Läsningsgudstjänst
Den 18 januari 2020, lördag
S:t Eriks domkyrkas invigning



Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Ett heligt tempel reser sig mot himmelen,
av Andens rika gåvor härligt strålande,
av Kristi blod, likt kunglig purpur, glänsande,
av dyrbar oljas vällukt ljuvligt doftande
och ädelt smyckat av gudomlig skönhets prakt.

Må dina öron lyssna till vår bön, o Gud,
och dina ögon vaka över detta hus;
låt dina änglar bära till oss bud om fred
och nåd från himlen falla likt ett vårligt regn.
Må vi beredas här för ditt Jerusalem.

Av ljuvligt manna i vår öken mättade
och av en kostlig dryck från kalken livade
låt dina vänner, från allt ont bevarade,
med glädje vandra vägen till ditt paradis
och där få skåda dig med avhöljt ansikte.

O Gud treenig, Fader, Son och Hjälpare,
som bor i ljuset, dit ej dödligt öga når,
och i de hjärtan som i tro dig tar emot,
dig tillhör äran, väldet och all härlighet,
du som regerar nu och i all evighet. Amen.

Ant. 1 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar!

Psalm 24
Herrens ankomst till sitt tempel
Himlens portar öppnades för Kristi förhärligade kropp (Irenaeus)

Jorden är Herrens och allt som finns på den, *
jordens krets och de som bor där.

Det är han som har grundat den på haven *
och fäst den över strömmarna.

Vem får gå upp på Herrens berg, *
vem får träda in i hans helgedom?

Den som har oskyldiga händer och vars hjärta är rent, *
den som inte bedrar och som inte svär falskt.

Han skall få välsignelse av Herren *
och rättfärdighet av Gud, sin frälsare.

Detta är det släkte som frågar efter honom, *
som söker ditt ansikte, du Jakobs Gud.

Höj, ni portar, era huvuden, +
höj er, ni eviga dörrar, *
för att ärans konung må träda in.

Vem är då ärans konung? +
Det är Herren, stark och väldig, *
Herren, väldig i strid.

Höj, ni portar, era huvuden, +
höj dem, ni eviga dörrar, *
för att ärans konung må träda in.

Vem är då denne ärans konung? +
Det är Herren Sébaot, *
han är ärans konung.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar!

Ant. 2 Hur ljuvliga är inte din boning, Herre Sebaoth!

Psalm 84
Längtan till Herrens tempel
Här på jorden har vi ingen stad som består, men vi söker stad som skall komma (Heb 13:14)

Hur ljuvlig är inte din boning, *
Herre Sebaot!
     Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar, *
     min själ och min kropp jublar mot levande Gud.
Ty sparven har funnit ett hus
och svalan ett bo åt sig,
där hon kan lägga sina ungar: *
dina altaren, Herre Sebaot,
min konung och min Gud.
     Saliga de som bor i ditt hus, *
     de lovar dig ständigt.
Saliga de människor som finner sin kraft i dig, *
de som vill vandra till ditt hus.
     När de går genom den torra dalen,
     gör du den rik på källor, *
     och höstregnet höljer den med välsignelser.
Deras kraft växer till mer och mer, *
så träder de fram inför Gud på Sion.
     Herre Gud Sebaot, hör min bön, *
     lyssna, du Jakobs Gud.
Gud, se till vår sköld, *
akta på din smordes ansikte.
     Ty en dag i dina gårdar *
     är bättre än tusen andra,
jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus *
än vistas i de gudlösas hyddor.
     Ty Herren Gud är sol och sköld, *
     Herren ger nåd och ära,
han vägrar inte dem något gott *
som vandrar i oskuld.
     Herre Sebaot, *
     salig är den människa som förtröstar på dig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Hur ljuvliga är inte din boning, Herre Sebaoth!

Ant. 3 Härliga ting har sagts om dig, du Guds stad.

Psalm 87
Jerusalem, alla folks moder
Det Jerusalem som finns i himlen är fritt; det är vår moder (Gal 4:26)

Herren älskar Sion,
som han har grundat på heliga berg,
han älskar det mer än andra boningar i Jakob. *
Ärofulla ting har sagts om dig, du Guds stad:
     Rahab och Babel
     skall jag nämna bland mina bekännare, +
     liksom Filisteen och Sor och Kush *
     - även om dem skall det heta: "Där är de alla födda."
Men om Sion skall det sägas:
"Det är hon som har fött oss", *
och den Högste skall hålla Sion vid makt.
     När Herren tecknar upp folken, +
     då skall han räkna så: *
     "Där är de alla födda."
Och under sång och dans skall de säga: *
"Alla mina källor är i dig."
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Härliga ting har sagts om dig, du Guds stad.

Jag vill tillbe, vänd mot ditt heliga tempel,
och prisa ditt namn för din nå

Första läsningen
1 Pet 2:1-17
Det andliga templet

Lägg bort allt slags ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade. Ni har ju fått smaka Herrens godhet.
När ni kommer till honom, den levande stenen, ratad av människor men utvald av Gud och ärad av honom, då blir också ni till levande stenar i ett andligt husbygge. Ni blir ett heligt prästerskap och kan frambära andliga offer som Gud vill ta emot tack vare Jesus Kristus. Det står ju i skriften: Se, i Sion lägger jag en hörnsten, utvald och ärad; den som tror på den skall inte stå där med skam. Äran tillfaller alltså er som tror. Men för dem som inte tror har stenen som husbyggarna ratade blivit en hörnsten, ett stenblock man stöter emot, en sten man snavar över. De stöter emot därför att de inte lyder ordet. Så är det förutbestämt för dem.
Men ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk som skall förkunna hans storverk. Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Ni som förut inte var ett folk är nu Guds folk. Ni som förut inte fann barmhärtighet har nu funnit barmhärtighet.
Mina kära, jag uppmanar er som bor här som främlingar att akta er för köttets begär, som för krig mot själen. Uppför er väl bland hedningarna, så att de som säger att ni är onda människor ser era goda gärningar och prisar Gud den dag han kommer.
Underordna er för Herrens skull all samhällsordning, det må vara kejsaren, som har den högsta makten, eller ståthållarna, som är sända av honom för att straffa dem som gör det onda och belöna dem som gör det goda. Ty sådan är Guds vilja: genom att göra det goda skall ni tysta munnen på de okunniga och tanklösa. Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud. Hedra alla, älska era trosbröder, frukta Gud och ära kejsaren.

Responsorium Jfr Tob 13:16c; Upp 21:10-11

Jerusalems portar är byggda av safir och smaragd.
+ Av ädelsten är alla dess murar.
Den heliga staden kommer ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet. Den lyser som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis.
+ Av ädelsten är alla dess murar.

Andra läsningen
Ur en predikan av Augustinus.
Bönens hus

Vad denna församling nu firar är helgandet av ett bönens hus. Detta är alltså våra böners hus - Guds hus är vi själva. Om vi själva är Guds hus, må vi under denna tidsålder byggas upp, så att vi vid denna tidsålders slut blir helgade. Byggnaden, eller snarare uppbyggandet, innebär möda, helgandet glädje.
Vad som där skedde, när bönens hus reste sig, det sker på visst sätt, när de på Kristus troende församlas. Ty genom att komma till tro är det såsom när stockar huggs i skogar och stenar ut ur bergen. I sanning, när de troende undervisas, döps och tar gestalt, huggs de liksom till, riktas de och jämnas de till under hantverkares och byggmästares händer.
Men något Herrens hus blir de verkligen inte, försåvitt de inte sammanfogas av kärleken. Om dessa stockar och stenar inte bands samman med varandra i en bestämd ordning, om de inte knöts samman på ett harmoniskt sätt, om de inte genom att låda vid varandra liksom älskade varandra, kunde ingen träda in i huset. Men när du i en byggnad ser, att stenar och stockar sluter väl till varandra, träder du trygg in och fruktar inte, att den skall rasa samman.
När alltså Herren Kristus ville träda in i och ta sin boning i oss, sade han, som om det vore fråga om att bygga upp något: Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Ett bud ger jag er, säger han. Ni var nämligen gamla människor, ni byggde ännu inte ett hus åt mig, ni låg i spillror som ett hop- rasat hus. Älska alltså varandra, så att ni reser er ur er gamla människas hoprasade hus.
Må ni alltså besinna, älskade bröder, att detta hus fortfarande, såsom det är förutsagt och utlovat, befinner sig under byggnad över hela världen. Ty när huset byggdes upp efter fångenskapen, sade man, såsom det heter i en annan psalm: Sjung till Herren den nya sången, sjung till Herren hela jorden. Vad som där kallades en ny sång, kallade Herren ett nytt bud. Ty vad kunde väl sjunga den nya sången, om inte den nya kärleken? Att sjunga är älskandes sak. Av helig kärlek brinner rösten hos den som sjunger.

Responsorium Jfr Jes 56:7; 1 Kung 8:27

Jag skall låta dem komma till mitt heliga berg och ge dem glädje i mitt hus.
+ Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.
Men kan då Gud verkligen bo på jorden? Himlarna och himlarnas himmel rymmer dig inte.
+ Mitt hus skall kallas ett bönens hus för alla folk.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Gud, av levande och utvalda stenar bygger du ett hus för din härlighet. Gör din kyrka rik på Andens alla gåvor, och låt allt vad du nedlagt i oss bära frukt för ditt eviga rike. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.