Läsningsgudstjänst
Den 5 december 2023, tisdag
1 tisdag i advent
1 tisdag i advent

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du som är gåvan, himlens Ord
och ljus av ljus, av Fadern född,
vid tidens ände trädde fram
att resa världen ur dess fall.

I hjärtat lys med härlig glans
och tänd i oss din kärleks brand.
Må budet om ditt närmande
fördriva från oss fienden.

Då du skall pröva oss till sist,
kan intet döljas för din blick.
Det mörkas makt skall få sin dom,
rättfärdigheten evig lön.

Låt oss, fast mycket ont vi gjort,
ej räknas till de ondas hop
men med de saliga få del
av himmelrikets ljuvlighet.

Din är all makt och härlighet,
0 Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.

eller: När vintermörkret... ⇓⇑


Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtrycka.

Psalm 10
Gud, den olyckliges hjälpare
Saliga ni som är fattiga, er tillhör Guds rike (Luk 6:20)

I

Varför, Herre, står du så långt ifrån *
och döljer dig i tider av nöd?

Genom de gudlösas övermod måste den arme lida. *
Låt dem fångas i de onda planer de tänkt ut!

Ty den gudlöse skryter med det han har i sinnet, *
den rovgirige talar kränkande och föraktar Herren.

Den gudlöse säger i sitt högmod:
"Det finns ingen Gud, *
han straffar inte", så tänker han förmätet.

Det går honom alltid väl,
dina domar går högt över hans blickar. *
Alla sina ovänner föraktar han.

Han säger i sitt hjärta: "Jag kommer inte att vackla, *
över mig skall aldrig någonsin olycka komma."

Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck, *
hans tunga gömmer olycka och fördärv.

Han ligger i försåt vid gårdarna, *
den oskyldige dräper han i hemlighet.

Hans ögon lurar på den arme, *
han ligger i försåt som ett lejon i sitt snår.

Han ligger i försåt för att gripa den arme, *
han fångar den arme och drar in honom i sitt nät.

Han trycker sig ner, han ligger på lur, *
hans övermakt får den arme på fall.

Han säger i sitt hjärta: "Herren glömmer det, *
han döljer sitt ansikte, han ser det aldrig."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren skall skaffa rätt åt de förtrycka.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan.

II

Stå upp, Herre, lyft din hand, *
glöm inte de arma.

Varför skall den gudlöse få förakta Gud *
och tänka att du inte straffar?

Du har sett min olycka, min plåga, *
du lyfter din hand och griper in.

Åt dig överlämnar den olycklige sin sak, *
du är den faderlöses hjälpare.

Bryt sönder den ogudaktiges arm,
och hemsök de ondas gudlöshet, *
så att den inte mer finns.

Herren är konung alltid och i evighet, *
hedningarna utrotas ur hans land.

Du, Herre, hör de ödmjukas längtan, *
du ger dem ståndaktiga hjärtan och hör deras bön.

Du skaffar den faderlöse och förtryckte rätt, *
så att ingen längre vållar skräck på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Du, Herre, ser vad som drabbar oss och hör vår klagan.

Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln.

Psalm 12
Bön om hjälp mot de gudlösa
I sin nåd sände Fadern Sonen till oss i vår fattigdom (Augustinus)

Hjälp oss, Herre, ty de fromma är borta, *
de trogna är försvunna från jorden.

De talar lögn, den ene med den andre, *
med hala tungor, och med falskhet i hjärtat.

Må Herren utrota alla hala tungor, *
alla tungor som talar stora ord.

De säger: "Vår tunga gör oss mäktiga, *
våra läppar är vår styrka. Vem är herre över oss?"

"Eftersom de svaga lider övervåld
och de fattiga klagar +
vill jag nu stå upp", säger Herren, *
"jag vill ta mig an de förtryckta".

De ord som Herren talar är rena, *
som silver, sju gånger luttrat i degeln.

Du, o Herre, skall bevara oss, *
du skall i evighet beskydda oss för detta släkte,

du skall skydda oss när de gudlösa omger oss *
och uselheten råder på jorden.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De ord som Herren talar är rena, som silver, luttrat i degeln.

En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för vår Gud.

Första läsningen
Jes 2:6-21; 4:2-6
Guds dom

Du har förskjutit ditt folk, Jakobs hus, därför att de är fulla av Österlandets väsende och utövar teckentyderi som filistéerna. Ja, med främlingar förbinder de sig. Deras land är fullt av silver och guld, och på deras skatter är ingen ände, deras land är fullt av hästar, och på deras vagnar är ingen ände. Deras land är också fullt av avgudar, och sina egna händers verk tillber de, det som deras fingrar har gjort.
Därför blir människorna nedböjda och männen ödmjukade - du kan inte förlåta dem.
Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för Herrens fruktansvärda makt och för hans höga majestät. Ty människornas högmodiga ögon skall bli ödmjukade, och männens övermod skall bli nedböjt, och Herren ensam skall vara hög på den dagen. Ty en dag har Herren Sebaot bestämt, som skall komma över allt stolt och övermodigt och över allt som är upphöjt, och det skall bli ödmjukat, ja, över alla Libanons cedrar, de höga och stolta, och över alla Basans ekar, över alla höga berg och alla stolta höjder, över alla höga torn och alla fasta murar, över alla Tarsis skepp, ja, över allt som är skönt att skåda. Och människornas högmod skall bli nedböjt och männens övermod nedbrutet, och Herren ensam skall vara hög på den dagen. Men avgudarna skall alldeles förgås.
Och man skall fly in i klippgrottor och in i jordhålor, för Herrens fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden. På den dagen skall människorna kasta bort åt mullvadar och fladdermöss de avgudar av silver och de avgudar av guld, som de har gjort åt sig för att tillbe. Ja, de skall fly in i klipprämnor och in i bergsklyftor, för Herrens fruktansvärda makt och för hans höga majestät, när han står upp för att förskräcka jorden.
På den tiden skall det som Herren låter växa bli till prydnad och härlighet, och vad landet alstrar bli till berömmelse och ära, för den räddade skaran i Israel. Och det skall ske att den som lämnas kvar i Sion och den som blir kvar i Jerusalem, han skall då kallas helig, var och en som är upptecknad till liv i Jerusalem - när en gång Herren har tvättat av Sions döttrars orenlighet och bortsköljt ur Jerusalem dess blodskulder, genom rättens och reningens ande. Och Herren skall över hela Sions bergs område och över dess högtids- skaror skapa en molnsky och en rök om dagen, och skenet av en lågande eld om natten, ty ett skyddande täckelse skall vila över all dess härlighet. Och ett skydd skall vara däröver till skugga under dagens hetta, och till en tillflykt och ett värn mot störtskurar och regn.

Responsorium Jes 2:11; Ob 1:15; Matt 24:30

Människornas högmodiga ögon skall bli ödmjukade, och männens övermod skall bli nedböjt.
+ Herrens dag är nära.
Man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet.
+ Herrens dag är nära.

Andra läsningen
Ur en skrift om det andliga livet av Pierre de Bérulle.
Eukaristin - offer och sakrament

Jesus Kristus är Guds gåva till människorna och människornas gåva till Gud.
Han är Guds gåva till människorna: han lägger sig i människornas händer genom kraften av sitt ord, för att så tas emot av människorna. O vilken gåva, Guds gåva, en gåva från Gud som ger sig själv: Om du visste vad Gud har att ge, säger han till den samariska kvinnan.
Genom hans människoblivande är hans liv och hans förtjänster ännu inte vunna, genom hans barndom är hans [vuxna] livs förtjänster ännu inte vunna, genom hans liv är hans döds förtjänster ännu inte förvärvade, genom sin död har han ännu inte den värdighet, den makt och de rikedomar som hans nya liv innebär, genom sin uppståndelse och himmelsfärd tycks han ha dragit sig tillbaka till Gud och avlägsnat sig från människorna, och så är det verkligen. Men i eukaristin ges han till människorna utan varje inskränkning: hans återvändande till Gud, hans bortgång från detta livet, hans överflödande nya liv och hans majestät är där gåvan. Där ges fullheten av allt vad han är och gjort, fullheten av alla hans mysterier, såsom liv och såsom näring för det eviga livet.
Jesus Kristus är människornas gåva till Gud, liksom han är Guds gåva till människorna. Såsom sakrament är han det ena, och såsom offer det andra. Tidigare offrade man till Gud jordens frukter, de som var givna till oss; nu offrar vi till Gud en Guds egen frukt, en frukt vuxen i hans eget sköte, en frukt som Marias jungfruliga jord, bevattnad av den Allrahögstes kraft, burit. Av det skälet kallas den av profeten Jesaja för en jordens frukt och samtidigt för ett Guds rotskott: Pä den dagen skall ett Herrens rotskott växa upp med prakt och härlighet, och en väldig frukt ur jorden.
Denna förunderliga och tillbedjansvärda frukt, denna milda och ljuvliga frukt är lagd i våra händer såsom förhärligad och i sin prakt, och såsom sådan frambär vi den till Gud. Då vi tänker på vårt eget armod och på Guds oändlighet, tvingas vi tillstå att vi varken kan tänka eller tala eller älska på ett efter Gud avpassat sätt och inte har någonting som svarar mot hans storhet och majestät. Men det har behagat honom att ge oss sin Son, som är hans Ord och hans tal.
Liksom denne Guds Son och denne Jesus genom hans Faders godhet är helt och hållet vår, så företräder han också oss i alla våra plikter mot Gud. Genom Jesus Kristus är det som vi lyfter upp oss själva till Gud, som vi tillbeder Gud, som vi lovar Gud, som vi välsignar och tackar Gud, som vi åkallar Gud, "genom Kristus vår Herre", såsom kyrkan alltid säger då hon samtalar med Gud. Och liksom Jesus uppfyller alla våra behov och är soningen för våra synder, såsom den högt älskade lärjungen säger oss, så är han också vår tanke, vår tacksägelse - vår eucharistia - och vår kärlek till Gud, och Gud mottar dessa våra pliktuppfyllelser som om de vore ett med hans Son, en kropp och en ande med honom. Vi frambär till Fadern hans ende Son, hans gärningar och hans tankar, och inte Adams barns gärningar och tankar, såsom något för sig.

Responsorium 1 Krön 29:14; Ps 116:12,13

Vad är väl jag och vad är mitt folk att vi själva skulle förmå att ge sådana frivilliga gåvor?
+ Från dig kommer allting, och ur din hand har vi gett det åt dig.
Hur skall jag löna Herren alla hans välgärningar mot mig? Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla Herrens namn.
+ Från dig kommer allting, och ur din hand har vi gett det åt dig.

Slutbön

Gud, vår Fader, lyssna till vår bön, och visa oss din nåd och godhet, så att vi renas från allt som ännu fläckar oss och finner tröst i att vår Herre Jesus kommer, han som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet.