Läsningsgudstjänst
Den 21 oktober 2020, onsdag
onsdag i 29 veckan 'under året'


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Lyfta ur natten låt oss hålla vaka,
psalmernas sötma smaka på vår tunga,
så att för Herren vi med kraft kan sjunga
ljuvliga hymner.

Godhetens Konung, för oss till din tronsal,
där dina helgon samlas efter striden.
Må de oss lära att här troget leva
efter din vilja.

Dig vare ära, evighetens Fader,
enfödde Son, dig tillhör lov och heder,
du som med Anden allt i gudoms enhet
samfällt regerar. Amen.

Under dagen:

O Gud, du ljus av evighet,
o saliga Treenighet,
vi böjer oss bekännande
i bön inför ditt majestät.

Vi tror på Fadern och hans Son,
hans sanna väsens återsken,
på Anden, som med kärleks band
förenar dem i fast förbund.

O sanning klar och kärlek ren,
o vandringsmål och salighet,
giv tro och hopp och helighet
och kärlek, av din gudom tänd.

Du Alfa är och Omega,
allt skapats källa, segerkrans,
du är allena tröstare,
ett stadigt hopp för vandrare.

Du som allena allt förmår
allena är för alla nog,
du, endast du, är allas ljus
och nådelön i himlens ljus.

I frid låt oss åkalla Gud,
vår Fader och hans ende Son
och Anden, Herren, Hjälparen:
Dig vare tack, Treenige. Amen.



Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

I

Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,

min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.

Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.

Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

II

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.

Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.

Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,

Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.

Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.

Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart; Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.

Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.

Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.

Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.

Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart; Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Alla häpnade över de ljuvliga ord
som utgick ur hans mun.

Första läsningen
Est Gr C: 12-30
Esters bön

Drottning Ester tog sin tillflykt till Herren i den dödliga ångest som hade gripit henne. Hon tog av sig sin drottningskrud och klädde sig i betryckets och sorgens dräkt. Hon smorde in sitt huvud med aska och träck i stället för med utsökt parfymerade oljor och vanskötte sin kropp och lät sitt okammade hår täcka allt det som hade varit smyckat till fest och glädje. Och hon bad till Herren, Israels Gud:
"Min herre, du vår konung, du är den ende; hjälp mig som är ensam och inte har någon hjälpare utom dig, ty jag skall trotsa faran. Alltsedan jag föddes har jag hört min familj och min stam berätta att du, Herre, avskilde Israel från alla andra folk och våra fäder från alla deras förfäder till att bli din eviga egendom, och att du uppfyllde alla dina löften till dem. Men nu har vi syndat mot dig, och du har prisgett oss åt våra fiender, därför att vi dyrkade deras gudar; rätt-färdig är du, Herre. Och det är inte nog för dem att vi pinas av vårt slaveri, utan nu har de lagt händerna på sina avgudars händer och svurit att sätta ditt uttalade beslut ur kraft, att förinta det folk som är din arvslott, att tysta de munnar som lovsjunger dig, att släcka glansen i ditt hus och glöden på ditt altare, att förmå hedningarna att prisa tomma avgudars förtjänster och att skänka evig beundran åt en dödlig konung. Överlämna inte din spira, Herre, åt dem som inte finns till. Låt inte våra fiender få skratta åt vår undergång, utan vänd deras planer mot dem själva och gör ett avskräckande exempel av den man som började förföljelsen mot oss. Tänk på oss, Herre, och visa oss i nödens stund vem du är; ge mig mod, du gudarnas konung som härskar över alla välden. Ge mig de rätta orden när jag står inför lejonet, och väck hans hat mot den man som bekämpar oss, så att han och alla likasinnade förgås. Men rädda oss med din starka hand och hjälp mig som är ensam och inte har någon annan än dig, Herre.
Du har kunskap om allt, du vet hur jag avskyr att bli ärad av de laglösa och vilken vämjelse jag känner inför en oomskuren hednings bädd, vem han än må vara. Du ser att jag är tvingad till det, du ser att jag vämjes vid det höghetstecken jag bär på huvudet de dagar jag skall visa mig: det är lika vämjeligt för mig som en blodig binda, och aldrig bär jag det de dagar jag får vila. Din tjänarinna har aldrig ätit vid Hamans bord, och jag har inte visat någon uppskattning av kungens fester eller druckit av offervinet. Ingen glädje har din tjänarinna känt från dagen för sin upphöjelse och intill nu utom glädjen över dig, Herre, Abrahams Gud. Gud, du som är starkare än alla, hör de förtvivlades rop, befria oss ur uslingarnas våld och gör mig fri från min skräck."

Responsorium Jfr Est C:23, 24, 20

Du gudarnas konung som härskar över alla välden, ge mig mod.
+ Ge mig de rätta orden.
Herre, ge oss tid för ånger, och tysta inte de munnar som lovsjunger dig.
+ Ge mig de rätta orden.

Andra läsningen
Ur Augustinus brev till Proba.
Du kommer inte att finna något
som Herrens bön inte innehåller eller omfattar

Den som säger: Liksom du använde oss till att visa dem din helighet må du använda dem till att visa oss din storhet eller visa att dina profeter var trovärdiga, säger ju inte något annat än Låt ditt namn bli helgat.
Den som säger: Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi blir frälsta säger endast: Låt ditt rike komma.
Den som säger: Gör mina steg fasta genom ditt tal, och låt ingen orätt bli mig övermäktig, säger ingenting annat än: Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Den som säger: Ge mig inte fattigdom, ej heller rikedom säger bara: Ge oss i dag vårt bröd för dagen som kommer.
Den som säger: Tänk, Herre, David till godo, på allt vad han fick lida eller Herre, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer, har jag med ont vedergällt den som höll frid med mig säger bara: Förlåt oss våra skulder, liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Den som säger: Ge inte kroppens behov och drifter makt över mig, utlämna mig inte åt skamlösa drifter säger ingenting annat än: Utsätt oss inte för prövning.
Den som säger: Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare säger bara: Rädda oss från det onda.
Och om du går igenom ordalydelsen i alla heliga böner, tror jag inte att du kommer att finna något som inte denna Herrens bön innehåller eller omfattar. Därför står det oss fritt att i bönen bedja om samma saker med ständigt andra ord. Att bedja om andra saker har vi däremot inte rätt till.
Det som står i Herrens bön skall vi bedja om för oss själva och för de våra, men utan tvekan även för helt främmande människor, ja, till och med för våra fiender - låt vara att vi ber intensivare för den ene än för den andre, allteftersom vi står i mer eller mindre nära relation till honom.
Nu tror jag att jag gjort klart inte bara i vilken anda du skall bedja utan också vad du bör bedja om. Detta är inte mina lärdomar, utan Guds, som har värdigats undervisa oss alla.
Vi bör söka det lyckliga livet, och om det bör vi bedja Herren Gud. Många har disputerat åtskilligt om vad det innebär att vara lycklig - men varför skall vi fråga så många och pröva så mycket när det helt kort och riktigt sägs i den heliga Skrift: Ja, saligt är det folk vars Gud Herren är. För att vi skall tillhöra det folket och nå fram till att skåda honom och i evighet få leva med honom, är målet för hans förmaningar en kärlek som kommer ur rent hjärta, gott uppsåt och uppriktig tro. Här har gott uppsåt satts för hoppet. Tro, hopp och kärlek leder alltså den bedjande fram till Gud, - den bedjande, det vill säga den som tror, hoppas, längtar och i Herrens bön betraktar vad han skall bedja Herren om.

Responsorium Ps 102:2,18; 130:2

Herre, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig,
+ ty du, o Herre, föraktar inte den utblottades bön.
Herre, hör min röst, låt dina öron lyssna till mina böners ljud,
+ ty du, o Herre, föraktar inte den utblottades bön.

Slutbön

Gud, du som råder över himmel och jord, hjälp oss att alltid göra din vilja och av hjärtat tjäna ditt heliga namn. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.