Läsningsgudstjänst
Den 30 maj 2023, tisdag
tisdag i 8 veckan 'under året'
tisdag i 8 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O du som speglar Faderns ljus,
ja, själv är ljuset ur hans djup,
med sång vi bryter nattens sömn.
Stå vid vår sida i vår bön.

Allt mörker från vår själ tag bort,
på flykt driv onda andars hop,
från sinnet lyft all sömnighet,
att det ej tyngs till jorden ned.

I tro vi nalkas nådens tron:
Förlåt vår svaghet, o Guds Son,
låt våra psalmers offergärd
för din skull leda till vårt väl.

Din är all makt och härlighet,
barmhärtighetens Kungason,
med Fadern och vår Hjälpare
en enda Gud i evighet. Amen.

Under dagen:

Du kom till jorden ej som gäst
men för att stanna hos oss kvar.
Hos mänskorna din kärlek var
vid sjö och strand, i by och berg.

Fast skyn har lyft dig för vår blick,
kan intet skilja oss från dig.
Ej längesen, ej långtifrån
men här och nu du med oss går.

Den som din kärlek har berört
har funnit mer än ögat sett
och örat hört och tanken tänkt:
dig själv som allt åt oss har skänkt.

Där du i bön och psalm bekänns,
stärks tron och glädjens eld blir tänd.
Kom, Jesus, nu och hos oss bliv.
I dig vi äger evigt liv. Amen.



Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Psalm 102
En landsflyktigs klagan
Gud tröstar oss i alla våra svårigheter (2 Kor 1:4)

I

Herre, hör min bön, *
och låt mitt rop komma inför dig.

Dölj inte ditt ansikte, när jag är i nöd, *
hör mig när jag ropar, skynda att svara mig.

Ty mina dagar har försvunnit som rök, *
benen i min kropp bränner som eld.

Mitt hjärta är förbränt som gräs och förvissnat, *
jag glömmer att äta mitt bröd.

För min högljudda suckans skull *
tränger benen i min kropp ut till huden.

Jag är lik en pelikan i öknen, *
jag är som en uggla bland ruiner.

Jag får ingen sömn *
och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Hela dagen smädar mig mina fiender, *
de som rasar mot mig förbannar med mitt namn.

Jag äter aska som bröd *
och blandar min dryck med gråt

för din vredes och förtörnelses skull, *
därför att du har gripit mig och kastat bort mig.

Mina dagar är som skuggan, när den förlängs, *
och jag själv förvissnar som gräs.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

II

Men du, Herre, tronar för tid och evighet, *
man åkallar dig i släkte efter släkte.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion. +
Det är tid att du bevisar det nåd, *
ja, stunden har kommit.

Ty dina tjänare har dess stenar kära, *
de ser med sorg på resterna av dess glans.

Då skall hedningarna frukta Herrens namn *
och alla jordens konungar din härlighet,

när en gång Herren har byggt upp Sion *
och uppenbarat sig i sin härlighet,

när han har vänt sig till de utblottades bön *
och upphört att förakta deras rop.

Må detta tecknas upp för kommande släkten, *
så att det folk som skapas kan lova Herren:

Han har blickat ned från sin heliga höjd, *
Herren har skådat ned från himmelen till jorden,

för att höra den fångnes klagan *
och befria dödens barn,

för att man i Sion må förkunna Herrens namn *
och sjunga hans lov i Jerusalem,

när alla folk församlas *
och alla riken, för att tjäna Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

III

Han har brutit min kraft, *
han har förkortat mina dagar,

Jag säger: Min Gud, ta inte bort mig mitt i livet, *
du vars år varar från släkte till släkte.

I begynnelsen lade du jordens grund, *
och himlarna är dina händers verk.

De skall förgås, men du förblir, *
de skall alla nötas ut som en klädnad,

du skall förvandla dem som man byter sin dräkt, *
och de försvinner.

Men du är densamme, *
och dina år varar utan ände.

Dina tjänares barn skall få bo i landet, *
och deras avkomma skall bestå inför dig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till mina ord.

Första läsningen
Gal 5:25-6:18
Vad man sår, det får man skörda.
Sammanfattning och avslutning


Bröder, om vi har andligt liv, låt oss då följa en andlig väg. Låt oss inte bli inbilska, inte utmana varandra, inte avundas varandra.
Bröder, om någon ändå skulle ertappas med en överträdelse, skall ni som är andliga människor visa honom till rätta, men gör det med ödmjukhet, och se till att du inte själv blir frestad. Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag. Den som menar sig vara något, fast han ingenting är, bedrar sig själv. Var och en skall pröva sina handlingar och söka skäl till stolthet enbart hos sig själv och inte hos andra. Var och en måste bära sin egen börda. Men den som blir vägledd i ordet skall ha samma del som sin vägledare i allt som är gott. Låt inte bedra er, Gud lurar man inte: vad man sår får man också skörda. Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet, men den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden. Låt oss inte tröttna på att göra det som är rätt. När tiden är inne får vi skörda, bara vi inte ger upp. Så länge det finns tid, skall vi därför göra gott mot alla människor, framför allt mot våra trosfränder.
Se här med vilka stora bokstäver jag skriver till er med egen hand: de som vill skaffa sig anseende genom något yttre söker tvinga er till omskärelse, bara för att de inte vill bli förföljda för Kristi kors. Dessa som håller på omskärelsen bryr sig inte själva så mycket om lagen, men de vill att ni skall omskäras, så att de kan berömma sig av det som har skett med er kropp. Men jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst och död för mig och jag för världen. Omskärelsen har ingen betydelse och inte förhuden heller, det är fråga om en ny skapelse. Frid och förbarmande åt dem som vill leva efter denna ordning, åt Guds Israel.
I fortsättningen får ingen ställa till besvär för mig, jag bär Jesu märken på min kropp.
Nåd från vår herre Jesus Kristus åt er ande, bröder. Amen.

Responsorium Gal 6:7, 8; Joh 6:63

Vad man så får man också skörda. Den som sår i sitt kött skall skörda förgängelse ur köttet.
+ Den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden.
Det är anden som ger liv, köttet är till ingen hjälp.
+ Den som sår i anden skall skörda evigt liv ur anden.

Andra läsningen
Ur Paschasius Radbertus utläggning av Matteus-evangeliet.
Efterföljelsen, självförnekelsen och korset

Om någon vill gå i mina spår, måste han förneka sig själv och bära sitt kors och följa mig. Må, det är min bön, den kristna religionens härskara lyssna, må alla som bekänner sig till det kristna namnet lyssna. Må de lyssna på Kristus, den himmelska härens konung, när han driver på sitt folk och talar till sina soldater: Den som vill gå i mina spår, säger han. Tidigare hade han sagt till de sina, att han skulle lida och bli dödad. Han hade sagt till Petrus, eftersom han funnit att denne hade motsagt honom: Gå du i mina spår. Nu säger han till alla att de alla skulle följa honom ut i kriget. Det säger han som strider, inte för sig själv utan för vår skull. Alla skulle följa honom efter. Han vill inte att någon går före honom, inte att någon går åt ett annat håll, inte att någon viker av från vägen, inte att någon vänder tillbaka, utan att alla följer honom. Han allena är det ju som för striden, han allena som segrar och han allena som ger segerkronan. Likväl bevarar han i dem alla den fria viljan. Han fastställer rättesnöret, men han låter dem behålla friheten.
Hans inbjudan är alla troendes frälsning, ty att följa Kristus och gå i hans spår är inte möjligt utan en särskild kraft. Detta är det rättesnöre som han ger åt den som har viljan att följa honom: Må en sådan förneka sig själv, ty det är inte möjligt att gå i hans spår, om man inte har förnekat sig själv. Men förnekar sig själv gör den som genom en god livsföring förnyar och förändrar sitt köttsliga och onda liv och därefter vandrar i det nya livet. Det innebär: Må man för att lösgöra sig från lasterna följa dygderna, så att genom dem Kristus blir bekänd, lika mycket genom tron som genom de goda handlingarna. Ty antingen förnekar man genom sina handlingar Kristus och bekänner sig själv genom dem, eller bekänner man tvärtom Kristus, sedan man genom tron har upphört med de onda handlingarna, så att man helt och hållet lever i bekännelsen och lovsången av Gud genom att man förverkligar de goda handlingarna. Må alltså all vår tanke, förståndet och varje ord och gärning visa såväl vår förnekelse av det onda som vår bekännelse till Kristus, och må den vara verksam i olika dygder.
Och bära sitt kors och följa mig, säger han, ty det är inte möjligt att bära korset, om du inte följer Kristus. Även denna världens filosofer kunde lämna allt sitt och emellanåt även sina laster, och de kunde lida mycket, i det att de följde goda seder. Men eftersom de inte hade tron och, i det att de betraktade sig själva som kloka, inte heller följde Kristus, förblev de dåraktiga, ty de gav inte Gud äran utan gick vilse i sina tankar och avlägsnade sig från det sanna.
Må därför var och en som vill följa Kristus bära sitt kors, ty om man inte söker sin berömmelse i Kristi kors och sätter sin tro till det och gör Kristi kors till sitt eget och lydigt bär det efter honom tillsammans med Simon, så kan man inte följa honom, ty ingen kan tomhänt följa Kristus. Må därför var och en som dör från synden inte dö på något annat sätt än på det sätt som korset fordrar, så att han med aposteln kan säga: Jag vill aldrig någonsin berömma mig av annat än vår herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är kors¬fäst för mig och jag för världen.

Responsorium Matt 10:38; Joh 10:27; Rom 6:6

Den som inte tar sitt kors och följer efter mig är inte värd att tillhöra mig.
+ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.
Vår gamla människa har blivit korsfäst med Kristus.
+ Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig.

Slutbön

Gud, vår Fader, styr världens gång i din försyn, och låt din kyrka utan hinder tillbe dig och fullgöra ditt uppdrag. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.