Läsningsgudstjänst
Den 19 maj 2022, torsdag
torsdag i 5 påskveckan
Johannes I påve och martyr

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom. Halleluja.

Psalm 18:31-51
Tacksägelse
Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

IV

Guds väg är ostrafflig, Herrens tal är luttrat, *
en sköld är han för alla
som tar sin tillflykt till honom.

Ty vem är Gud utom Herren, *
och vem är en klippa utom vår Gud?

Gud, du rustade mig med kraft *
och förde mig fram på en väg utan hinder,

du gjorde mina fötter snabba som gasellens *
och lät mig löpa fram över höjderna,

du lärde mina händer att strida *
och mina armar att spänna kopparbågen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom. Halleluja.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd. Halleluja.

V

Du gav mig din frälsnings sköld,
och din högra hand stödde mig, *
du böjde dig till mig och gjorde mig stor.

Du skaffade rum för mina steg, där jag gick *
och lät inte mina fötter vackla.

Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, *
jag vände inte tillbaka, förrän jag förgjort dem.

Jag slog dem, så att de inte mer kunde resa sig, *
de föll under mina fötter.

Du rustade mig med kraft till striden, *
du lade mina motståndare under mig.

Du drev mina fiender på flykten, *
och dem som hatade mig förgjorde jag.

Herren teg när de ropade, *
de ropade, men det fanns ingen som räddade.

Och jag stötte sönder dem till stoft för vinden, *
jag kastade ut dem som avfall på gatan.

Du räddade mig ur folkets strider, +
du satte mig till ett huvud över hedningar, *
okända folk blev mina tjänare.

De följde min befallning vid blotta ryktet, *
främlingar visade mig lydnad.

Ja, främlingarnas mod vissnade bort, *
de övergav med bävan sina borgar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd. Halleluja.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare. Halleluja.

VI

Herren lever! Lovad vare min klippa, *
och upphöjd vare Gud, min räddare!

Gud, som har givit mig hämnd *
och tvingat folken under mig,

du som har upphöjt mig över mina motståndare +
och befriat mig från mina fiender, *
räddat mig från våldsmän!

Herre, jag vill tacka dig bland folken, *
jag vill lovsjunga ditt namn.

Ty du ger din konung väldig seger +
och gör nåd mot din smorde, *
mot David och hans ätt för evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare. Halleluja.

Gud har uppväckt Herren, halleluja,
och genom sin makt skall han uppväcka oss, halleluja

Första läsningen
Upp 21:9-27
Det nya Jerusalem

En av de sju änglarna med de sju skålarna som var fyllda med de sju sista plågorna kom och talade till mig och sade: "Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru." Och han förde mig i anden upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ner ur himlen från Gud, full av Guds härlighet. Och den lyste som den dyrbaraste ädelsten, som en kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur och tolv portar, och vid portarna tolv äng-lar, och namn var skrivna där, namnen på Israels tolv stammar. I öster var tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar. Stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stod tolv namn, Lammets tolv apostlar.
Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur. Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika. Och han mätte upp muren, till etthundrafyrtiofyra alnar efter människornas mått, som också var ängelns. Muren var byggd av jaspis och staden var av rent guld, som var som rent glas. Grundstenarna i stadsmuren var av alla slags sköna ädelstenar. Den första grundstenen var av jaspis, den andra av safir, den tredje av kalcedon, den fjärde av smaragd, den femte av sardonyx, den sjätte av karneol, den sjunde av krysolit, den åttonde av beryli, den nionde av topas, den tionde av krysopras, den elfte av hyacint och den tolfte av ametist. De tolv portarna var tolv pärlor, varje port av en enda pärla. Och den breda gatan genom staden var av rent guld, som var som genomskinligt glas.
Något tempel såg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa, och folken skall leva i detta ljus. Jordens kungar kommer med all sin härlighet till den staden, och dess portar skall aldrig stängas om dagen - natt blir det inte där. Och allt dyrbart och härligt som folken äger skall föras dit. Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt, utan bara de som Lammet har skrivna i livets bok.

Responsorium Jfr Upp 21:21; Tob 13:17,18,11

Jerusalem, dina gator skall vara av rent guld och inom dina portar skall glädjesånger klinga,
+ och från alla dina hus skall det ljuda: Halleluja.
Du skall vara ett strålande ljus, och jordens alla ändar skall vörda dig,
+ och från alla dina hus skall det ljuda: Halleluja.

Andra läsningen
Ur Le corps mystique du Christ av Émile Mersch.
Kristus - den ständigt Kommande

Och han som satt på tronen sade: "Se, jag gör allting nytt.” En ny skapelse handlar det om; Paulus hade redan sagt det. I denna förklarade värld lever Gud med människorna, och Kristi väldiga gärningar flyttar in i dem. Han är deras tempel: Något tempel säg jag inte i staden, ty Herren Gud, allhärskaren, är dess tempel, han och Lammet. Och Lammet är dess ljus: Och staden behövde varken sol eller måne för att få ljus, ty Guds härlighet lyser över den, och Lammet är dess lampa. Och Lammet ger den det levande vattnet till att dricka och livets frukt till att äta: Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann frän Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden pä ömse sidor, stod livets träd som bar frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad.

Med dessa syner slutar Uppenbarelseboken. Himlen kommer alltså i härligheten att uppenbara den enhet med Kristus som hade sin början i smärtan på jorden. Hela Uppenbarelseboken sammanfattas, menar jag, ännu en gång i det ord som står i början liksom i slutet av den: Han kommer. Vad som sker i detta livet, tvärs igenom alla prövningarna, är en ankomst, Kristi ankomst till de sina.
För att de skall förstå historiens mening, den som ter sig så profan och ibland anstötlig, uppenbarar Jesus för Johannes - och genom Johannes för de kristna - meningen med det som sker, med allt som sker. Den stora profetian täcker alla århundraden, de i början och de som skall komma, och om det är svårt, och ibland barnsligt, att i den söka efter förebud om de politiska revolutioner som tycks oss så fruktansvärda men som i evighetens perspektiv är så lättviktiga, är det alltid riktigt att i den söka efter den eviga meningen - den enda som betyder något - med allt det som sker under historiens gång. Profetian uppenbarar bakom allt - bakom förföljelserna mera än bakom något annat - detta: Han kommer. Det första århundradets lidanden, lika väl som dagens och morgondagens, förbereder och döljer en återkomst. För att inte tålamodet skall avta ger Jesus själv, genom Johannes' förmedling, detta vissa löfte till församlingarna: Se, det är jag som kommer genom allt det som kommer. Kristus, det trovärdiga vittnet, frambär alltid samma vittnesbörd. Vid slutet av den apostoliska tiden, liksom vid dess början, försäkrar han den förföljda kyrkan, att han är med henne alla dagar.

Responsorium Upp 1:8; 22:12,13

Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, Allhärskaren.
+ Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Halleluja.
Jag är A och O, den förste och den siste, början och slutet.
+ Se, jag kommer snart och har med mig lön att ge åt var och en efter hans gärningar. Halleluja.

Slutbön

Gud, din nåd förvandlar oss från syndare till heliga, från dömda till benådade. Fullfölj ditt verk i oss, så att vi, som blivit rättfärdiga genom tron, får kraft att hålla ut intill slutet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.