Läsningsgudstjänst
Den 30 november 2020, måndag
Andreas apostel



Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Med hjärtats glada sinnelag
låt oss besjunga segraren,
Andreas, som förhärligat
sin Herre i martyriet.

Då han knöt näten för sin fångst
vid stranden av en stormig sjö,
han med sin broder kallades
till efterföljd och härlighet.

Till folken blev han sänd med bud
om frälsningens mysterium,
att rädda de förlorade
från undergång i världens hav.

Han räckte dem det Offerlamm
som rycker oss ur ondskans famn
och skänker liv och salighet
och glädje ren till evig tid.

På korset blev han fäst till sist,
likt Herren över jorden lyft.
Han vandrade med glada steg
sin väg till Guds Jerusalem.

Låt oss med alla heliga
på denna stora högtidsdag
lovsjunga den Treenige,
som råder i all evighet. Amen.

Ant. 1 Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.

Psalm 19 A
Lovsång till Skaparen
Han har kommit ner till oss från höjden och styr våra fötter in på fredens väg (jfr Luk 1:78-79)

Himlarna förkunnar Guds ära, *
och fästet vittnar om hans händers verk.
     Den ena dagen talar därom till den andra, +
     den ena natten kungör det för den andra, *
     det är ett tal och ett ljud, vars röst inte hors.
De sträcker sig ut över hela jorden, *
och deras ord går till världens ändar.
     Åt solen har han gjort en hydda i dem,
     och den är som en brudgum
     som går ut ur sin kammare, *
     den fröjdar sig, som en hjälte, att löpa sin bana.
Vid himmelens ände går den upp,
dess omlopp når till himmelens gränser, *
och inget är dolt för dess hetta.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.

Ant. 2 De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.

Psalm 64
Bön om skydd mot fiender
Herrens lidande ställs fram för våra ögon i denna psalm (Augustinus)

Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, *
skydda mitt liv mot fiendens hot.
     Göm mig för de ondas skåra, *
     för ogärningsmännens larmande hop,
De vässar sina tungor som svärd, *
de lägger an med bittra ord som med pilar,
     för att skjuta den skuldlöse ur bakhåll. *
     Plötsligt skjuter de på honom, utan försköning.
De står fast i sitt onda uppsåt, +
de ordar om hur de skall lägga ut snaror, *
de säger: "Vem skulle se oss?"
     De tänker ut lömska planer: +
     "Nu är vi redo att slå till!" *
     Deras inre är fördärvat, deras hjärta är en avgrund.
Då skjuter Glid dem, *
plötsligt sårar dem hans pil.
     Deras tunga får dem på fall, de blir straffade, *
     alla som ser dem skakar på huvudet.
Och alla människor blir förskräckta, *
de förkunnar vad Gud har gjort
och besinnar hans verk.
     Den rättfärdige skall glädja sig i Herren +
     och ta sin tillflykt till honom, *
     och alla rättsinniga skall jubla.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.

Ant. 3 De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.

Psalm 97
Herrens härlighet när han träder fram till dom
Denna psalm syftar på hur världen räddas och alla folk kommer till tro på honom (Athanasios)

Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig *
och alla havsländerna glädja sig.
     Han omges av moln och töcken, *
     rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.
Eld går framför honom *
och förbränner hans ovänner runt omkring.
     Hans blixtar lyser upp jordkretsen, *
     jorden ser det och bävar.
Bergen smälter som vax för Herren, *
för hela jordens Herre.
     Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, *
     och alla folk ser hans ära.
Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, +
de som berömmer sig av avgudar, *
honom skall alla gudar tillbe.
     Sion hör det och gläder sig, +
     och Judas döttrar fröjdar sig, *
     Herre, de jublar över dina domar.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden, *
du är högt upphöjd över alla gudar.
     Ni som älskar Herren, hata det onda. +
     Han beskyddar sina fromma, *
     han räddar dem ur de gudlösas hand.
Ljus går upp för den rättfärdige *
och för de rättsinniga glädje.
     Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, *
     och prisa hans heliga namn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.

De förkunnade Herrens lov
och hans makt och de under som han gjort.

Första läsningen
1 Kor 1:18 - 2:5
Världens vishet och korsets dårskap

Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft. Det står skrivet: Jag skall göra devisas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag utplåna. Var finns nu de visa, de skriftlärda och denna världens kloka huvuden? Har inte Gud gjort världens vishet till dårskap? Ty eftersom världen, omgiven av Guds vishet, inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror. Judarna begär tecken och grekerna söker vishet, men vi förkunnar en Kristus som blivit korsfäst, en stötesten för judarna och en dårskap för hedningarna, men för de kallade, judar som greker, en Kristus som är Guds kraft och Guds vishet. Guds dårskap är visare än människorna och Guds svaghet starkare än människorna.
Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.
När jag kom till er, bröder, var det inte med förkrossande vältalighet och vishet jag förkunnade Guds hemlighet för er. Det enda jag ville veta av, när jag var hos er, det var Jesus Kristus, den korsfäste Kristus. Jag var svag och rädd och full av ängslan när jag uppträdde inför er. Mitt tal och min förkunnelse övertygade inte med vishet utan bevisade med ande och kraft; er tro skulle inte vila på mänsklig vishet utan på Guds kraft.

Responsorium 1 Kor 1:27, 29, 28

Det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam,
+ så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.
Det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, det utvalde Gud,
+ så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud.

Andra läsningen
Ur en predikan över Johannesevangeliet av Johannes Chrysostomos.
Vi har funnit Messias

Andreas, som hade stannat hos Jesus och lärt sig mycket, behöll inte skatten för sig själv, utan han skyndade sig och sprang iväg till sin bror för att låta honom få del av den. Lägg märke till vad han säger till sin bror: Vi har funnit Messias (det betyder Kristus). Lägg märke till på vilket sätt han visar vad han på så kort tid lärt sig. Han visar på kraften hos Mästaren, som övertygat dem om att han var Messias. Han låter också sin egen och broderns outtröttliga iver komma fram, för de hade redan tidigare sökt och väntat på detta.
Andreas ord vittnar om en människa som innerligt längtar efter Messias ankomst och väntar på den, som hälsar hans framträdande med glädje och jubel och skyndar sig att föra det glada budskapet till andra. I det gemensamma delandet av andliga insikter visar sig deras tillgivenhet som bröder, deras vänskap som anförvanter och deras äkta kärlek.
Lägg också märke till hur öppet och hörsamt Petrus sinne var redan från början. Utan dröjsmål skyndade han iväg. Han tog med honom till Jesus, står det. Ingen bör klandra honom för att han genast bejakade budskapet, utan närmare prövning. Sannolikt hade hans bror länge och väl berättat allt för honom. För övrigt är det karakteristiskt för evangelisterna att berätta mycket med få ord; de strävar efter att vara kortfattade. Och evangelisten säger inte att Petrus genast trodde, utan att han tog med honom till Jesus och överlämnade honom till Jesus, så att han skulle lära sig allt av Jesus själv. Den andre lärjungen var också där, och var med om allt som hände.
Redan Johannes döparen sade bara: Där är Guuds lamm, han är den som döper med helig Ande, och överlät åt Kristus själv att undervisa tydligare. Så mycket större anledning hade Andreas, som inte trodde sig kunna förklara allt, att göra som Johannes gjorde. Han förde sin bror till själva källan för ljuset med sådan hast och glädje att han inte ville veta av minsta fördröjning.

Responsorium 1 Joh 4:14,16; jfr Joh 1 - r 1 -:

Vi har sett och kan vittna om att Fadern har sänt sin Son att rädda världen.
+ Vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.
Vi har funnit Messias, Guds helige, Guds lamm som tar bort världens synd.
+ Vi har lärt känna den kärlek som Gud har till oss och tror på den.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Herre, vi tillber ditt höga majestät och ber att du lyssnar till den helige aposteln Andreas bön för oss i dag såväl som då, när han var den äldsta kyrkans lärare och herde.