Läsningsgudstjänst
Den 9 februari 2023, torsdag
torsdag i 5 veckan 'under året'
torsdag i 5 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

På starka vingar lyfts ur natt
den nya dagen med sitt bud.
Som ljuset tänds väck anden upp,
ty Kristus kallar till sitt liv.

"Stå upp ur bädden", är hans rop,
"byt håglöshet mot Andens mod,
var fasta, rena i ert verk,
var vakande, jag kommer snart."

Må himlavalvets gryningsljus
och vindens fläkt i morgonstund
åt de betryckta skänka nåd
att sätta till ditt ljus sitt hopp.

O Jesus, hör vår morgonbön,
ur ångerns bittra tårar född,
behåll vårt hjärta ständigt rent,
håll vakt, att det ej somnar mer.

Driv, Herre, du all slummer bort,
spräng nattens bojor med din arm,
bryt upp den gamla syndens mark,
sänd ut ditt ständigt nya ljus.

Gud Fadern vare evigt lov
och ära ske hans ende Son
och helga Anden, Tröstaren,
i evigheters evighet. Amen.

Under dagen:

Du alla trognas frälsning, liv och glädje,
Kristus, all godhets och all endräkts källa,
låt oss besjunga och av hjärtat prisa,
Herre, din ära.

Du är allena dina helgons styrka,
kunskap och visdom, längtan och förtröstan,
din är den låga som i världen tänder
kärlekens iver.

Giv oss som gåva frid och trons förvissning,
hela det brustna, res av nåd de fallna,
sida vid sida låt oss vandra vägen
fram till ditt rike.

Makten och väldet tillhör Gud, vår Fader,
mottag vår dyrkan, Frälsare och Konung,
må hela världen enigt med oss lova
heliga Anden. Amen.



Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Psalm 18:31-51
Tacksägelse
Om Gud är för oss, vem kan då vara mot oss? (Rom 8:31)

IV

Guds väg är ostrafflig, Herrens tal är luttrat, *
en sköld är han för alla
som tar sin tillflykt till honom.

Ty vem är Gud utom Herren, *
och vem är en klippa utom vår Gud?

Gud, du rustade mig med kraft *
och förde mig fram på en väg utan hinder,

du gjorde mina fötter snabba som gasellens *
och lät mig löpa fram över höjderna,

du lärde mina händer att strida *
och mina armar att spänna kopparbågen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herrens ord är en sköld för alla som tar sin tillflykt till honom.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

V

Du gav mig din frälsnings sköld,
och din högra hand stödde mig, *
du böjde dig till mig och gjorde mig stor.

Du skaffade rum för mina steg, där jag gick *
och lät inte mina fötter vackla.

Jag förföljde mina fiender och hann upp dem, *
jag vände inte tillbaka, förrän jag förgjort dem.

Jag slog dem, så att de inte mer kunde resa sig, *
de föll under mina fötter.

Du rustade mig med kraft till striden, *
du lade mina motståndare under mig.

Du drev mina fiender på flykten, *
och dem som hatade mig förgjorde jag.

Herren teg när de ropade, *
de ropade, men det fanns ingen som räddade.

Och jag stötte sönder dem till stoft för vinden, *
jag kastade ut dem som avfall på gatan.

Du räddade mig ur folkets strider, +
du satte mig till ett huvud över hedningar, *
okända folk blev mina tjänare.

De följde min befallning vid blotta ryktet, *
främlingar visade mig lydnad.

Ja, främlingarnas mod vissnade bort, *
de övergav med bävan sina borgar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Din högra hand, o Gud, är mitt stöd.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

VI

Herren lever! Lovad vare min klippa, *
och upphöjd vare Gud, min räddare!

Gud, som har givit mig hämnd *
och tvingat folken under mig,

du som har upphöjt mig över mina motståndare +
och befriat mig från mina fiender, *
räddat mig från våldsmän!

Herre, jag vill tacka dig bland folken, *
jag vill lovsjunga ditt namn.

Ty du ger din konung väldig seger +
och gör nåd mot din smorde, *
mot David och hans ätt för evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Lovad vare Herren, min räddare.

Öppna mina ögon,
så att jag kan skåda undren i din lag.

Första läsningen
5 Mos 18:1-22
Prästernas inkomster. Varning för hednisk vidskepelse.
Löftet om en profet, Mose lik.

De levitiska prästerna, hela Levis stam, skall inte ha någon lott eller arvedel med det övriga Israel. Av Herrens eldsoffer och hans arvedel skall de ha sitt underhåll. De skall inte ha någon arvedel bland sina bröder. Herren är deras arvedel, så som han har sagt dem.
Och detta skall vara vad prästerna har rätt att få av folket, av dem som offrar ett slaktoffer, vare sig av fäkreaturen eller av småboskapen: man skall ge prästen bogen, käk¬styckena och vommen. Förstlingen av din säd, ditt vin och din olja, och förstlingen av dina fårs ull skall du ge honom. Ty honom har Herren, din Gud, utvalt bland alla dina stammar, för att han och hans söner alltid skall stå och göra tjänst i Herrens namn.
Och om leviten vill komma från någon av dina städer, inom vilken han vistas någonstans i Israel, så må det stå honom fritt att komma, som han har lust, till den plats som Herren utväljer, och han må då göra tjänst i Herrens, sin Guds, namn, liksom alla hans bröder, leviterna, som står där inför Herrens ansikte. De skall alla ha lika mycket till sitt underhåll, oavsett vad någon kan äga genom försäljning av sitt fädernearv.
När du kommer in i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, skall du inte lära dig att göra enligt hedningarnas styggelser. Hos dig må inte finnas någon som låter sin son eller dotter gå genom eld eller som befattar sig med trolldom eller teckentydning eller svartkonst eller häxeri, ingen som sysslar med besvärjelsekonster, ingen som frågar andar eller som är en spåman eller som söker råd hos de döda. Ty en styggelse för Herren är var och en som gör sådant, och för sådana styggelsers skull fördriver Herren, din Gud, dem för dig. Du skall vara ostrafflig inför Herren, din Gud.
Hedningarna som du nu fördriver lyssnar väl till sådana som övar teckentydning och trolldom, men dig har Herren, din Gud, inte tillåtit sådant. En profet bland ditt folk, av dina bröder, en som är mig lik, skall Herren, din Gud, låta framträda åt dig. Honom skall ni lyssna till.
Det skall bli alldeles som du begärde av Herren, din Gud, vid Horeb, den dag då ni var församlade där och du sade: "Låt mig inte vidare höra Herrens, min Guds, röst, och låt mig slippa att längre se denna stora eld, för att jag inte må dö." Och Herren sade till mig: "De har rätt i vad de har ta¬lat. En profet skall jag låta framträda åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom. Men den profet som är så förmäten, att han i mitt namn talar vad jag inte har befallt honom tala, eller som talar i andra gudars namn, den profeten skall dö.
Och om du säger vid dig själv: 'Hur skall vi känna igen det som inte är talat av Herren?', så må du veta: när profeten talar i Herrens namn och det som han har talat inte sker och inte inträffar, då är detta något som Herren inte har ta¬lat. I förmätenhet har då profeten talat det. Du skall inte frukta för honom."

Responsorium 5 Mos 18:18; Luk 20:13; jfr Joh 6:14

En profet skall jag låta framträda bland mitt folk, och jag skall lägga mina ord i hans mun,
+ och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom.
Jag skall sända dem min älskade son. Han är sannerligen profeten som skall komma till världen,
+ och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom.

Andra läsningen
Ur Irenaeus av Lyons skrift Mot heresierna.
Barmhärtighet vill jag se, inte offer

Gud sökte inte offer och brännoffer utan tro och lydnad och rättfärdighet, för deras egen frälsnings skull. Så sade han också genom profeten Hosea, när han tillkännagav sin vilja för dem: Barmhärtighet vill jag se, inte offer, kunskap om Gud hellre än brännoffer. Vår Herre gav också samma undervisning när han sade: Om ni hade förstått vad som menas med "Barmhärtighet vill jag se och inte offer", så skulle ni inte ha dömt en oskyldig.
Han råder också sina lärjungar att frambära till Gud förstlingsfrukten av hans skapelse, inte därför att Gud behöver något, utan för att de själva inte skall förbli utan frukt och tacksamhet. Han tog brödet, en del av skapelsen, och läste tacksägelsen och sade: Detta är min kropp. På samma sätt tog han kalken, som innehåller en del av den skapelse som överensstämmer med vår egen. Han bekände att den är hans blod, och han kungjorde så det nya förbundets nya offer. Kyrkan har tagit emot det av apostlarna, och hon frambär det över hela världen till Gud, till honom som ger oss mat, förstlingsfrukten av hans gåvor i det nya testamentet. Han själv har förebådat det genom en av de tolv profe¬terna, Malaki: Jag har inte behag till er, säger Herren, Allhärskaren, och till offergåvor ur er hand har jag inte lust. Från solens uppgång till dess nedgångar ju mitt namn stort bland folken, och på varje ort bärs rökoffer och rena offergåvor fram åt mitt namn. Ja, mitt namn är stort bland folken, säger Herren, Allhärskaren.
Här ger han mycket tydligt tillkänna att hans första folk skall upphöra med offren till Gud. På varje ort skall ett offer frambäras till honom, och det skall vara rent. Hans namn skall vara stort bland folken.
Men det namn som förhärligas bland folken, vad är det annat än vår Herres namn, genom vilket Fadern förhärligas och människan förhärligas? Eftersom det är hans egen Sons namn och människan är skapad av honom, så kallar han det sitt eget namn. Om en kung själv målar sin sons bild, så kan han med rätta kalla den sin egen bild av två skäl: dels föreställer den hans son, dels har han själv gjort den. På samma sätt bekänner Fadern att Jesu Kristi namn är hans eget namn, som förhärligas över hela världen genom kyrkan, både därför att det är Sonens namn och därför att den som skrivit det har givit det till frälsning för människorna.
Eftersom nu Sonens namn är Faderns eget namn och kyrkan i Gud den allsmäktige frambär offret genom Jesus Kristus, så säger han med rätta med tanke på bådadera: Och på varje ort bärs rökoffer och rena offergåvor fram åt mitt namn. Rökelsen är enligt Johannes i Uppenbarelseboken de heligas böner.

Responsorium Jfr Luk 22:19,20; Ords 9:5

Detta är min kropp, som offras för er: detta är det nya förbundets blod, som blir utgjutet för er, säger Herren.
+ Så ofta ni tar emot det, gör det till min åminnelse.
Kom, ät mitt bröd och drick av vinet som jag har blandat.
+ Så ofta ni tar emot det, gör det till min åminnelse.

Slutbön

Herre, håll din hand över ditt eget folk, och var för oss det stöd som aldrig sviker, ty vi har satt vårt hopp till din kärlek och din himmelska nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.