Läsningsgudstjänst
Den 10 augusti 2020, måndag
Laurentius diakon och martyr


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Martyrers Konung, segrare,
som kröner trons bekännare
och leder till ditt rike dem
som före allt har sökt din fred.

O gode Herre, tag emot
vårt hjärtas sång och bönerop;
vi prisar dig, o Helige,
och beder om förlåtelse.

Vem segrat i martyrerna
om icke du, Guds Offerlamm?
Så lyft oss med din Andes kraft
ur sorg och nöd och syndafall.

Din är, o Gud, all helighet,
o Fader, Son och Hjälpare.
Låt oss med din martyr få del
i evighetens härlighet. Amen.



Ant. 1 Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli

Psalm 2
Messias, konung och segrare
De har sannerligen gaddat sig samman mot din tjänare Jesus, som du har smort (jfr Apg 4:27)

Varför larmar hedningarna, *
varför smider folken fåfänga planer?

Jordens kungar gör sig redo, +
furstarna gaddar sig samman *
mot Herren och hans smorde:

"Låt oss slita sönder deras bojor *
och kasta av oss deras band."

Han som bor i himmelen ler åt dem, *
Herren ser på dem med förakt.

Han talar till dem i sin vrede *
och förskräcker dem i sin förgrymmelse:

"Jag själv har insatt min konung *
på Sion, mitt heliga berg."

Jag vill kungöra hans beslut:
Herren sade till mig: "Du är min son, *
jag har fött dig i dag.

Begär av mig, så skall jag ge dig folken till arvedel *
och jordens ändar till egendom.

Du skall slå dem med järnspira, *
som lerkärl skall du krossa dem."

Så kom nu till förstånd, ni konungar, *
låt varna er, ni domare på jorden.

Tjäna Herren med fruktan, *
och kyss hans fötter med bävan,

så att han inte vredgas och ni går under, +
ty hans vrede kan lätt bli upptänd. *
Saliga alla de som förtröstar på honom.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli

Ant. 2 Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och

Psalm 11
Herren, den rättfärdiges tillflykt
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade (Matt 5:6)

Jag har tagit min tillflykt till Herren. *
Hur kan ni då säga till mig:
"Fly som en fågel upp i bergen,
     ty de gudlösa spänner bågen, +
     de har lagt sin pil på strängen, *
     för att i mörkret skjuta på de trogna.
När grundvalarna rivs upp, *
vad kan då den rättfärdige göra?"
     Herren är i sitt heliga tempel, *
     Herrens tron är i himlen.
Hans ögon skådar ned på världen, *
hans blickar prövar alla människor.
     Herren prövar den rättfärdige *
     men hatar den gudlöse och den som älskar våld.
Han skall låta eld och svavel regna över de gudlösa, *
glödande vind blir dem given.
     Ty Herren är rättfärdig, rättfärdigheten älskar han, *
     de trogna skall skåda hans ansikte.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Våra lidanden i denna tid betyder ingenting mot den härlighet som skall uppenbaras och

Ant. 3 Som guld i smältugnen prövade han sina utvalda, och som en brännoffergåva tog han emot dem

Psalm 17
Bön om räddning från de gudlösa
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner ... och han blev bönhörd (Heb 5:7)

Hör, o Herre, en rättfärdig sak,
ge akt på mitt rop, lyssna till min bön. *
Den kommer inte från falska läppar.
     Jag ber dig, Herre: Ge mig min rätt, *
     dina ögon ser vad som är rätt och sånt.
Du prövar mitt hjärta, *
du utforskar det om natten,
     du rannsakar mig men finner ingen orätt, *
     inga onda tankar går ut ur min mun.
Efter dina läppars ord vill jag handla, *
vad människor än må göra.
     På dina budords stigar går mina steg, *
     mina fötter håller sig stadigt på dina vägar.
Jag åkallar dig, ty du, Gud, skall svara mig. *
Vänd ditt öra till mig, hör mina ord.
     Bevisa din underbara nåd,
     och befria mig från fienden, *
     du som räddar dem
     som tar sin tillflykt till din högra hand.
Bevara mig som en ögonsten, *
skydda mig i dina vingars skugga
     för de gudlösa, som vill förgöra mig, *
     för mina dödsfiender, som omger mig.
De förhärdar sitt hjärta, *
de tar stolta ord i sin mun.
     De är runt omkring mig, var jag än går, *
     de spejar efter hur de kan slå mig till marken,
som lejonet som längtar efter rov, *
det unga lejonet som ligger i försåt.
     Stå upp, Herre, träd emot den gudlöse, slå ner honom, *
     rädda mig från honom med ditt svärd.
Rädda mig med din hand, Herre,
från dessa människor, *
från denna världens människor,
     som har allting redan i detta livet *
     och vilkas buk du fyller med dina gåvor,
som har söner i mängd *
och lämnar sitt överflöd åt sina barn.
     I rättfärdighet skall jag skåda ditt ansikte, *
     när jag vaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Som guld i smältugnen prövade han sina utvalda, och som en brännoffergåva tog han emot dem

Nöd och trångmål har träffat mig
men dina bud är min lust.

Första läsningen
Apg 6:1-6; 8:1,4-8
Sju medhjälpare utses

Vid denna tid, då lärjungarnas antal ständigt växte, började de grekisktalande judarna klaga över att de infödda judarna åsidosatte deras änkor vid den dagliga utspisningen. De tolv kallade samman alla lärjungarna och sade: "Det är inte riktigt att vi skall försumma Guds ord för att ordna med måltider. Nej, bröder, välj ut sju män bland er som har gott anseende och är fyllda av ande och vishet, så sätter vi dem till sådana uppgifter. Då kan vi själva ägna oss helt åt bön och åt ordets tjänst." Alla de församlade gillade förslaget och de valde Stefanos, en man fylld av tro och helig ande, Filippos, Prochoros, Nikanor, Timon, Parmenas och Niko- laos, en proselyt från Antiochia, och förde dem fram till apostlarna, som bad en bön och lade sina händer på dem.
Den dagen började en svår förföljelse mot församlingen i Jerusalem, och alla utom apostlarna skingrades över hela Judeen och Samarien.
De som hade skingrats vandrade omkring och predikade budskapet. Filippos kom till huvudstaden i Samarien och förkunnade Kristus för folket där. Alla lyssnade uppmärksamt på hans ord när de hörde honom tala och såg de tecken han gjorde. Ty från många som var besatta for de orena andarna ut under höga rop, och många lytta och lama botades. Det blev stor glädje i den staden.

Responsorium Matt 10:32; Joh 12:26

Var och en som känns vid mig inför människorna, säger Herren,
+ honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen.
Om någon vill tjäna mig, skall han följa mig, och där jag är kommer också min tjänare att vara.
+ Honom skall jag kännas vid inför min fader i himlen.

Andra läsningen
Ur en predikan av Augustinus.
Han tjänade Kristi heliga blod

Roms kyrka ställer oss i dag inför den helige Laurentius triumfdag. Den dag då han trampade världen under fötterna, medan världen ropade i förtrytelse; då han föraktade världen, medan världen försökte smickra; då han på tvåfaldigt sätt besegrade djävulen som förföljde honom. Som ni har hört innehade han diakonens ämbete. I detta ämbete tjänade han Kristi heliga blod. För Kristi namn utgöt han sitt eget blod. Den helige Johannes ger en förklaring till Herrens måltid när han säger: Så som Kristus gav sitt liv för oss, måste också vi ge vårt liv för våra bröder. Så såg också den helige Laurentius det, han såg det och handlade därefter. Vad han fick motta vid detta heliga bord, ställde han åter till förfogande. Han älskade Kristus i sitt liv och efterliknade honom i sin död.
Om vi verkligen älskar, vill vi också efterlikna. Ty vi kan inte erbjuda någon bättre kärlekens frukt, än den som är förebilden för vårt efterliknande: Kristus led för er skull och gav er ett exempel för att ni skall följa i hans fotspår. I denna utsaga tycks aposteln Petrus ha sett, att Kristus bara har lidit för dem som följer i hans spår och att Kristi lidande inte är till någon nytta för oss om vi inte följer i hans spår. De heliga martyrerna följde honom ända till blodsutgjutelse, ända till likhet med hans lidande. Martyrerna följde honom, men inte endast de. Ty bron har inte rivits sedan de gick över den. Källan har inte torkat ut sedan martyrerna drack ur den.
Kära bröder, Guds trädgård är inte smyckad bara med martyrernas rosor, utan även med jungfrurnas liljor, de giftas murgröna och änkornas violer.
Ingen behöver tvivla på sin kallelse, mina kära, ty Kristus har lidit för alla. Den heliga Skrift säger om honom: Han vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen. Må vi alltså förstå hur den kristne bör efterfölja Kristus också utan att utgjuta blod och utan att behöva lida. Aposteln säger när han talar om Kristus: Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud. Vilken höghet! Han avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. Till det yttre blev han människa. Vilken ödmjukhet!
Kristus ödmjukade sig. Där har du något att hålla dig till, käre kristne! Kristus var lydig. Varför upphöjer du dig? Därefter, sedan Kristus fullbordat ödmjukheten och besegrat döden uppsteg han till himlen. Låt oss följa honom! Låt oss lyssna på aposteln som säger: Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida.

Responsorium Ps 18:3

Den salige Laurentius ropade och sade: Jag tillber min Gud och tjänar honom ensam,
+ och jag fruktar inte någon tortyr.
Min Gud är min klippa, till vilken jag tar min tillflykt,
+ och jag fruktar inte någon tortyr.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Helige Fader, med glödande kärlek tjänade den helige Laurentius din Son i trohet intill döden, och därför har du ärat honom. Lär oss älska det han älskade och att handla som han lärde. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.