Lesningsgudstjenesten
Den 24 november 2024, søndag
Kristi Kongefest

Gud, kom meg til hjelp
Herre, vær snar til frelse.
Ære være Faderen og Sønnen og den Hellige Ånd.
Som det var i opphavet, så nå og alltid og i all evighet. Amen. (Halleluja!)

Hymne

Ännu är det tidigt i världen.
Fridens man fördömdes i rätten.
Domen står ännu fast,
korset står ännu kvar,
myndigheter söker hans vänner.
Ännu är det tidigt i världen.

Ännu är det tidigt på dagen.
Ingen ande blåser i dalen.
Ordet från Guds profet
över de dödas ben
stör ej ännu döden i graven.
Ännu är det tidigt på dagen.

Herrens stund är ännu ej slagen.
Sju sigill har gömt vad han sade.
Fåfäng profetens gråt,
bittert de storas hån.
"Aldrig kommer sanning i dagen.'
Herrens stund är ännu ej slagen.

Hastigt löper Vävarens skyttel.
"Ännu" — se vad ordet betyder:
mönstret som träder fram
liknar ett slaktat lamm,
men det bär en krona som lyser.
Hastigt löper Vävarens skyttel.

Stunden kommer, ja, den är inne:
han, det dömda, trofasta vittnet,
telning av Davids rot,
håller i livets bok.
Han är värd att bryta sigillen.
Stunden kommer, ja, den är inne.

Jord och himmel sjunger tillsammans:
"Dig som dömdes, dig som blev slaktad,
dig hör för evigt till
ära och lov och pris."
Alla folk och folkslag och stammar,
jord och himmel sjunger tillsammans. Amen.

eller:

Vredens stora dag är nära,
elden då skall allt förtära,
så var siarsångens lära.

Hela världen, skräckbetagen,
skåda skall de stränga dragen
av sin domare den dagen.

Domsbasuner mäktigt skälla
och ur jordens gravar alla
mänskor framför tronen kalla.

Döden själv skall häpen vara,
när, att inför domen svara,
sig de döda uppenbara.

Boken öppnas, där står skrivet
vad av alla är bedrivet
i det flydda jordelivet.

Uppenbart blir allt som gömdes,
åter framlagt allt som glömdes,
avdömt allt som förr ej dömdes.

Milde Jesus, minns: för mina
synder gick du till din pina;
skjut ej bort mig från de dina.

Trött du vandrat vägar vida
korsets kamp för mig att strida,
att jag skulle nåd förbida.

Du som hamnar kränkta lagen,
låt min skuld från mig bli tagen
innan domens stund är slagen.

När du synderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig ock bådar.

Vredens dag, du underbara,
då envar för dom skall svara!
Vem skall rädda då oss arma?
Gud allsmäktig, dig förbarma!

Jesus Krist, dig till oss vänd
och din frid oss alla sänd. Amen.

Ant. 1 Jeg er blitt innsatt som konge på Sion, det hellige fjell. Jeg kunngjør det Herren har fastsatt.

Salme 2
Messias, konge og seierherre
De sluttet seg sammen mot din hellige tjener, Jesus, som du har salvet (Apg 4,27).

Hvorfor er folkene i opprør, *
hvorfor grunner de på det som fåfengt er?

Jordens konger reiser seg, fyrstene samles til råd *
mot Herren og mot hans salvede:

"La oss sprenge deres lenker *
og kaste repene av oss."

Han som troner i himmelen, ler, *
Herren spotter dem.

Så taler han til dem i vrede, *
forferder dem ved sin harme:

"Det er jeg som har innsatt min konge
på Sion, mitt hellige fjell." *
Jeg kunngjør det Herren har fastsatt.

Han sa til meg: *
„Du er min Sønn, jeg har født deg i dag.

Be meg, og jeg vil gi deg hedningefolkene i arv *
og den vide jord i eie.

Med jernstav skal du knuse dem, *
slå dem i stykker som pottemakerens kar.“

Og nå, dere konger, vær kloke, *
vær advart, dere herskere på jorden!

Tjen Herren med ærefrykt, juble med beven; *
kyss jorden for hans fotter,

så ikke hans vrede skal blusse opp, *
og dere gå til grunne på veien.

Med et slag kan hans vrede tennes. *
Salig den som tar sin tilflukt til ham.

Ære være Faderen og Sønnen *
og den Hellige And,

som det var i opphavet, så nå og alltid *
og i all evighet. Amen.

Ant. 1 Jeg er blitt innsatt som konge på Sion, det hellige fjell. Jeg kunngjør det Herren har fastsatt.

Ant. 2 Alle konger skal bøye seg for ham, alle folkene være hans tjenere.

Psalm 72
Messias konungsliga makt
De öppnade sina kistor och räckte fram gåvor: guld och rökelse och myn a (Matt 2:11)

I

Gud, ge dina lagar åt konungen, *
åt konungasonen din rättfärdighet.
     Må han rättrådigt döma ditt folk *
     och ge dina betryckta deras rätt.
Må berg och höjder bringa välstånd åt folket *
när rättvisan råder i landet.
     Han skall skaffa rätt åt de betryckta i folket, *
     hjälpa de fattiga och krossa förtryckaren.
Han skall leva, så länge solen varar, *
och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
     Må han vara lik regnet som faller på ängen, *
     lik en regnskur som vattnar jorden.
I hans dagar må rättfärdigheten blomstra, *
och freden råda, tills ingen måne mer finns.
     Må han härska från hav till hav, *
     från floden intill jordens gränser.
För honom skall öknens inbyggare böja sig *
och hans fiender slicka stoftet.
     Kungarna från Tarshish och kustländerna
     skall komma med skänker, *
     kungarna av Saba och Seba frambära gåvor.
Alla kungar måste falla ned för hans fötter, *
alla folk måste tjäna honom.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Alle konger skal bøye seg for ham, alle folkene være hans tjenere.

Ant. 3 I ham skal alle folk velsignes, alle nasjoner skal prise ham salig.

II

Ty han skall rädda den fattige som ropar, *
den betryckte och den som ingen hjälper.
     Han skall vara god mot den arme och fattige, *
     de fattigas liv skall han rädda.
Han skall rädda dem från våld och förtryck, *
deras blod är dyrbart i hans ögon.
     Må han leva! +
     Må man föra till honom guld från Saba. *
     Ständigt må man be för honom,
     alltid välsigna honom.
Må säden växa ymnigt i landet, *
ända upp till bergens topp.
     Då skall grödan i landet bli som Libanons skog *
     och folk blomstra upp i städerna
     som grönskan på marken.
Hans namn skall bestå i evighet, *
så länge solen skiner må hans namn bäras vidare.
     Genom honom
     skall alla jordens stammar bli välsignade. *
     Må alla hedningar prisa honom salig.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 I ham skal alle folk velsignes, alle nasjoner skal prise ham salig.

Se, jeg har satt deg til lys for folkene.
For at du skal være min frelse til jordens ende.

Første lesning
Åp 1,4-6.10.12-18; 2,26.28; 3,5b.l2.20-21
Fra Johannes' Åpenbaring
Menneskesønnen i sin majestet

Nåde og fred være med dere fra ham som er og som var og som kommer, og fira de syv ånder som står for hans trone, og fra Jesus Kristus, det sanndru vitne, den førstefødte blant de døde, høvdingen over jordens konger, han som elsker oss, som har løst oss av våre synder gjennom sitt blod, som har gjort oss til et kongelig folk av prester for Gud, sin Far, ham være æren og makten i all evighet. Amen.
Det var en søndag at jeg ble grepet av ånden, og hørte bak meg en kraftig røst, med klang som en basun. Og da jeg vendte meg for å se hvem som talte til meg, fikk jeg se syv lysestaker av gull, og midt blant dem en som så ut som en Menneskesønn, kledd i en fotsid kjortel med et gullbelte spent under brystet. Håret på hans hode var hvitt som hvit ull, eller som sne, og hans øyne som flammende ild. Hans føtter var som skinnende bronse, glødet i en digel, og hans stemme lød som bruset av veldige vannfall. I sin høyre hånd holdt han syv stjerner, og fra hans munn gikk det ut et tveegget, skarpslipt sverd; hans ansikt lyste som solen når den skinner i all sin glans.
Da jeg så ham, falt jeg ned for hans føtter som død, men han la sin høyre hånd på meg og sa: «Frykt ikke, det er meg: den Første og den Siste, den Levende; jeg var død, men se, jeg er levende for all evighet, for nøklene til døden og dødsriket er i min makt.
Den som seirer, den som til det siste er tro i min tjeneste, ham vil jeg gi myndighet over folkeslagene. Den samme makt har jeg fått av min Far. Og jeg vil gi ham morgenstjernen, og hans navn vil jeg aldri slette av Livets Bok, men erklære for min Far og for hans engler, at ham kjennes jeg ved!
Den som seirer, ham vil jeg gjøre til en søyle i min Guds tempel, og han skal aldri flyttes ut av det igjen. Og jeg vil sette en innskrift på ham, med min Guds navn, og navnet på min Guds by - det nye Jerusalem, som kommer ned fra himmelen, fra min Gud, og også mitt eget nye navn.
Se, jeg står for døren og banker, og til den som hører min røst og åpner døren, vil jeg tre inn, og vi to skal spise nattverd sammen, jeg med ham og han med meg.
Den som seirer, ham vil jeg la sette hos meg på min trone, slik som jeg selv har seiret og tatt plass hos min Far på hans trone.»

Responsorium Mark 13,26-27; Sal 98,9b

De skal få se Menneskesønnen komme i skyene, i all sin makt og herlighet. Han skal sende ut sine engler
* og samle sine utvalgte fra de fire verdenshjørner, fra jordens ende til himmelens ytterste grense.
Han skal dømme jorden med rettferd og folkene med visdom.
* Og samle sine utvalgte fra de fire verdenshjørner, fra jordens ende til himmelens ytterste grense.

Annen lesning
Fra presten Origenes’ bok «Om bønnen».
Komme ditt rike

Dersom Guds rike, ifølge vår Herre og Frelsers ord, ikke kommer på en slik måte at det blir lagt merke til, og man ikke kan si: «Se her er det,» eller: «Der er det,» men at Guds rike er inne i oss (for ordet er oss meget nært, i vår munn og i vårt hjerte), da er det klart at det er rett og riktig å be om at Guds rike må komme, nemlig at det Guds rike som er inne i oss, må spire og modnes og bære frukt. Den som er hellig, styres av Gud og lever etter Guds åndelige lover - han bor likesom i en velstyrt by.
I ham er Faderen til stede, og Kristus styrer sammen med Faderen i denne fullkomne sjel, slik han selv har sagt: «Vi vil komme til ham og ta bolig hos ham.» - Med «Guds rike» tror jeg for øvrig vi må forstå den lykkelige enhet mellom fornuft og klokskap, og med «Kristi rike» må vi forstå dem som lytter til de frelsende ord som utgår fra ham, og som utøver rettferdighetens og andre dyders gjerninger. For Guds Sønn er Ord og rettferdighet.
Det Guds rike som er inne i oss, vil nå sitt høydepunkt for dem som er på vei mot fullkommengjørelse, når det ordet går i oppfyllelse som apostelen sier, nemlig at Kristus, etter at han har lagt alle sine fiender for sine føtter, vil overgi riket til Gud Fader, slik at Gud kan være alt i alle. La oss derfor si til vår Far i himlene, i det vi uavlatelig ber med en innstilling som er guddommeliggjort av Ordet: «Helliget vorde ditt navn, komme ditt rike.»
Angående Guds rike er det viktig å ha følgende klart for seg: På samme måte som det ikke kan være noe fellesskap mellom rettferdighet og lovløshet og heller ikke noe samfunn mellom lys og mørke eller noen samklang mellom Kristus og Beliar, slik kan ikke Guds rike sameksistere med syndens rike. Dersom vi altså ønsker å bli styrt av Gud, da må aldri synden få råde i vårt dødelige legeme, da må vi aldri adlyde dens tillokkelser til å gjøre kjødets gjerninger, når den lokker oss til å gjøre det som er Gud imot. Men i det vi lar det jordiske i oss dø, la oss bære Andens frukter, slik at Herren kan vandre rundt i oss som i en åndelig have, og alene styre oss sammen med sin salvede, han som har tatt plass i oss på den høyre side av den åndelige kraft som vi ber om å få del i, og som sitter der inntil alle hans fiender i oss er blitt gjort til skammel for hans føtter, og all makt og myndighet og velde er blitt tilintetgjort.
Dette kan bli virkelighet for hver enkelt av oss, og også at den siste fiende, døden, blir tilintetgjort, slik at Kristus kan si i oss: «Død, hvor er din brodd? Dødsrike, hvor er din seier?» Måtte derfor allerede nå det som i oss er dødelig, iføre seg hellighet i uskyld og all renhet, og iføre seg uforgjengelighet, og det forgjengelige ikle seg Faderens udødelighet etter at døden er blitt tilintetgjort. Dermed, når vi på denne måten lar oss styre av Gud, har vi allerede nå del i gjenfødelsens og oppstandelsens goder.

Responsorium Åp 11,15b; Sal 22,28b-29a

Herredømmet over verden er tilfalt vår Herre og hans Salvede.
* Han skal herske i all evighet.
Alle folk og slekter skal tilbe for hans åsyn, for riket hører Herren til.
* Han skal herske i all evighet.

Te Deum

Deg. Gud, lover vi. *
Deg, Herre, bekjenner vi.
Deg evige Fader, ærer all jorden. *
Deg lover alle engler.
Deg bekjenner himlene og alle makter. *
Deg ærer kjerubim og serafim,
og med uopphørlig røst de roper: *
Hellig! Hellig! Hellig! Herre Gud Sebaot!
Fulle er himlene og jorden *
av din herlighet og velde.
Deg priser apostlenes mektige kor. *
Deg lover profetenes ærverdige skare.
Deg opphøyer martyrenes hvitkledte hær. *
Deg bekjenner over all jorden den hellige Kirke,
Fader, umåtelig i velde, *
og din høylovede sanne og enbårne Sønn,
og Trøsteren, *
den Hellige Ånd.
Du er herlighetens konge, Kriste. *
Du er Faderens evige Sønn.
Du er blitt menneske for å utfri mennesket *
og du skydde ikke jomfruens skjød.
Du har overvunnet dødens brodd *
og opplatt himlenes rike for de troende.
Du troner ved Guds høyre hånd, i Faderens herlighet. *
Som vår dommer tror vi du skal komme.
Deg ber vi derfor: Hjelp dine tjenere, *
som du har gjenløst med ditt dyre blod.
Tell dem blant dine hellige i den evige herlighet. *
Frels ditt folk, o Herre, og velsign din arvelodd.
Led dem og opphøy dem til evig tid. *
Dag for dag velsigner vi deg, og vi lover ditt navn i evighet *
og i evigheters evighet.
[Verdiges, Herre, i denne dag *
å bevare oss uten synd.
Miskunne deg over oss, Herre, *
miskunne deg over oss.
Din miskunn hvile over oss, Herre, *
vi som håper på deg.
Til deg, Herre, har jeg satt min lit, *
la meg ikke bli til skamme i evighet.]


Bønn

Allmektige, evige Gud, du har villet sammenfatte alle ting i din elskede Sønn, som er verdens Konge. Sett i din nåde hele skapningen fri fra trelldom, så den kan tjene din majestet og uten opphør prise deg. Ved vår Herre Jesus Kristus, din Sønn, som lever og råder med deg i den Hellige Ånds enhet, Gud fra evighet til evighet.