Läsningsgudstjänst
Den 15 oktober 2024, tisdag
Teresa av Avila jungfru och kyrkolärare

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O du som speglar Faderns ljus,
ja, själv är ljuset ur hans djup,
med sång vi bryter nattens sömn.
Stå vid vår sida i vår bön.

Allt mörker från vår själ tag bort,
på flykt driv onda andars hop,
från sinnet lyft all sömnighet,
att det ej tyngs till jorden ned.

I tro vi nalkas nådens tron:
Förlåt vår svaghet, o Guds Son,
låt våra psalmers offergärd
för din skull leda till vårt väl.

Din är all makt och härlighet,
barmhärtighetens Kungason,
med Fadern och vår Hjälpare
en enda Gud i evighet. Amen.

Under dagen:

Du kom till jorden ej som gäst
men för att stanna hos oss kvar.
Hos mänskorna din kärlek var
vid sjö och strand, i by och berg.

Fast skyn har lyft dig för vår blick,
kan intet skilja oss från dig.
Ej längesen, ej långtifrån
men här och nu du med oss går.

Den som din kärlek har berört
har funnit mer än ögat sett
och örat hört och tanken tänkt:
dig själv som allt åt oss har skänkt.

Där du i bön och psalm bekänns,
stärks tron och glädjens eld blir tänd.
Kom, Jesus, nu och hos oss bliv.
I dig vi äger evigt liv. Amen.



Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Psalm 102
En landsflyktigs klagan
Gud tröstar oss i alla våra svårigheter (2 Kor 1:4)

I

Herre, hör min bön, *
och låt mitt rop komma inför dig.

Dölj inte ditt ansikte, när jag är i nöd, *
hör mig när jag ropar, skynda att svara mig.

Ty mina dagar har försvunnit som rök, *
benen i min kropp bränner som eld.

Mitt hjärta är förbränt som gräs och förvissnat, *
jag glömmer att äta mitt bröd.

För min högljudda suckans skull *
tränger benen i min kropp ut till huden.

Jag är lik en pelikan i öknen, *
jag är som en uggla bland ruiner.

Jag får ingen sömn *
och har blivit lik en ensam fågel på taket.

Hela dagen smädar mig mina fiender, *
de som rasar mot mig förbannar med mitt namn.

Jag äter aska som bröd *
och blandar min dryck med gråt

för din vredes och förtörnelses skull, *
därför att du har gripit mig och kastat bort mig.

Mina dagar är som skuggan, när den förlängs, *
och jag själv förvissnar som gräs.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Låt mitt rop komma inför dig. Dölj inte ditt ansikte för mig.

Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

II

Men du, Herre, tronar för tid och evighet, *
man åkallar dig i släkte efter släkte.

Du skall stå upp och förbarma dig över Sion. +
Det är tid att du bevisar det nåd, *
ja, stunden har kommit.

Ty dina tjänare har dess stenar kära, *
de ser med sorg på resterna av dess glans.

Då skall hedningarna frukta Herrens namn *
och alla jordens konungar din härlighet,

när en gång Herren har byggt upp Sion *
och uppenbarat sig i sin härlighet,

när han har vänt sig till de utblottades bön *
och upphört att förakta deras rop.

Må detta tecknas upp för kommande släkten, *
så att det folk som skapas kan lova Herren:

Han har blickat ned från sin heliga höjd, *
Herren har skådat ned från himmelen till jorden,

för att höra den fångnes klagan *
och befria dödens barn,

för att man i Sion må förkunna Herrens namn *
och sjunga hans lov i Jerusalem,

när alla folk församlas *
och alla riken, för att tjäna Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren hör de ödmjukas bön.

Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

III

Han har brutit min kraft, *
han har förkortat mina dagar,

Jag säger: Min Gud, ta inte bort mig mitt i livet, *
du vars år varar från släkte till släkte.

I begynnelsen lade du jordens grund, *
och himlarna är dina händers verk.

De skall förgås, men du förblir, *
de skall alla nötas ut som en klädnad,

du skall förvandla dem som man byter sin dräkt, *
och de försvinner.

Men du är densamme, *
och dina år varar utan ände.

Dina tjänares barn skall få bo i landet, *
och deras avkomma skall bestå inför dig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du har lagt jordens grund, och himlarna är dina händers verk.

Lyssna, mitt folk, till min undervisning,
vänd era öron till mina ord.

Första läsningen
Sak 1:1-21
Det nya Jernsalem

I åttonde månaden av Darejaves' andra regeringsår kom Herrens ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten. Han sade: Svårt förtörnad var Herren på era fäder. Säg därför nu till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig, säger Herren Sebaot, så vill jag vända om till er, säger Herren Sebaot. Var inte som era fäder, för vilka forna tiders profeter predikade och sade: "Så säger Herren Sebaot: Vänd om från era onda vägar och era onda gärningar". Men de ville inte höra och brydde sig inte om mig, säger Herren. Era fäder, var är de? Och profeterna, lever de kvar evinnerligen? Nej, men mina ord och mina rådslut, de som jag betrodde åt mina tjänare profeterna, de träffade ju era fäder, så att de måste vända om och säga: "Som Herren Sebaot hade beslutat att göra med oss, och som våra vägar och våra gärningar förtjänade, så har han också gjort med oss."
På tjugofjärde dagen i elfte månaden, det är månaden Sebat, i Darejaves' andra regeringsår, kom Herrens ord till Sakarja, son till Berekja, son till Iddo, profeten. Han sade: Jag hade en syn om natten: Jag fick se en man som red på en röd häst, och han höll stilla bland myrtenträden i dalsänkningen. Och bakom honom stod andra hästar, röda, bruna och vita. Då frågade jag: "Vad betyder dessa, min herre?" Ängeln som talade med mig svarade mig: "Jag vill låta dig förstå vad dessa betyder." Och mannen som stod bland myrtenträden tog till orda och sade: "Det är dessa som Herren har sänt ut till att fara omkring på jorden."
Och själva tog de till orda och sade till Herrens ängel, som stod bland myrtenträden: "Vi har farit omkring på jorden och har funnit hela jorden lugn och stilla."
Då tog Herrens ängel åter till orda och sade: "Herre Sebaot, hur länge skall det dröja, innan du förbarmar dig över Jerusalem och Judas städer? Du har ju nu varit vred på dem i sjuttio år."
Och Herren svarade ängeln som talade med mig goda och tröstande ord, och ängeln som talade med mig sade sedan till mig: "Predika och säg: Så säger Herren Sebaot: Jag har stor nitälskan för Jerusalem och Sion, och jag är mycket förtörnad på hednafolken, som sitter så säkra, ty när jag var endast litet förtörnad, hjälpte de ytterligare till att fördärva. Därför säger Herren så: Jag vill åter vända mig till Jerusalem i barmhärtighet. Mitt hus skall där bli uppbyggt, säger Herren Sebaot, och mätsnöret skall spännas över Jerusalem.
Ytterligare må du predika och säga: Så säger Herren Sebaot: Ännu en gång skall mina städer få njuta överflöd av goda gåvor. Ja, Herren skall ännu en gång trösta Sion, och ännu en gång skall han utvälja Jerusalem."
Sedan lyfte jag upp mina ögon och fick då se fyra horn. Då frågade jag ängeln som talade med mig: "Vad betyder dessa?" Han svarade mig: "Detta är de horn som har för-skingrat Juda, Israel och Jerusalem."
Sedan lät Herren mig se fyra smeder. Då frågade jag: "I vilket ärende har dessa kommit?" Han svarade: "De förra var de horn som förskingrade Juda, så att ingen kunde lyfta upp sitt huvud. Men nu har dessa kommit för att injaga skräck hos dem, och för att slå av hornen på de hednafolk som har lyft sitt horn mot Judas land, för att förskingra dess inbyggare."

Responsorium Sak 1:16; Upp 21:23

Jag vill åter vända mig till Jerusalem i barmhärtighet.
+ Mitt hus skall där bli uppbyggt.
Staden behöver varken sol eller måne för att få ljus, ty Lammet är dess lampa.
+ Mitt hus skall där bli uppbyggt.

Andra läsningen
Ur Teresa av Avilas Boken om mitt liv.
Må vi alltid tänka på Kristi kärlek

Den som vid sin sida har Kristus Jesus, som först tog på sig lidandet, kan uthärda vad som helst. Han hjälper och styrker. Han sviker aldrig. Han är den sanne vännen. Jag inser nu klart, och har insett det alltsedan, att för att vara Gud till viljes och få del av hans stora nådegåvor går vägen genom Kristi allraheligaste Mandom, i vilken Hans Majestät säger sig ha behag.
Många, många gånger har detta bevisats för mig genom erfarenhet. Herren har sagt mig det. Det är alldeles klart för mig att genom den porten har vi att träda in om vi vill att det högsta Majestätet skall visa oss sina stora hemligheter. Ingen annan väg skall användas, även om man nått fram till kontemplationens högsta höjder. Det är denna väg som är säker. Vår Herre är den från vilken allt gott kommer oss till del. Det är han som ger oss undervisning. Att betrakta hans liv ger oss det bästa mönstret.
Vad kan vi högre önska än en sådan vän vid vår sida som inte överger oss i prövningarna och sorgerna, vilket våra vänner här i världen gör? Salig vare den som i sanning älskar honom och ständigt har honom hos sig. Låt oss betrakta den ärorike Sankt Paulus, vars mun aldrig upphörde att tala om Jesus därför att hans hjärta alltid var uppfyllt av honom. Alltsedan jag kom till denna insikt har jag uppmärksamt betraktat några av de heliga, stora kontemplativa andar som aldrig har gått någon annan väg än denna. Sankt Franciscus visar detta med sina sår; Sankt Antonius av Padua, med Jesusbarnet; Sankt Bernhard, med sin kärlek till Kristi mänskliga natur; Sankta Katarina av Siena.
När vi tänker på Kristus bör vi alltid minnas med vilken kärlek han har förlänat oss så stora nådegåvor och vilken underpant Gud har skänkt som bevis på den kärlek han hyser för oss; ty kärlek föder kärlek. Och även om vi bara är i början och alltjämt fulla av mycket ont, må vi vinnlägga oss om att begrunda detta och väcka upp vår egen kärlek; ty om Herren en enda gång ger oss nåden att trycka in denna kärlek i våra hjärtan, blir allt lätt och vi kan åstadkomma mycket på kort tid och med ringa möda. Må Hans Majestät förläna oss den - han vet bäst hur väl vi behöver den - för den kärleks skull som han hyser till oss, för sin ärorike Sons skull, han som fick betala ett så högt pris för att visa oss den, amen.

Responsorium Ps 73:27, 28; 1 Kor 6:17

De som har vikit bort från dig, Herre, skall förgås.
+ Jag har min glädje i att hålla mig intill Gud, jag söker min tillflykt hos Herren.
Den som förenar sig med Herren blir till en enda ande med honom.
+ Jag har min glädje i att hålla mig intill Gud, jag söker min tillflykt hos Herren.

Slutbön

Himmelske Fader, genom din Ande sände du den heliga Teresa att visa kyrkan vägen till fullkomligheten. Låt oss finna näring i hennes undervisning och tändas av längtan efter den sanna heligheten. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.