Oblatfedrene

Oblati Mariae Immaculatae
(Den Obefläckade Jungfru Marias Oblatmissionärer)

Oblatmissionärerna, en kongregation grundad av Josef Eugene de Mazenod, söker förverkliga Kristi kallelse: att följa Honom i ord och handling och vara delaktiga i hans budskap. Oblatmissionärerna är framför allt kallade att förkunna Kristi evangelium. Ordensmedlemmarna arbetar i gemenskap och genom gemenskap. De är starka genom sitt livs gemenskap och genom sitt broderskap. Orden är tillägnad Jungfru Maria. Oblatmissionärerna arbetar under hennes speciella beskydd. I dag arbetar 4 500 Oblater i 72 länder, på jordens alla kontinenter och således även i Skandinavien.

OMI i Norden

En vacker söndagsmorgon den 31 augusti 1958 gled Amerikalinjens Gripsholm in i Köpanhamns frihamn. Mycket folk hade samlats på kajen och från stadens kyrkor ringde klockorna till gudstjänst. Ombord befann sig pater John Taylor omi, superior för Danmark-Grönlandmissionen. Nere vid kajan väntade biskop Theodore Suhr osb av Köpaenhamn som själv erbjudit Oblaterna detta nya arbetsfält i Skandinavien. Sex veckor senare anläde pater Urban Figge omi och Mickael Wolfe omi. De första missionärerna hade samlats. Den första tiden präglades av språkstudier och planering. Många frågor och problem måste lösas.

Herlev

För att ge missionen en fast bas beslöt biskop Suhr att Oblaterna skulle grunda en ny församling i Herlev, en av förorterna till Köpenhamn. På grund av den stora bostadsbristen i Köpenhamn blev uppgiften att finna ett lämpligt hus i Herlev mycket tålamodsprövande. Medan två Oblater var inkvarterade hos S:t Josefsystrarna i S:t Josefssjukhuset och en i S:t Ansgars sjukhus började arbetsuppgifterna att hopa sig i den nya blivande församlingen i Herlev. Många unga katolska familjer fanns i detta område och de visade sin uppskattning över oblaternas ankomst på många olika sätt.
Den 4 juni 1959 var en stor dag i den nya missionens historia. Efter mycket sökande hade man funnit ett hus i Herlev, ett sexrums tegelhus med rymliga källarlokaler. Detta blev nu moderhuset för Oblaternas verksamhet. Medan den katolska kyrkans närvaro långsamt växte in sig i omgivningen och i folkets medvetande, förberedde sig pater Wolf för Grönlandsmissionen. Den 21 juni 1959 flög han till Nassarssuak i södra Grönland på en sex veckors studieresa. Ungefär samtidigt påbörjades planeringen av en församlingssal som skulle fungera som både kapell och kyrkolokal i Herlev. Den 24 december 1960 hade planen blivit verklighet. Då firade man den första mässan i det nya kapellet. Den 28 januari 1961 invigdes det nya kapellet - Vår Frus Kapell - av biskop Suhr osb. Församlingen i Herlev var nu fast grundad.

Biskop John Taylor omi

Nya missionärer väntades anlända från USA hösten 1962. Pater John Taylor hade varit i Sverige för att förbereda missionen där. Föga anade han då att hans uppgift i Sverige inte bara skulle beröra Oblaternas arbetsfält utan hela den katolska kyrkans verksamhet i landet. Den 21 juli 1962 kom ett meddelande från Vatikanen att påven Johannes XXIII hade utnämnt pater John Taylor omi till katolsk biskop för Stockholms stift och därmed över hela Sverige. Han efterträdde biskop Ansgar Nelson, som av hälsoskäl avgick från sin post i februari 1962. Biskop Taylor avled 9 september 1976.
Stockholms stadshus har under sin tillvaro fyllt många uppgifter och sett många lysande skådespel. På S:t Matteus dag, den 21 september 1962, förvandlades dess största sal, Blå Hallen, till katedral, då pater John Taylor vigdes till biskop av Stockholm. Efter 449 år skedde det alltså på nytt i Sverige att en katolsk biskop vigdes till sitt ämbete.

Täby och Roslagen

Den nya katolska församlingen, Vår Frus församling, bildades 1962 norr om Stockholm. Den provisoriska kyrkolokalen, Näsby Parkskolans samlingslokal, var naturligtvis långt ifrån idealisk. Något måste göras och då uppstod tanken att en lämplig villa, köpt eller hyrd, skulle kunna fylla behovet av gudstjänstlokal. Denna gång stod lyckan oss bi och pater Selman Threadgill omi kunde hyra en villa i Näsby Allé. Villan var inte stor, men dess planering lämpade sig utmärkt för ändamålet. På pingstdagen var kapellet färdigt för högtidlig invigning. I november 1967 flyttades församlingens centrum till en ny adress: Konvaljevägen 4. Täby hade blivit den katolska huvudorten för katolikerna i hela Roslagen. Prästerna reste till Hallstavik, Rimbo, Norrtälje, Östhammar, Åkersberga och Vallentuna. Det var 1968 som Vår Frus församling, under pater Diets ledning och många offervilligas medverkan, kunde etablera sig på Konvaljevägen 4. 1984 påbörjades i Täby, på tomten bredvid Oblatmissionärernas villa, bygget av den nuvarande Vårfrukyrkan, ritad av arkitekten Fritz Voigt och med Skanska som byggherre. Invigningen skedde den 8 december 1985.

Oblaterna i Norrboten - Luleå
I Norrbottenskuriren från 1965 läser vi: "För 500 år sedan samlades katolikerna till gudstjänst i Gammelstads kyrka. Idag söker man sig till en barack (...) där två amerikanska präster sörjer för själavården". Den katolska församlingen omfattar både Norrbotten och Västerbotten. I runt tal räknar man med att det finns 300 katoliker i området. I baracken har byggts kapell, församlingssal och prästgård. Det stora problemet i början var att ordna en ny kyrka - helst med centralt läge. Kapellet flyttades så småningom till Stationsgatan 72, där det fanns tillräckligt med utrymme för både kapell, läsrum och församlingssal. Sedan köpte man en gård ca. 30 km från Luleå - Mariebäck - där Oblaterna hade centrum för sin verksamhet (reträtter, kurser osv.) på platsen och i Luleå. Slutligen byggde man en fin kyrka och församlingscentrum. Kyrkan invigdes 1 maj 1997 av biskop Hubertus Brandenburg. Några månader senare överlämnade Oblaterna församlingen till stiftet. Också Mariebäck förlorade sin gamla betydelse och såldes i maj 2000. Idag finns en präst i Luleå som hjälper till i församlingen och en broder som bl a leder studiecirklar i ikonmålning.

Sundsvall
På Birgittadagen 1965 tog Oblaterna över S:t Olofs katolska församling i Sundsvall. I och med detta började en hel del förändringar där. Den första och kanske mest markanta var kapellets utrustning. Älgkronan över altaret försvann, liksom de gamla kyrkbänkarna. Församlingen fick hjälp av en grupp tyska studenter till upprustningsarbete. De målade också huset och inledde arbete med att göra om källaren till församlingssal. Man började besöka de olika städerna i församlingen och samtidigt hålla trosundervisning för barn i dessa spridda församlingsdelar. Våren 1968 hade kontakter redan tagits med flera ordnar för att utreda möjligheterna också för nunnor att börja en verksamhet i Sundsvall. Serafinsystrarna hade visat intresse. Vi den tiden ordnades med en lägenhet i själva församlingshuset. Ganska snart efter systrarnas ankomst i mars 1969 kunde de börja arbeta både på lasarettet och som dagmammor för några småttingar. Den 15 augusti 1985 lämnade Oblaterna församlingen till stiftets förfogande.

Umeå
I slutet av oktober 1970 kom den första Oblatmissionären till Umeå. På Skolgatan 110 hade det lilla katolska kapellet sina lokaler. Sedan köptes två träfastigheter i Umeå - en början på en katolskt centrum. I de båda fastigheterna vid Nytorgsgatan hade man fått lokaler som var lämpliga. I den ena byggnaden på övre våningen ligger själva kyrkorummet och vid sidan om detta har prästen sin bostad och expedition. I det andra huset på samma tomt är en församlingssal inrymd med möjlighet för olika aktiviteter. I september 1986 lämnade Oblaterna Umeå.

Oblater från Polen kommer till Sverige
Oblaterna från USA arbetade för det mesta norr om Stockholm. Biskop John Taylor behövde också präster som skulle arbeta i södra Sverige. Hans tankar gick till sin gamla vän från de teologiska studierna i Rom som med tiden blivit provinsial i den polska provinsen. Han lovade att skicka hjälp.
Oblaterna från Polen anlände till Stockholm den 21 mars 1966. Det var fyra präster. De började tjänstgöra i Malmö församling och sedan i Landskrona. Där inköptes en vacker fastighet på Midhemsvägen 40 åt Oblatorden. En av pionjärerna tjänstgjorde först i Sankt Eriks Domkyrkoförsamling i Stockholm och senare i Helsinborg och Landskrona. De första åren var inte lätta för de polska Oblaterna. Det blev kollision mellan den polska romantisismen och den västerländska realismen. Men svårigheter är till för att övervinnas. I maj 1967 anlände två andra präster och 1970 ytterligare en som bosatte sig i Hässleholm.

Landskrona

1970 köpte Oblaterna ett hus i Landskrona. Efter ombyggnad och olika anpassningar invigde biskop John Taylor huset och kapellet. 1995 köpte församlingen en kyrka av metodisterna och efter viss anpassning invigde biskop Hubertus Brandenburg denna till ny församlingskyrka.
1 januari 1971 fick Oblaterna i södra Sverige sin första församling: Hässleholm-Kristianstad som omfattar ett stort område från Landskrona till Karlskrona med 2500 katoliker. På grund av alltför mycket arbete blev två av prästerna sjuka. Det behövdes förstärkning, och denna anlände 1972 i form av ytterligare en präst.

Malmö

För att verksamheten i södra Sverige skulle fungera behövde Oblaterna ett centrum, helst i själva Malmö. 1974 undertecknade biskop J. Taylor samt kyrkoherden i Vår Frälsares församling i Malmö och dåvarande provinsialen i den polska provinsen ett avtal som garanterade att ett nytt centrum skulle byggas i Malmö för att sedan utvecklas till en församling. En präst till kom från Polen för att hjälpa till med planerna. 1975 köpte Oblaterna ett hus i Malmö, Ekgatan 35, och anpassade det till de pastorala behov som fanns i detta område. Efter tre år flyttade man till ett annat hus vid samma gata, nummer 40. Det första huset har blivit för litet. Detta hus har blivit centrum för OMIs verksamhet i södra Sverige. Huset och kapellet invigdes av biskopHubertus Brandenburg.
På 80-talet kom många invandrare till Sverige. Det visade sig att många av dem var katoliker. Huset på Ekgatan 40 har blivit för litet igen. Efter lång tid av sökande fick Oblaterna tillstånd och plats att bygga ett nytt centrum i Rosengårds område - Ramels väg 149. Efter två års arbete stod detta centrum färdigt. 6 januari 1990 invigde biskop Hubertus Brandenburg den nya kyrkan och nya församlingslokaler. Där finns också prästbostäder, inte bara för dem som arbetar i församlingen men även för Oblater som kommer till sina ordensmöten. Läs mer om S:ta Maria i Rosengård församling

Hässleholm-Kristianstad

Huset som Oblaterna bosatte sig i 1970 hade blivit för litet. Därför var de tvungna att bygga ett nytt församlingscentrum, som biskop Hubertus Brandenburg invigde 1981. Ett år senare renoverades en kyrka i Bromölla och 1986 köptes ett hus i Kristianstad och anpassades till föramlingens verksamhet. 1980 grundades en ny församling inom Hässleholms församlings område - Landskrona - som Obaterna har ansvar ännu idag.
1970 tog Oblaterna över församlingen i Olofström, som lämnades tillbaka till stifter 1999. Oblaterna tjänstgör också i Ystad där en församling grundades 1988. Läs mer om Hässleholm-Kristianstad församling

Norge

Biskop John Gran i Oslo inbjöd Oblater till sitt stift i Oslo 1980. En Oblat flyttade från Sverige till Norge för att börja den pastorala verksamheten i Oslo stift. 1980 blev han kyrkoherde i Halden. I maj 1981 kom en präst från Polen för att hjälpa honom. 1983 tog Oblaterna över församlingen i Fredrikstad och byggde en ny kyrka med församlingslokaler och prästbostäder. 1987 kom ytterligare två Oblater dit för att hjälpa till med församlingsarbetet. Idag arbetar Oblaterna i fyra församlingar i Oslo stift: Fredrikstad, Hallden, Askim och Moss.