Förord till "Kyrkans dagliga Bön"

Genom dopet blir alla kristna vigda till präster i det allmänna prästadömet. Vi skall förrätta vår tjänst inför Gud "rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar" (Luk 1:75). Vi har blivit lemmar i Kristi kropp och skall därför stämma in i den bön till Fadern som vår Överstepräst har uppstämt under sitt liv på jorden. Den förnämsta formen för denna gudstjänst är den heliga mässan. Eukaristin är pärlan i kyrkans liturgi, men den pärlan är infattad i en ring av böner som helgar hela dagen: tidegärden. Tidebönen utsträcker mässans lovprisning och förbön till dygnets alla timmar.

Alla kristna är därför inbjudna att göra tidegärden till sin egen bön. De deltar då i den prästerliga uppgiften att förvandla det jordiska till bärare av himmelsk nåd. I kyrkans bön sker en "transsubstantiation" av tiden. Vår stund på jorden förvandlas till frälsningens i dag (jfr Luk 4:21; 19:9; 2 Kor 6:2; Ps 95:8). I dag dras vi in i Kristi mysterium, i dag går han fram bland oss på sin barmhärtighets väg, "än som i gången tid". Genom lovsången och förbönen drar vi in världen i Guds rike på ett osynligt men verksamt sätt.

Här framläggs för första gången officiellt kyrkans tidebön i svensk språkdräkt enligt den ordning som i sina huvuddrag fastställdes av Andra vatikankonciliet 1963 och i nu gällande fullständig form föreligger i Liturgia Horarum iuxta ritum Romanum, editio typica altera, I-IV, 1985 -87. Band I-II innehåller huvudtexten till "Kyrkans dagliga bön" på svenska; läsningarna och responsorierna för läsningsgudstjänsten samt cantica och evangelier för vigilia kommer att publiceras separat. Vissa delar är annorlunda utformade än i den latinska förlagan (se Kommentar till den svenska utgåvan, s. 84ff.). Från och med Påskdagen 1990 är detta den auktoriserade versionen av tidegärden i Stockholms katolska stift. (För vissa ordnar gäller fortfarande särskilda ordningar.)

Jag uppmanar alla kyrkans medlemmar att göra sig förtrogna med denna böneform. Kyrkoherdarna erinras om möjligheten att fira delar av tidegärden (i synnerhet vespern på högtidsdagar) som gemensam församlingsgudstjänst.

Jag anförtror med glädje denna tidegärdsbok åt stiftets präster och diakoner, samt till ordensfolket. Ni har förpliktat er att troget fullgöra tjänsten som förebedjare i tidebönen (CIC can. 1174), uppgiften att som Mose stå med lyfta händer inför Gud för att hjälpa hans folk i dess kamp (jfr 2 Mos 17:11-12). Ni kommer att göra detta desto ivrigare som ni har förstått att tidebönen inte är en privat andaktsövning utan en del av kyrkans liturgi. Kyrkan lovprisar Gud och ber för världen med samma ord som Jesus själv använde. Jesu ord måste tränga in i oss (jfr Joh 8:37) och vi måste få smak för psalmerna, som är Guds ord till oss. Djupast sett handlar de om Kristus och kyrkan (jfr Luk 24:44). I honom förenas vi, liksom i korsets form, genom tiderna och i rummet, med alla de män och kvinnor i det gamla och det nya förbundet som i psalmerna funnit ord för mänsklighetens ångest och jubel, protest mot ondskan och tacksägelse för räddningen. Ju fastare vi är förankrade i denna kyrkans bönetradition, desto lättare kommer vi att klara av våra övriga förpliktelser. Jag rekommenderar den allmänna introduktionen till uppmärksamt studium. Den innehåller inte bara regler för tidebönens utförande utan framför allt en djup teologi om bönen (se särskilt n. 1-19).

Jag inbjuder också kristna ur andra samfund att använda denna tidegärdsbok tillsammans med oss. Endast bön och fördjupad tro kan föra oss närmare den enhet som vår Herre Jesus Kristus har bett om för sin kyrka.

"Lova med mig Herren, låt oss med varandra upphöja hans namn" (Ps 34:4).

APPROBATUM IMPRIMATUR
Stockholm den 14 maj, Pingstdagen, 1989
+ Hubertus Brandenburg
Biskop av Stockholm