Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön

A+ A A-

Läsningsgudstjänst
Den 6 september 2024, fredag
fredag i 22 veckan 'under året'
fredag i 22 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

O ende Gud, Trefaldige,
som råder över allt ditt verk,
välsigna du vår psaltarsång,
vårt morgonoffer till ditt lov.

Ur vilans bädd vi reser oss,
förnyade av nattens ro,
och ropar efter läkedom
för syndakroppens alla sår.

Låt makten i din härlighet
bli uppenbar i mörkrets värld
och plåna ut all orenhet
som fläckat ned din skapelse.

Med hjärtats tro och tillförsikt
vi beder dig: Ge ljus och kraft,
att under dagens växlingar
bevara oss från svek och fall.

O gode Fader, stå oss bi,
o ende Son, vår Fader lik,
o helga Ande, Hjälpare,
som råder i all evighet. Amen.

Under dagen:

Din kärlek, Herre Jesu Krist,
oss väpnar mot all världens list,
den överskyler all vår brist
och återgiver vad vi mist.

Din kärlek som i döden brann,
ditt blod som från din sida rann,
din död som döden övervann
förlossning för oss alla fann.

Du kom till oss från himlen ned,
för oss ditt liv i strid framskred,
och korsets död för oss du led
att oss förvärva evig fred.

Ja, nu och alltid när oss bliv,
allt ont, o Jesus, från oss driv,
och en gång nådigt åt oss giv
en salig död, ett evigt liv. Amen.

Ant. 1 Herre, tukta mig inte i din vrede.

Psalm 38
En lidandes bön
Alla hans vänner ... stod på avstånd (Luk 23:49)

I

Herre, straffa mig inte i din vrede, *
tukta mig inte i din förtörnelse.

Ty dina pilar har träffat mig, *
din hand har drabbat mig.

Det finns inget helt på min kropp för din vredes skull, *
inget friskt i mina ben för mina synders skull.

Mina missgärningar går mig över huvudet, *
de är en börda som är mig för tung.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herre, tukta mig inte i din vrede.

Ant. 2 Herre, du känner min längtan.

II

Mina sår stinker och flyter för min dårskaps skull, *
jag går krokig och nedböjd,
hela dagen går jag sörjande.

Mina höfter är fulla av brand, *
det finns inget helt på min kropp.

Jag är vanmäktig och illa sönderslagen, *
jag ropar ut mitt hjärtas jämmer.

Herre, du känner min längtan, *
min suckan är inte dold för dig.

Mitt hjärta slår häftigt, +
min kraft har lämnat mig, *
mina ögons ljus är borta.

Mina vänner och grannar skyr min plåga, *
mina närmaste håller sig borta.

De som står efter mitt liv lägger ut snaror, +
de som söker min ofärd talar ont om mig, *
de tänker på svek hela dagen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herre, du känner min längtan.

Ant. 3 Jag bekänner min missgärning. Överge mig inte.

III

Men jag är lik en döv, som ingenting hör, *
en stum, som inte öppnar sin mun,

ja, jag är lik en man som ingenting hör *
och inte har något svar i sin mun.

På dig, Herre, hoppas jag, *
du skall svara mig, Herre, min Gud.

Ty jag fruktar att de får glädja sig över mig, *
att de skall förhäva sig över mig, när jag vacklar.

Ty jag är nära att falla, *
och min plåga är alltid inför mig,

ja, jag måste bekänna min missgärning, *
och jag sörjer över min synd.

Men mina fiender får leva och är mäktiga, *
Många är de som hatar mig utan skäl.

de som lönar gott med ont *
och som står mig emot för att jag sökt det goda.

Överge mig inte, Herre, min Gud,
var inte långt ifrån mig. *
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jag bekänner min missgärning. Överge mig inte.

Mina ögon längtar efter din hjälp
och efter dina rättfärdiga ord.

Första läsningen
Jer 30:18 - 31:9
Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor

Så säger Herren: Se, jag skall åter upprätta Jakobs hyddor och förbarma mig över hans boningar. Staden skall åter bli uppbyggd på sin höjd, och palatset skall stå på sin rätta plats.
Från folket skall ljuda tacksägelse och rop av glada människor. Jag skall föröka dem, och de skall inte förminskas, jag skall låta dem komma till ära, och de skall ej ringaktas.
Hans söner skall bli som fordom, och hans menighet skall bestå inför mig, och jag skall hemsöka alla hans förtryckare.
Hans väldiga skall härstamma från honom själv, och hans herre skall utgå från honom själv, och honom skall jag låta komma mig nära och närma sig mig, ty vilken annan vill våga sitt liv med att närma sig mig? säger Herren.
Och ni skall vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.
Se, en stormvind från Herren är här, hans förtörnelse bryter fram, en härjande storm! Över de ogudaktigas huvuden virvlar den ned. Herrens vredes glöd skall inte upphöra, förrän han har utfört och fullbordat sitt hjärtas tankar. I kommande dagar skall ni erfara det. På den tiden, säger Herren, skall jag vara Israels släkters Gud, och de skall vara mitt folk.
Så säger Herren: Det folk som slipper undan svärdet finner nåd i öknen, Israel får dra bort dit där det får ro. Fjärran ifrån uppenbarade sig Herren för mig: "Ja, med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbli över dig. Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och dra ut i dans bland dem som gör sig glada. Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg, och planteringsmännen skall själva skörda frukten. Ty en dag kommer, då vaktare skall ropa på Efraims berg: 'Upp, låt oss dra till Sion, upp till Herren, vår Gud.'"
Ty så säger Herren: Jubla i glädje över Jakob, höj fröjderop över honom som är huvudet bland folken. Låt lovsång ljuda och säg: "Herre, ge frälsning åt ditt folk, åt kvarlevan av Israel."
Ja, jag skall föra dem från nordlandet och församla dem från jordens yttersta ända - bland dem både blinda och halta, både havande kvinnor och barnaföderskor. I en stor skara skall de komma hit tillbaka.
Under gråt skall de komma, men jag skall leda dem, där de går bedjande fram. Jag skall föra dem till vattenbäckar, på en jämn väg, där de ej skall stappla. Ty jag har blivit en fa-der för Israel, och Efraim är min förstfödde son.

Responsorium Jer 31:6; Jes 2:5

En dag kommer, då vaktare skall ropa:
+ Upp, låt oss dra till Sion, upp till Herren, vår Gud.
Ni av Jakobs hus, kom låt oss vandra i Herrens ljus.
+ Upp, låt oss dra till Sion, upp till Herren, vår Gud.

Andra läsningen
Ur Romano Guardinis bok Vorschule des Betens.
Tacka, ty inget dr självklart

När en bön har blivit uppfylld, förvandlas den till tack. Också tacket väller med självklarhet upp ur hjärtat. Det är människans svar på Guds gåvor. Och hon skulle tacka, inte bara när en bön har blivit uppfylld, utan alltid. Oupphörligt skulle människohjärtat svara på den älskande Gudens goda försyn. Detta svar består i att hon vet att allt vad hon är och har, allt vad som händer henne, kommer från Gud; att hon erkänner det och tackar för det.
Aposteln uppmanar oss: Visa er tacksamhet. Låt allt vad ni gör i ord eller handling ske i herren Jesu namn och tacka Gud fadern genom honom. Hur illa det är att glömma tacket blir tydligt i ett av dessa kärnord ur djupet av Guds hjärta: När de tio spetälska hade blivit botade och bara en av dem kom tillbaka för att tacka, utropar Jesus: Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att tacka och ge Gud äran? Ett hjärterop av gudomlig smärta, som erinrar om dem som så ofta kom ur profeternas mun, då folket glömde den gudomliga kärlek som gjort så stora ting med dem.
För det som är självklart tackar man inte. Vi lever i världen, från den hämtar vi underlaget och kraften för hela vår existens, med tusen trådar av orsaker och verkningar är vi sammanvävda med den; den ter sig därför för oss helt enkelt som någonting givet, och det faller oss inte in att det kunde vara så att den inte fanns; den är ju "naturen", förut-sättningen för allt annat.
Men att tänka så är otro, ty det är sannerligen inte alls självklart, att världen finns till. Den är inte nödvändig, utan man kunde tänka sig att den inte fanns till. Det är visserligen svårt att föreställa sig detta, eftersom vi själva är en del av den. Ändå hör det till trons renhet att veta, att världen finns till endast därför att Gud har velat den; och han har velat den, eftersom han har velat den. Här är det inte längre fråga om orsak och verkan, här börjar den rena friheten. Världen har blivit född ur Guds frihet, och denna frihet är kärlek. Därför kan man ge sitt svar på den genom att tacka. Att tacka Gud för att han har skapat världen är sålunda en handling som på ett äkta och värdigt sätt gör rättvisa åt sanningen.
Ibland kan man djupt erfara det som ett obegripligt och överväldigande faktum att man är till. Trots allt som är svårt och ont är det en stor nåd, att jag får andas och känna, tänka, älska och handla, att jag får vara till. Och att tingen är till, detta träd, detta föremål och detta landskap. Och människorna, denna människa som jag älskar, och denne andre som jag har vård om. Hur djupt förstår man inte då, att ingenting är självklart, att allt är en glädjerik frihet och barmhärtighet och att man måste tacka för allt, nej får tacka för allt.

Responsorium 1 Thess 5:17,18; Ps 30:13

Be ständigt, och tacka hela tiden Gud.
+ Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.
Herre, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.
+ Gör så, det är Guds vilja i Kristus Jesus.

Slutbön

Du kraftens Gud, från vilken alla goda gåvor kommer, väck kärleken till liv i våra hjärtan, så att vi förmår att älska dig och nådens liv i oss bevaras och kan växa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

A+ A A-

Invitatorium
Den 6 september 2024, fredag
fredag i 22 veckan 'under året'
fredag i 22 veckan 'under året'

Herre, öppna mina läppar,
så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ant. Nådig och barmhärtig är Herren. Tacka honom, lova hans namn.

Psalm 95
Uppmaning till lovsång
Uppmuntra varandra varje dag, så länge man kan säga 'i dag' (Heb 3:13)

[Kom, låt oss höja glädjerop till Herren, *
jubel till vår frälsnings klippa.]
Låt oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse *
och höja jubel till honom med lovsång.
Ty Herren är en väldig Gud, *
en väldig konung över alla gudar. Ant.

Han har jordens djup i sin hand, *
och bergens höjder är hans.
Hans är havet, ty han har gjort det, *
och hans händer har danat det torra. Ant.

Kom, låt oss tillbedja och nedfalla, *
låt oss knäböja för Herren, vår skapare.
Ty han är vår Gud,
och vi är det folk som han har till sin hjord, *
vi är får som står under hans vård. Ant.

O att ni i dag ville höra hans röst!
Förhärda inte era hjärtan som i Meriba, *
såsom på Massas dag i öknen,
där era fäder frestade mig, där de prövade mig, *
fastän de hade sett mina verk. Ant.

I fyrtio år var det släktet mig till leda, +
och jag sade: 'De är ett folk
som far vilse med sitt hjärta, *
och de vill inte veta av mina vägar.'
Då svor jag i min vrede: *
'De skall inte komma in i min vila.' Ant.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. Ant.

eller: Psalm 100 ⇓⇑
eller: Psalm 67 ⇓⇑
eller: Psalm 24 ⇓⇑

Laudes
Den 6 september 2024, fredag
fredag i 22 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du himmelrikets Härlige,
i dödens värld vårt enda hopp,
du Faderns Son av evighet,
oss given av en jungfru ren.

Oss med din hand ur dvalan res,
låt anden lyftas lågande
inför din tron med lovets sång
och tacksamhet för all din nåd.

Se, morgonstjärnan stiger upp
och bär om dagens ankomst bud.
Må heligt ljus nu lysa oss,
när nattens mörker flyr sin kos.

Vik ej från våra sinnen bort,
o gudomsljus i världens nat,
bevara till den sista dag
vårt hjärta rent och vakande.

Din är all makt och härlighet,
O Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.

eller:

Du, Kristus, kallar oss vid namn,
du allt ur intet ropat fram.
Du hör vårt rop när inför dig
i bön vårt hjärta öppnar sig.

Du som i ändlös rymd strött ut
din sådd av evigt skaparljus
i tjänar dräkt bland dem nu går
som lägst sjönk ned och längst kom bort.

När du vid skammens påle bands
du löste oss från syndens band.
När hånad och förrådd du var
du lyfte allas bördor av.

Den jord du skapat drack ditt blod
och skälvde under korsets fot.
Ur djupen, ur Guds kärleks famn
brast då all renhets källa fram.

Gud Fader som oss fjärran från
har sänt sin Ande och sin Son
åkallar och lovsjunger vi
han som har varit, är och blir. Amen.

Ant. 1 Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, o Gud, inte förakta.

Psalm 51
Gud, var mig nådig
Se till att ni förnyas i ande och förstånd och att ni klär er i den nya människan (Ef 4:23-24)

Gud, var mig nådig i din godhet, *
utplåna mina överträdelser i din stora barmhärtighet.

Två mig väl från min missgärning, *
och rena mig från min synd.

Ty jag känner mina synder, *
mina överträdelser är alltid inför mig.

Mot dig allena har jag syndat *
och gjort vad ont är i dina ögon.

Så befinns du rättfärdig i dina ord *
och rättvis i dina domar.

Se, i synd är jag född, *
och i synd har min moder avlat mig.

Du har ju behag till sanning i hjärtat, *
så lär mig då vishet i mitt innersta.

Rena mig med isop, så att jag blir ren, *
två mig, så att jag blir vitare än snö.

Låt mig känna fröjd och glädje, *
låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

Vänd bort ditt ansikte från mina synder, *
och utplåna alla mina skulder.

Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, *
och ge mig på nytt en frimodig ande.

Förkasta mig inte från ditt ansikte, *
och ta inte din heliga ande ifrån mig.

Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, *
och uppehåll mig med villighetens ande.

Då skall jag lära överträdarna dina vägar, *
och syndarna skall omvända sig till dig.

Rädda mig från blodsdåd, Gud, min frälsare, *
så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

Herre, öppna mina läppar, *
så att min mun kan förkunna ditt lov.

Ty du har inte behag till offer, +
då skulle jag ge dig sådana; *
du har inte lust till brännoffer.

Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande, *
ett förkrossat och bedrövat hjärta
skall du, Gud, inte förakta.

Gör väl mot Sion i din nåd, *
bygg upp Jerusalems murar.

Då skall du få rätta offer, som behagar dig, +
brännoffer och heloffer, *
då skall man offra tjurar på ditt altare.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, o Gud, inte förakta.

Ant. 2 Herre, kom mitt i vreden ihåg din barmhärtighet.

Canticum
Hab 3:2-4,13a,15-19
Gud träder fram till dom
Räta på er och lyft era huvuden, ty er befrielse närmar sig (Luk 21:28)

Herre, jag har hört om dina under, *
Herre, jag har sett dina gärningar.

Låt dem åter ske i denna tid,
uppenbara dem i denna tid, *
kom mitt i vreden ihåg din barmhärtighet.

Gud kommer från Teman, *
den Helige kommer från berget Paran.

Hans majestät uppfyller himlen, *
jorden är full av hans lov.

Han lyser som solens ljus,
han omges av en krans av strålar, *
i dem döljer sig hans makt.

Du drar ut för att rädda ditt folk, *
du kommer för att hjälpa din smorde.

Du driver fram dina hästar över havet, *
över de väldiga, svallande vattnen.

Jag hör det och darrar i mitt innersta, *
vid dånet skälver mina läppar.

Maktlöshet griper mina lemmar, *
jag går med vacklande steg.

Men stilla uthärdar jag nödens tid, *
som nalkas folket och kommer över oss.

Fikonträdet blomstrar inte mer, *
på vinstocken finns inget att skörda,

olivträdet bär ingen frukt, *
och fälten alstrar ingen gröda,

fåren är borta ur fållorna, *
och inga oxar finns längre i stallen.

Ändå vill jag glädjas över Herren *
och jubla över Gud, min räddare.

Herren är min styrka, +
han gör mina fötter snabba som gasellens, *
och jag får löpa fram över höjderna.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herre, kom mitt i vreden ihåg din barmhärtighet.

Ant. 3 Jerusalem, prisa Herren.

Psalm 147B
Kom, jag skall visa dig bruden, Lammets hustru (Upp 21:9)

Jerusalem, prisa Herren, *
Sion, lova din Gud.

Han har gjort bommarna för dina portar fasta, *
han har välsignat dina söner.

Han skaffar dina gränser fred, *
han mättar dig med bästa vete.

Han sänder ut sitt ord över jorden, *
hans befallning skyndar iväg med hast.

Han låter snö falla som ull, *
rimfrost strör han ut som aska.

Han sprider hagel som smulor, *
han sänder kyla, och vattnet blir till is.

När han sänder sitt ord, då smälter det frusna, *
låter han vinden blåsa, då strömmar vattnen på nytt.

Han har förkunnat för Jakob sitt ord, *
för Israel sina stadgar och bud.

Så har han inte gjort för något främmande folk, *
och hans bud, dem känner de inte.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Jerusalem, prisa Herren.

Kort läsning
Ef 2:13-16

Nu, tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod. Ty han är vår fred, han har med sitt liv på jorden gjort de två lägren till ett och rivit skiljemuren, fiendskapen. Han har upphävt lagen med dess bud och stadgar för att i sin person skapa en enda människa av de två, en ny människa, och så stifta fred. I en enda kropp försonade han de båda med Gud genom korset, då han i sin person dödade fiendskapen.

Responsorium

Jag ropar till Gud, den Högste. + Han står mig bi.
Jag ropar till Gud, den Högste. + Han står mig bi.
Han sänder hjälp från himmelen.
+ Han står mig bi.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.
Jag ropar till Gud, den Högste. + Han står mig bi.

Ant. Genom vår Guds barmhärtighet och mildhet har han kommit ner till oss från höjden.

Benedictus (Sakarias lovsång)
Luk 1:68-79

Välsignad är Herren, Israels Gud, *
som besöker sitt folk och ger det frihet.

Han reser för oss frälsningens horn *
i sin tjänare Davids släkt,

så som han för länge sedan lovat *
genom sina heliga profeter,

frälsning från våra fiender *
och från alla dem som hatar oss.

Han visar barmhärtighet mot våra fäder +
och står fast vid sitt heliga förbund, *
den ed han svor vår fader Abraham:

att rycka oss ur våra fienders hand
och låta oss tjäna honom utan fruktan, *
rena och rättfärdiga inför honom i alla våra dagar.

Och du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet, *
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.

Så skall hans folk få veta att frälsningen är här
med förlåtelse för deras synder *
genom vår Guds barmhärtighet och mildhet.

Han skall komma ner till oss från höjden, +
en soluppgång för dem som är i mörkret
och i dödens skugga, *
och styra våra fötter in på fredens väg.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. Genom vår Guds barmhärtighet och mildhet har han kommit ner till oss från höjden.

Förbön

Kristus har i kraft av evig Ande framburit sig själv till Fadern för att rena våra samveten från döda gärningar. Vi tillber honom och säger:
R. I din vilja får vi frid.

Vi tar emot denna morgon av din nåd
- låt den bli en ny början i vårt andliga liv.
Du har skapat allt och upprätthåller allt
- lär oss att se dina eviga spår i skapelsen.
I ditt blod har du slutit ett nytt och evigt förbund
- lär oss att troget hålla alla de bud du har gett oss.
Ur din öppnade sida bröt blod och vatten fram
- ta bort vår synd i detta friska flöde som ger glädje åt Guds stad.

Fader vår

Fader vår, som är i himmelen.
Helgat varde ditt namn.
Tillkomme ditt rike.
Ske din vilja,
såsom i himmelen, så ock på jorden.
Vårt dagliga bröd giv oss i dag.
Och förlåt oss våra skulder,
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro.
Och inled oss icke i frestelse,
utan fräls oss ifrån ondo.

Slutbön

Allsmäktige Gud, låt lovsången denna morgon en gång fulländas i alla helgons gudstjänst i himlen. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.

Avslutning

Herren välsigne oss och bevare oss för allt ont och före oss till det eviga livet. Amen.

A+ A A-

Ters
Den 6 september 2024, fredag
fredag i 22 veckan 'under året'
fredag i 22 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Kom, helge Ande, med din tröst,
med Faderns makt och Sonens röst.
Låt hjärtat, som var stumt och dött,
bli återskapat, pånyttfött.

Väck tro och samvete till liv
i kyrkan som bekänner dig.
Låt dem som ej din kärlek känt
få värme av den eld du tänt.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid. Amen.

Ant. 1 Låt din godhet vara min tröst, såsom du har lovat.

Psalm 119:X (73-80)

Dina händer har skapat och format mig. *
Ge mig förstånd, så kan jag lära dina bud.

De som fruktar dig skall se mig och glädjas, *
ty jag hoppas på ditt ord.

Herre, jag vet att dina domar är rätta *
och att du har tuktat mig i trofasthet.

Låt din godhet vara min tröst, *
så som du har lovat din tjänare.

Må din barmhärtighet komma över mig,
så att jag får leva, *
ty din lag är min lust.

Låt de fräcka komma på skam,
de har gjort mig orätt utan skäl, *
men jag vill begrunda dina stadgar.

De som fruktar dig må vända sig till mig, *
de som känner dina vittnesbörd.

Må mitt hjärta följa dina befallningar, *
så att jag inte kommer på skam.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Låt din godhet vara min tröst, såsom du har lovat.

Ant. 2 Befria mig, Gud, från mina fiender.

Psalm 59:2-5,10-11,17-18
En bön om räddning
Här hör vi Frälsaren lära alla att hängivet dyrka hans Fader (Eusebios av Caesarea)

Befria mig, min Gud, från mina fiender, *
beskydda mig för dem som förföljer mig.

Befria mig från dem som övar våld, *
rädda mig från dessa mördare.

De ligger i försåt för mig, +
grymma människor gaddar sig samman, *
utan att jag, Herre, har begått något ont.

Utan att jag har syndat +
löper de fram och gör sig redo till strid. *
Vakna upp, kom mig till mötes,
se vad som drabbar mig!

Du min styrka, jag vill hålla mig till dig. *
Gud är min borg.

Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd. *
Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

Jag vill sjunga om din makt *
och jubla över din nåd när morgonen gryr,

ty du är för mig en borg, *
en tillflykt, när jag är i nöd.

Du min styrka, dig vill jag prisa, *
ty Gud är min borg, min nåderike Gud.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Befria mig, Gud, från mina fiender.

Ant. 3 I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Psalm 60
Bön efter nederlag
I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen (Joh 16:33)

Gud, du har förkastat oss och brutit ned oss. *
Din vrede har drabbat oss. Upprätta oss igen!

Du har kommit landet att bäva och rämna. *
Hela nu dess revor, ty det vacklar.

Hårt har du prövat ditt folk, *
du har slagit i åt oss rusande vin.

Men åt dem som fruktar dig har du rest ett baner, *
dit de kan samlas och fly undan bågen.

Grip in med din högra hand och ge oss seger, *
bönhör oss, låt dina vänner bli räddade.

Gud har sagt i sin helgedom: "Jag skall triumfera, *
jag skall mäta ut Suckots dal och utskifta Sikem.

Mitt är Gilead, mitt är Manasse, *
Efraim är min hjälm och Juda min spira.

Men jag gör Moab till mitt tvättfat, +
jag kastar min sko på Edom. *
Hylla mig med jubelrop, du filisteernas land!"

Vem för mig mot den välbefästa staden, *
vem leder mig mot Edom?

Har du, o Gud, förkastat oss, *
vill du inte dra ut med våra härar?

Stå oss bi i kampen mot fienden, *
ty människor kan inte ge oss hjälp,

men med Gud kan vi göra mäktiga ting, *
han skall trampa ner våra fiender.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 I världen får ni lida, men var inte oroliga, jag har besegrat världen.

Kort läsning
5 Mos 1:31b

Herren, din Gud, bar dig, som en man bär sin son, hela den väg ni har vandrat.

Uppehåll mig efter ditt löfte, så får jag leva,
låt mig inte komma på skam med mitt hopp.

Slutbön

Herre Jesus Kristus, du fördes bort vid tredje timmen för att korsfästas för vår och hela världens skull. Vi ber om din försoning över det som varit och ditt beskydd mot framtida hot. Du som lever och råder i evigheters evighet.

Låt oss prisa Herren.
Gud, vi tackar dig.

A+ A A-

Sext
Den 6 september 2024, fredag
fredag i 22 veckan 'under året'
fredag i 22 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Gud, din stilla, starka makt
i tidens tysta gång du lagt,
där gryning tänds kring bergens krans,
där solen står i middagsglans.

Släck ont begär och hat och strid.
Ge kroppen hälsa, hjärtat frid.
Var med oss, led oss där vi går.
Vår dag är din, din dag är vår.

O Skapare av evighet,
i Sonen låt barmhärtighet,
i Anden läkedom och frid
oss följa nu och all vår tid. Amen.

eller: Må vi med anden brinnande ⇓⇑
eller: När dagen full av möda är ⇓⇑
eller: Genom gatans trängsel ⇓⇑

Ant. 1 Låt din godhet vara min tröst, såsom du har lovat.

Psalm 119:X (73-80)

Dina händer har skapat och format mig. *
Ge mig förstånd, så kan jag lära dina bud.