Läsningsgudstjänst
Den 2 september 2024, måndag
måndag i 22 veckan 'under året'
Herrens törnekrona

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Se. detta är en vakans tid
— så talar Skriften manande —
då himmelrikets härskare
skall komma till sin bröllopsfest.

Med tända facklor i sin hand
och under glädjerop och dans
skall då de visa jungfrur
gå att möta själens sanne vän.

Därutanför de fåvitska
skall lämnas kvar i natt och kval;
för sent de klappat på den port
som leder in till rikets bord.

Låt oss med hjärtan brinnande
gå vägen fram med vaksamhet,
beredda för det ögonblick
då Kristus kommer, högtidsklädd.

O Herre, gör oss värdiga
att träda in i ärans sal,
och låt oss med de heliga
där sjunga evig jubelsång. Amen.

Under dagen:

Ej finns i himmel, ej på jord
så tröstrikt namn, så dyrbart ord
som Jesu namn; dess salighet
når över tid och evighet.

I Jesu namn i dopets stund
Gud gjort med oss ett livsförbund.
I detta namn i all vår tid
vi vinner seger, äger frid.

Det namnet över alla namn
oss lede till en salig hamn.
O Fader vår, av nåd oss giv
i Jesu namn ett evigt liv. Amen.



Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Psalm 31:2-17,20-25
En plågad människas bön
Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46)

I

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, +
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.

Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig, *
var mig en fast klippa,
en borg som blir min räddning.

Ty du är mitt bergfäste och min borg, *
och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, *
ty du är mitt värn.

I din hand befaller jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som håller sig till fåfängliga avgudar, *
men jag förtröstar på Herren.

Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du såg till mitt lidande, *
du tog dig an mig när jag var i nöd,

du överlämnade mig inte i fiendens hand *
utan ställde mina fötter på rymlig plats.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

II

Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd,
av sorg är mitt öga förmörkat, *
ja, både min själ och min kropp.

Mitt liv har försvunnit i bedrövelse *
och mina år i suckan.

Min kraft är bruten genom min missgärning, *
och benen i min kropp är maktlösa.

För alla mina ovänners skull har jag blivit till skam, *
ja, till stor skam inför mina grannar

och till skräck för mina förtrogna; *
de som ser mig på gatan flyr undan.

Jag är bortglömd, som om jag var död, *
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.

Jag hör mig förtalas av många, *
skräck från alla sidor!

De rådslår med varandra *
och stämplar för att ta mitt liv.

Men jag förtröstar på dig, *
Herre, jag säger: "Du är min Gud."

Min tid står i dina händer, *
rädda mig från mina fienders hand
och mina förföljare.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
hjälp mig i din nåd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

III

Stor är din godhet, +
den du förvarar åt dem som fruktar dig, *
och i allas åsyn
bevisar dem som tar sin tillflykt till dig!

Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd
när människor gaddar sig samman, *
du döljer dem i din hydda mot tungornas angrepp.

Lovad vare Herren, +
ty han har bevisat mig sin underbara nåd *
genom att ge mig en tillflykt.

Ty jag sade i min ångest: +
"Jag är bortdriven från dina ögon." *
Ändå hörde du mina böner, när jag ropade.

Älska Herren, alla ni hans fromma, +
Herren bevarar de trogna, *
men han vedergäller i fullt mått
de högmodigas gärningar.

Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
alla ni som sätter ert hopp till Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

Led mig i din sanning, och lär mig,
ty du är min frälsnings Gud.

Första läsningen
Jer 19:1-5; 19:10 - 20:6
Den sönderslagna lerkrukan

Så sade Herren: Gå och köp dig en lerkruka av krukmakaren, och ta med dig några av de äldste i folket och av de äldste bland prästerna, och gå ut till Hinnoms sons dal, som ligger framför Lerskärvsporten, och predika där de ord som jag skall tala till dig. Du skall säga: "Hör Herrens ord, ni Judas kungar och ni Jerusalems invånare: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, jag skall låta en sådan olycka komma över denna plats, att det skall genljuda i öronen på var och en som får höra det. Eftersom de har övergett mig och inte visat aktning för denna plats, utan där tänt offereld åt andra gudar, som varken de själva eller deras fäder eller Judas kungar har känt, och eftersom de har uppfyllt denna plats med oskyldigas blod, och byggt sina Baalshöjder, för att där bränna upp sina barn i eld, till brännoffer åt Baal, fastän jag aldrig har befallt eller talat om eller ens tänkt mig något sådant.
Och du skall slå sönder krukan inför de mäns ögon, som har gått med dig, och du skall säga till dem: "Så säger Herren Sebaot: Jag skall slå sönder detta folk och denna stad, på samma sätt som man slår sönder ett krukmakarkärl, så att det inte kan bli helt igen. Och man skall begrava i Tofet, därför att ingen annan plats finns att begrava på. Så skall jag göra med denna plats, säger Herren, och med dess invånare. Jag skall göra denna stad lik Tofet. Och husen i Jerusalem och Judas kungars hus, de orena, skall bli som Tofet- platsen, ja, alla de hus på vilkas tak man har tänt offereld åt himmelens hela härskara och utgjutit drickoffer åt andra gudar."
När sedan Jeremia kom igen från Tofet, dit Herren hade sänt honom för att profetera, ställde han sig i förgården till Herrens hus och sade till allt folket: "Så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Se, över denna stad med alla dess lydstäder skall jag låta all den olycka komma, som jag har beslutat över den - detta därför att de har varit hårdnackade och inte velat höra mina ord."
Då nu Pashur, Immers son, prästen, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera detta, lät han prygla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus. Men när Pashur dagen därefter släppte Jeremia lös ur stocken, sade Jeremia till honom: "Pashur är inte det namn med vilket Herren benämner dig, utan Magor-Missabib, ty så säger Herren: Se, jag skall göra dig till skräck såväl för dig själv som för alla dina vänner. Och de skall falla för sina fienders svärd, i din egen åsyn. Och hela Juda skall jag ge i den babyloniske kungens hand, och han skall föra dem bort till Babel och dräpa dem med svärd. Och jag skall ge denna stads alla rikedomar, allt dess gods och alla dyrbarheter i den, ja, Judas kungars alla skatter skall jag ge i deras fienders hand. Och de skall göra det till sitt byte och ta det och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, skall gå i fångenskap, med alla som bor i ditt hus. Du skall komma till Babel. Där skall du dö, och där skall du begravas, tillsammans med alla dina vänner, för vilka du har profeterat lögn."

Responsorium Matt 23:37; jfr Jer 19:15

Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig.
+ Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.
Du har blivit hårdnackad och inte velat höra mina ord.
+ Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.

Andra läsningen
Ur Johannes Chrysostomos homilior över Matteusevangeliet
Försumma inte din lidande broder

Vill du hedra Kristi kropp? Förakta då inte hans nakenhet. Du får inte hedra Kristus här i kyrkan genom att klä honom i sidenkläder och sedan gå förbi honom oklädd och frusen där utanför. Ty han som sade: Detta är min kropp och med ordet bekräftade handlingen, han sade också: Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta och: Vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig. Kristus behöver inga kläder utan ett rent sinnelag, men hans kropp behöver stor omvårdnad.
Den ljuvaste hedern är den som den hedrade själv vill ha och inte den som vi väljer ut. Så trodde Petrus att han hedrade Kristus då han sökte förmå honom att inte tvätta hans fötter, men det var ingen heder utan något helt annat. På samma sätt skall du hedra honom med den heder han har bestämt och låta din rikedom spenderas på de fattiga. Ty Gud behöver inte gyllene kärl utan gyllene själar.
Detta säger jag, inte därför att jag vill förbjuda sådana praktfulla gåvor, utan därför att jag vill att barmhärtighet skall göras tillsammans med dem och före dem. Barmhär-tighet får han visserligen ta emot, men mycket mera gåvor. Den som bär fram gåvorna har ensam nytta av dem, men barmhärtigheten gagnar också den som tar emot. I det första fallet är handlingen en orsak till uppvisning, i det andra fallet är barmhärtighet och kärlek allt.
Ty vad är det för nytta med att Herrens bord är fullt av gyllene kärl, om han själv förgås av hunger? Mätta först den hungrande, och smycka sedan hans bord med ditt överflöd. Gör du en gyllene bägare, men räcker honom inte en bägare friskt vatten? Och vad är det för mening med att lägga guldvävda dukar på bordet, men inte ge honom nödtorftiga kläder? Vari ligger behållningen? Säg mig: Om du såg någon lida brist på mat och lämnade honom i hans svält för att pryda bordet med guld, skulle han då tacka dig? Skulle han inte snarare vredgas på dig? Och om du såg honom klädd i trasor och darrande av köld och i stället för att ge honom din mantel lät uppföra gyllene pelare till hans ära - skulle han då inte tro att han förlöjligades och utsattes för det största övermod?
Tänk här också på Kristus, när han vandrade som en hemlös främling utan tak över huvudet, men du tog inte emot honom. Du smyckar golvet, väggar och kapital, du fäster silverkedjor vid lamporna, men honom som ligger bunden i fängelset vill du inte ens se. Detta säger jag inte för att förbjuda sådana prydnader utan för att sådant skall göras tillsammans med det andra, ja, jag uppmanar till att det görs före det andra.
Ingen har någonsin anklagats för att han inte har sysslat med dyrbara prydnader, men den som har försummat barmhärtigheten hotas med helvetet, den outsläckliga elden och ett straff tillsammans med demoner. Försumma alltså inte din lidande broder medan du pryder ditt hem, ty han är ett tempel som är värdefullare än ditt hem.

Responsorium Matt 25:35, 40; Ords 19:17

Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig.
+ Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.
Den som förbarmar sig över den fattige, han lånar åt Herren.
+ Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.

Slutbön

Du kraftens Gud, från vilken alla goda gåvor kommer, väck kärleken till liv i våra hjärtan, så att vi förmår att älska dig och nådens liv i oss bevaras och kan växa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.