Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna
Lilla katekism

Katolska Kyrkans lilla katekes

582. Varför kan vi 'i fullt förtroende våga närma oss' Fadern?
Därför att Jesus, vår Frälsare, för oss fram inför Faderns ansikte, och hans Ande gör oss till Guds barn. Så kan vi be “Fader vår” i enkel och barnslig förtröstan, glad trygghet och ödmjuk djärvhet, med förvissning om att vara älskade och bli bönhörda.

583. Hur är det möjligt att i vår bön kalla Gud 'Fader'?
Vi kan åkalla “Fadern” därför att Guds Son som blivit människa har uppenbarat honom för oss, och hans Ande låter oss få kunskap om honom. När vi åkallar Fadern får vi gå in i Guds mysterium med en ständigt ny förundran, och vi grips av längtan att handla som hans söner och döttrar. Med Herrens bön är vi alltså medvetna om att vara Faderns söner och döttrar i Sonen.

584. Varför säger vi Fader 'vår'?
“Vår” uttrycker en helt ny relation till Gud. När vi ber till Fadern, tillber och förhärligar vi honom med Sonen och Anden. I Kristus är vi “hans” folk, och han är “vår” Gud, från nu och till evig tid. Vi säger Fader “vår” därför att Kristi kyrka är gemenskapen av många bröder som har “ett hjärta och en själ” (Apg 4:32).

585. I vilken anda av gemenskap och sändning ber vi till Gud, vår Fader?
Eftersom de döpta som gemensam tillgång har möjligheten att be till “vår” Fader känner de en intensiv kallelse att delta i Jesu bön genom att som lärjungar vara lika till sinnelaget. Att be “Fader vår” är att be med alla människor för hela mänskligheten för att alla skall lära känna den ende och sanne Guden och vara förenade till ett.

586. Vad betyder uttrycket 'som är i himmelen'?
Detta bibliska uttryck anger inte en plats, utan ett sätt att vara: Gud är bortom allting. Det pekar på Guds majestät och helighet och även på hans närvaro ide rättfärdigas hjärtan. Himlen, eller Faderns hus, utgör det sanna hemlandet till vilket vi är på väg i hoppet medan vi fortfarande är kvar på jorden. Vi lever redan i detta hemland, vi som “lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud” (Kol 3:3).