Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna
Lilla katekism

Katolska Kyrkans lilla katekes

296. Vad kallas detta sakrament?
Detta sakrament kallas botens, försoningens, förlåtelsens, biktens och omvändelsens sakrament.

297. Varför finns det ett försoningens sakrament efter dopet?
Det finns ett sådant sakrament därför att nådens nya liv som man fått genom dopet inte har övervunnit den mänskliga naturens svaghet och inte heller tendensen till synd (dvs. begärelsen). Kristus har instiftat detta sakrament för de döpta människors omvändelse vilka har avlägsnat sig från honom genom synden.

298. När instiftades detta sakrament?
Den uppståndne Herren instiftade detta sakrament när han på påskdagens kväll visade sig för sina apostlar och sade till dem: “Ta emot den Helige Ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden” (Joh 20:22-23).

299. Behöver de döpta omvända sig?
Kristi kallelse till omvändelse ljuder alltid i de döptas liv. Omvändelsen är en ständig uppgift för hela kyrkan, som är helig men också bär syndarna i sitt sköte.

300. Vad menas med inre botgöring?
Med inre botgöring menas “ett förkrossat hjärtas” (Ps 51:19) rörelse, som påverkas av nåden att besvara Guds barmhärtiga kärlek. Den innefattar smärtan och avskyn för begångna synder, den bestämda föresatsen att i framtiden inte synda mer och förtröstan på Guds hjälp. Den får näring av hoppet om Guds barmhärtighet.

301. Vilka uttryck tar sig boten i det kristna livet?
Boten tar sig högst olika uttryck - framför allt i fasta, bön och allmosor. Dessa och många andra former för botgöring kan genomföras i den kristna människans dagliga liv, speciellt under fastetiden och på fredagen, som är en botens dag.

302. Vilka är de väsentliga delarna i försoningens sakrament?
Det finns två beståndsdelar i detta sakrament: de handlingar som görs av människan, som omvänder sig under påverkan av den Helige Ande, och prästens avlösning. Han meddelar syndernas förlåtelse i Jesu namn och bestämmer hur gottgörelsen skall gå till.

303. Vilka är penitentens handlingar?
De är följande: först en omsorgsfull samvetsrannsakan; ånger, som är fullkomlig om den motiveras av kärlek till Gud, ofullkomlig om den har sin grund i andra motiv, och som omfattar föresatsen att inte synda mer; bekännelse, som består i anklagelse av sig själv inför prästen för de synder man begått; gottgörelse, eller fullgörande av vissa handlingar som botgöring som biktfadern ålägger penitenten för att gottgöra de skador som förorsakats av synden.

304. Vilka synder skall bekännas?
Alla allvarliga synder som som man kommer ihåg efter en omsorgsfull samvetsrannsakan och man ännu inte bekänt skall bekännas. Bekännelsen av allvarliga synder är normalt det enda sättet att få förlåtelse.

305. När är man förpliktad att bekänna allvarliga synder?
Varje troende som kommit till den ålder då man kan bruka sitt förstånd är förpliktad att bekänna sina allvarliga synder åtminstone en gång om året. Därför måste man i detta fall också bikta sig innan man kan ta emot den heliga kommunionen.

306. Varför kan mindre synder också vara föremål för den sakramentala bekännelsen?
Bekännelsen av mindre synder är i hög grad rekommenderad av kyrkan, även om den inte är strikt nödvändig, eftersom den hjälper oss att forma ett rätt samvete och kämpa emot onda böjelser, för att låta oss helas av Kristus och för att göra framsteg i Andens liv.

307. Vem är förvaltaren av detta sakrament?
Kristus har anförtrott försoningens tjänst åt sina apostlar, åt deras efterträdare biskoparna och åt dessas medarbetare prästerna, som alltså blir verktyg för Guds barmhärtighet och rättvisa. De utövar sin fullmakt att förlåta synder i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

308. För vem är förlåtelsen för vissa synder reserverad?
Avlösning för vissa särskilt allvarliga synder (som sådana som bestraffas med exkommunikation) är reserverad för den Apostoliska stolen eller för ortens biskop eller för de präster som av dessa blivit bemyndigade till detta, även om varje präst kan avlösa någon från varje slags synd och exkommunikation om vederbörande befinner sig i dödsfara.

309. Är biktfadern tvungen att iaktta tystnadsplikt?
Med tanke på vikten och storheten i denna tjänst och den respekt man är skyldig personerna som kommer till bikt är varje biktfader, utan något som helst undantag, och vid risk för att utsätta sig för mycket stränga straff förpliktad att hålla det sakramentala inseglet vid makt, det vill säga hålla de synder absolut hemliga som man fått kunskap om i bikt.

310. Vilka är verkningarna av detta sakrament?
Verkningarna av botens sakrament är följande: försoning med Gud och alltså syndernas förlåtelse; försoning med kyrkan; återställande av nådens tillstånd, om detta gått förlorat; efterskänkande av det eviga straff som man gjort sig förtjänt av på grund av dödssynderna och åtminstone delvis av de mindre synderna; samvetsfrid och samvetslugn och andlig tröst; tillväxt i andlig kraft för den strid en kristen människa har att utkämpa.

311. Kan man i några fall fira detta sakrament med en allmän syndabekännelse och en allmän avlösning?
Då det råder en verklig nödfallssituation (som vid omedelbar dödsfara) kan man använda sig av ett gemensamt firande av försoningen med en allmän syndabekännelse och en kollektiv form för avlösning, i respekt för kyrkans regler och med föresatsen att vid lämpligt tillfälle individuellt bekänna de allvarliga synderna.

312. Vad menas med avlat?
Avlat är efterskänkande inför Gud av de timliga syndastraff som man gjort sig förtjänt av på grund av de synder som begåtts, vilka när det gäller syndens skuld redan är förlåtna. Avlat kan av den troende erhållas på bestämda villkor, för vederbörande själv eller för de avlidna genom kyrkans tjänst. Hon är frälsningens förvaltare och delar ut åt de troende ur Kristi och helgonens skatt av förtjänster.