Katolska Kyrkans lilla katekes
Abraham är en modell för bön därför att han vandrar i Guds närvaro, lyssnar till honom och lyder honom. Hans bön är en trons kamp eftersom han fortsätter att tro på Guds trofasthet även i prövningens stund. När han tagit emot besök av Herren i sitt tält och denne anförtror honom sin egen plan vågar Abraham dessutom gå i förbön för syndarna med djärv förtröstan.
537. Hur bad Mose?
Moses bön är typisk för den kontemplativa bönen. Gud som kallar Mose ur den brinnande busken talar ofta och länge med honom, ansikte mot ansikte, som en människa talar till en annan (2 Mos 33:11). Mose får kraft att vara en uthållig förmedlare till gagn för folket: hans bön förebådar på detta sätt Jesu Kristi, den ende Medlarens, förmedling.
538. Vad förenar kungen och templet i Gamla testamentet med bönen?
I skuggan av Guds boning - förbundsarken och sedan templet - utvecklas Gudsfolkets bön under ledning av dess herdar. Bland dem är David kungen enligt Guds hjärta, herden som ber för sitt folk. Hans bön är en modell för folkets bön, därför att den håller sig till Guds löfte och förtröstar, full av kärlek, på den som är den ende kungen och Herren.
539. Vilken är bönens roll i profeternas sändning?
Profeterna får i bön ljus och kraft för att mana folket till tro och hjärtats omvändelse. De går in i stor intimitet med Gud och ber för sina bröder, för vilka de förkunnar vad de har sett och hört av Herren. Elia är profeternas fader, alltså fader till dem som söker Guds ansikte. På berget Karmel uppnår han att folket återvänder till tron tack vare Guds ingripande, som han ber om på följande sätt: Svara mig, Herre, svara mig! (1 Kung 18:37).
540. Vilken betydelse har psalmerna i Psaltaren för bönen?
Psalmerna i Psaltaren är bönens höjdpunkt i Gamla testamentet: Guds ord blir människans bön. Denna bön är på ett oskiljaktigt sätt både den enskildes och gemenskapens bön, inspirerad av den Helige Ande; den besjunger Guds undergärningar i skapelsen och frälsningshistorien. Kristus bad psaltarpsalmerna och har fullbordat dem. Därför förblir de en väsentlig och beständig beståndsdel av kyrkans bön, anpassade till människor i alla levnadsvillkor och i varje tid.