Katolska Kyrkans lilla katekes
Det moraliska medvetandet, samvetet, som finns i personens innersta, är ett förnuftets omdöme som vid lämpligt tillfälle förmår människan att göra det goda och undvika det onda. Tack vare detta inser den mänskliga personen den moraliska halten av den handling han eller hon står i begrepp att utföra och låter honom eller henne ta ansvaret för den. När människan lyssnar till samvetet kan hon uppfatta Guds röst som talar till henne.
373. Vad innebär den mänskliga personens värdighet vid med avseende på samvetet?
Den mänskliga personens värdighet innefattar ett samvete som leder rätt (så att det alltså stämmer överens med vad som är rätt och gott enligt förnuftet och den gudomliga lagen). På grund av denna personliga värdighet kan människan inte tvingas att handla mot sitt samvete, och man bör inte heller hindra henne att - inom de gränser som dras upp av vad som krävs av det allmänna bästa - handla i överensstämmelse med sitt samvete, framför allt på det religiösa området.
374. Hur formas samvetet så att det blir rätt och sannfärdigt?
Ett rätt och sannfärdigt samvete bildas genom att man fostrar det, med att man formar det efter Guds ord och kyrkans undervisning. Det styrs av den Helige Andes gåvor och får hjälp av visa personer. Dessutom är bön och samvetsrannsakan till stor hjälp vid fostran av samvetet.
375. Vilka normer bör samvetet alltid följa?
Det finns tre normer av mer allmänt slag: 1) det är aldrig tillåtet att göra det onda för att få ut något gott av det; 2) den så kallade Gyllene regeln: Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem (Mt 7:12); 3) kärleken upprätthåller alltid respekten för nästan och hennes samvete, även om detta inte betyder att som något gott erkänna något som objektivt sett är något ont.
376. Kan samvetet fälla felaktiga omdömen?
En person skall alltid lyda det säkra omdöme som görs av det egna samvetet, men kan också göra felaktiga omdömen av skäl som inte alltid härrör ur personlig skuld. Man kan alltså inte tillräkna en person något ont som gjorts på grund av ofrivillig okunskap, även om detta objektivt sett förblir något ont. Det är alltså nödvändigt att anstränga sig för att befria samvetet från misstag.