Katolska Kyrkans lilla katekes

36. Varför börjar trosbekännelsen med ?Jag tror på Gud??
Den börjar så eftersom påståendet  “Jag tror på Gud” är det viktigaste, källan till alla andra sanningar om människan och världen och till hela den människas liv som tror på honom.

37. Varför bekänner vi vår tro på en enda Gud?
Vi gör det därför att Gud har uppenbarat sig för Israel som den Ende, när han sade: “Hör, Israel, Herren din Gud, Herren är en” (5 Mos 6:4), “jag är Gud, ingen annan finns” (Jes 45: 22). Jesus själv har bekräftat det: Gud är den “ende Herren” (Mk 12:29). Att bekänna att Jesus och den Helige Ande också är Herre och Gud medför inte någon “uppdelning” i den ende Guden.

38. Med vilket namn uppenbarar sig Gud?
Gud uppenbarade sig för Mose som den levande Guden, “Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud” (2 Mos 3:6). Gud uppenbarar sig också för Mose med sitt hemlighetsfulla namn: “Jag är den jag är” (JHWH). Guds outsägliga namn ersattes redan under gammaltestamentlig tid med ordet Herre. Så framträder Jesus, som kallas Herre,  i Nya testamentet som sann Gud.

39.  Är Gud ensam den som ?är??
Medan de skapade varelserna har fått allt vad de är och har av Gud, är han ensam den ende som sig själv helt och hållet är varat och all fullkomlighet. Han “är den som är” utan början och utan slut. Jesus uppenbarar att också han bär det gudomliga Namnet: “Jag är” (Joh 8:28).

40. Varför är uppenbarelsen av Guds namn viktig? 

Genom att uppenbara sitt namn låter Gud rikedomen i sitt outsägliga mysterium bli känd: han ensam är till, alltid och för alltid, den som överstiger världen och historien. Det är han som har gjort himmel och jord. Han är den trofaste Guden, som alltid är nära sitt folk för att frälsa det. Han är den Helige i ordets särskilda bemärkelse, “rik på barmhärtighet” (Ef 2:4), alltid beredd att förlåta. Han är det andliga Väsendet, den som överstiger allt skapat, den allsmäktige, evige, personlige och fullkomlige. Han är sanning och kärlek.

“Gud är det oändligt fullkomliga väsen som är den allraheligaste Treenigheten” (S:t Toribio de Mongrovejo).

41. I vilken mening är Gud sanningen?
Gud är själva sanningen och som sådan kan han inte föras vilse och inte leda vilse. Han “är ljus, och inget mörker finns i honom” (1 Joh 1:5). Guds evige Son, den människoblivna Visheten, sändes till världen “för att vittna om sanningen” (Joh 18:37).

42. På vilket sätt uppenbarar Gud att han är kärlek?
Gud uppenbarar sig för Israel som den som har större kärlek än en far eller mor har till sina barn eller en brudgum har för sin brud. I sig själv är han “kärlek” (1 Joh 4:8.16), som ger sig själv helt och hållet och utan krav, och som så “älskade världen att han gav den sin ende Son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv” (Joh 3:16). Genom att sända sin Son och den Helige Ande uppenbarar Gud att han själv är den eviga kärlekens hängivelse.

43. Vad innebär det att tro på en enda Gud?
Att tro på Gud, den Ende, innebär att få kunskap om hans storhet och majestät, att leva i tacksägelse, att alltid förtrösta på honom, också i motgångar, att erkänna alla människors enhet och sanna värdighet, eftersom de är skapade till hans avbild, och att på rätt sätt använda de ting som han har skapat.

44. Vilket är det centrala mysteriet i den kristna tron?
Det centrala mysteriet i den kristna tron är den heliga Treenighetens mysterium. De kristna blir döpta i Faderns och Sonens och den Helige Andes namn.

45. Kan man få kunskap om den heliga Treenighetens mysterium med sitt blotta förnuft?
Gud har lämnat vissa spår av sitt treeniga väsen i skapelsen och i det Gamla testamentet, men det innersta i hans väsen, att han är den Treenige, utgör ett mysterium som är otillgängligt för det mänskliga förnuftet liksom för Israels tro, före Guds Sons människoblivande och sändningen av den Helige Ande. Detta mysterium har uppenbarats av Jesus Kristus, och det är källan till alla andra mysterier.

46. Vad uppenbarar Jesus Kristus för oss om Faderns mysterium?
Jesus Kristus uppenbarar för oss att Gud är “Fader”, inte bara därför att han är världsalltets och människans Skapare, men framför allt därför att han i evighet föder sin Son, som är hans Ord, “utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen” (Heb 1:3).

47. Vem är den Helige Ande, uppenbarad för oss av Jesus Kristus?
Anden är den tredje personen i den heliga Treenigheten. Han är Gud, en enda och jämställd med Fadern och Sonen. Han “utgår från Fadern” (Joh 15:26); denne är ursprunget utan ursprung och upphov till hela Treenighetens liv. Han utgår också från Sonen (Filioque), i kraft av den eviga gåva som Fadern ger till Sonen. Utsänd av Fadern och den människoblivne Sonen leder den Helige Ande kyrkan fram till att lära känna hela sanningen (jfr Joh 16:13).

48. Hur uttrycker kyrkan sin tro på Treenigheten?
Kyrkan uttrycker sin tro på den Treenige Guden genom att bekänna en enda Gud i tre personer, Fadern, Sonen och den Helige Ande. De tre personerna är en enda Gud därför att var och en av dem är identisk med hela fullheten av den enda och osynliga gudomliga naturen. De tre personerna är verkligt skilda från varandra genom de relationer som sätter dem i förhållande till varandra: Fadern föder Sonen, Sonen är född av Fadern, den Helige Ande utgår från Fadern och från Sonen.

49. Hur verkar de tre gudomliga Personerna?

De gudomliga personerna kan inte skiljas från varandra när det gäller deras väsen; det kan de heller inte när de verkar. Treenigheten har en och samma verkan. Men i detta enda gudomliga handlande är varje person närvarande i enlighet med sitt eget sätt att existera i Treenigheten.

“Min Gud, Treenighet som jag tillber...skänk min själ frid: gör den till din himmel, till din älskade boning och till din viloplats. Må jag aldrig lämna dig ensam, utan låt mig vara där, med hela mitt jag, helt och hållet vakande i min tro, helt och hållet i tillbedjan; må jag helt och hållet erbjuda mig själv åt din skapande handling”  (Den saliga Elisabeth av Treenigheten).

50. Vad betyder det att Gud är allsmäktig?
Gud har uppenbarat sig som den Starke, den Mäktige (jfr Ps 24:8-10), för vilken “ingenting är omöjligt” (Lk 1:37). Hans allmakt är allomfattande, hemlighetsfull, och den framträder när han skapar världen ur intet och människan genom sin kärlek, men framför allt i Sonens människoblivande och uppståndelse, i den gåva som består i att han upptar oss till sina barn och i syndernas förlåtelse som han ger oss. Därför riktar kyrkan sin bön till “Gud, allsmäktig och evig”, “omnipotens sempiterne Deus...”.

51. Varför är det viktigt att säga:  ?i begynnelsen skapade Gud himmel och jord? (1 Mos 1:1)?
Detta är viktigt därför att skapelsen är grundvalen för allt vad Gud vill göra i sin frälsningsplan; på detta sätt framträder Guds allsmäktiga kärlek och vishet; skapelsen är det första steget i den enda Gudens förbund med sitt folk; den är början på frälsningens historia som når sin höjdpunkt i Kristus; den är ett första svar på de grundläggande frågor som människorna ställer om sitt ursprung och sitt mål.

52. Vem har skapat världen?
Fadern, Sonen och den Helige Ande är världens enda och odelbara princip, även om världens skapelse på ett särskilt sätt anses tillkomma Gud, Fadern.

53. Varför har världen skapats?
Världen har skapats till Guds ära. Han har velat uppenbara och dela med sig av sin godhet, sanning och skönhet. Det yttersta målet för skapelsen är att Gud, i Kristus, skall vara allt i alla (jfr 1 Kor 15:28), till sitt eget förhärligande och för vår salighet. “Guds härlighet är den levande människan, och människans liv är skådandet av Gud” (S:t Ireneus).

54. Hur har Gud skapat världsalltet?
Gud har skapat världen i frihet med vishet och kärlek. Världen är inte ett resultat av en nödvändighet, den har heller inte kommit till av ett blint öde eller av en slump. Gud har “av intet” (ex nihilo, 2 Mack 7:28) skapat en ordnad och god värld, som han är oändligt överlägsen. Gud upprätthåller sin skapelses existens och bistår den, han ger den förmåga att handla och leder den fram till sin fulländning, genom sin Son och den Helige Ande.

55. Vad innebär Guds försyn?
Guds försyn innebär de rådslut varigenom Gud leder sina skapade varelser fram till den fullkomlighet som han har kallat dem till. Gud är den suveräne upphovsmannen till sin plan. Men för att förverkliga den använder han sig också av sina skapade varelser som sina medarbetare. Samtidigt ger han dessa värdigheten att handla själva, att vara orsaker till andra varelser, ting och händelser.

56. Hur samverkar människan med Guds försyn?
Åt människan ger Gud gåvan och kravet - i respekt för hennes frihet - att samarbeta med honom genom sina handlingar, sina böner men också med sina lidanden, i det att han i henne framkallar vilja och gärning att förverkliga hans syfte (jfr Fil 2:13).

57. Om Gud är allsmäktig, hur kan då det onda finnas?
På denna fråga som är lika smärtsam som hemlighetsfull kan bara den kristna tron i sin helhet ge ett svar. Gud är inte på något sätt, vare sig direkt eller indirekt, orsak till det onda. Han lyser upp det ondas mysterium i sin Son, Jesus Kristus, som har dött och uppstått för att besegra det stora moraliskt onda, som är synden i människorna och som är roten till allt annat ont.

58. Varför tillåter Gud det onda?
Tron lär oss att Gud aldrig skulle tillåta det onda om inte det goda skulle vinnas ur det onda. Gud har redan på ett underbart sätt förverkligat detta vid Kristi död och uppståndelse. Just genom det allra största onda, moraliskt sett, mordet på hans Son, har han låtit det allra högsta goda träda fram, Kristi förhärligande och vår återlösning.