Katolska Kyrkans lilla katekes

337. Vilken är Guds plan för man och kvinna?
Gud, som är kärlek och har skapat människan av kärlek, har kallat henne att älska. När han skapade man och kvinna kallade han dem i äktenskapet till en intim livs- och kärleksgemenskap, så att de “inte längre är två utan ett” (Mt 19:6). När Gud välsignade dem sade han till dem: “Var fruktsamma och föröka er” (1 Mos 1:28).

338. För vilka ändamål har Gud instiftat äktenskapet?
Den äktenskapliga föreningen mellan man och kvinna, som grundats och försetts med egna lagar av Skaparen, är i enlighet med sin natur inriktad på makarnas gemenskap och deras bästa och för att barn skall komma till och fostras. Den äktenskapliga enheten är enligt Guds ursprungliga plan oupplöslig, något som Jesus Kristus bekräftar: “Vad Gud har fogat samman får människan alltså inte skilja åt” (Mk 10:6).

339. Hur hotar synden äktenskapet?
På grund av den första synden, som också har framkallat sammanbrottet för den gemenskap mellan man och kvinna som var en gåva av Gud, är enheten i äktenskapet mycket ofta hotad av tvedräkt och otrohet. Ändå ger Gud i sin oändliga barmhärtighet sin nåd åt man och kvinna för att den plan för deras liv som han ursprungligen har - att de i sitt liv skall förenas till ett - skall bli verklighet.

340. Vad lär Gamla testamentet om äktenskapet?
Gud hjälper framför allt genom lagens och profeternas pedagogik sitt folk att så småningom nå fram till en mogen uppfattning om äktenskapets enhet och oupplöslighet. Förbundet mellan Gud och Israel som liknas vid förhållandet mellan brudgum och brud förbereder och förebådar det nya förbundet som fullbordas av Guds Son, Jesus Kristus, och hans brud, kyrkan.

341. Vad är det nya som Kristus förser äktenskapet med?
Jesus Kristus inte bara återställer den ursprungliga ordning som Gud avsåg, utan han ger nåd till att förverkliga äktenskapet i dess nya värdighet som sakrament, som är tecken på hans kärlek som brudgum till sin brud, kyrkan: “Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan” (Ef 5:25).

342. Är äktenskapet en plikt för alla?
Äktenskapet är inte en plikt för alla. Gud kallar speciellt några män och kvinnor att följa Herren i ett liv i jungfrulighet och celibat för himmelrikets skull genom att de avstår från äktenskapets stora gåva och rikedom för att ägna sig åt Herrens angelägenheter och söka behaga honom genom att bli tecken på Kristi kärleks absoluta primat och den brinnande väntan på hans ankomst i härlighet.

343. Hur firas äktenskapets sakrament?
Eftersom äktenskapet upprättar ett stadigvarande förbund av offentlig karaktär mellan makarna, ett “stånd”, är dess liturgiska firande offentligt, i närvaro av en präst (eller ett kyrkans kvalificerade vittne) och andra vittnen.

344. Vad är det äktenskapliga samtycket?
Det äktenskapliga samtycket är viljan som uttrycks av en man och en kvinna att ge sig åt varandra ömsesidigt och definitivt med avsikten att leva i ett förbund av trogen och fruktbar kärlek. Därför är det samtycket som konstituerar äktenskapet, det måste ovillkorligen ges och kan inte ersättas. För att äktenskapet skall bli giltigt måste samtycket ha det sanna äktenskapet som objekt och vara en medveten och fri mänsklig akt som inte utsätts för våld eller tvång.

345. Vad krävs då en av de blivande makarna inte är katolik?
För att vara kyrkligt tillåtna kräver blandäktenskap (mellan en katolik och en icke-katolsk kristen) tillstånd av den kyrkliga myndigheten. Äktenskap där det mellan de blivande makarna råder skillnad i sättet att dyrka Gud ((disparitas cultus” - mellan en katolik och en odöpt person) måste ha en dispens för att vara giltiga. I vilket fall som helst är det väsentligt att makarna inte vägrar acceptera äktenskapets ändamål och väsentliga egenskaper och att den katolska maken/makan bekräftar förpliktelserna som den andre/andra makan måste känna till - att bevara tron och säkra barnens dop och katolska fostran.

346. Vilka är verkningarna av äktenskapets sakrament?
Äktenskapets sakrament är upphov till ett ständigt och exklusivt band mellan makarna. Gud själv står bakom brudparets samtycke. Ja, ett ingånget och fullbordat äktenskap kan aldrig upplösas. Dessutom ger detta sakrament åt brudparet den nåd som behövs för att uppnå helighet i det äktenskapliga samlivet och för att på ett ansvarsfullt sätt ta emot barn och fostra dem.

347. Vilka synder står i allvarlig motsättning till äktenskapets sakrament?
Sådana synder är äktenskapsbrott; polygami eftersom denna ju motsäger den lika värdighet som råder mellan man och kvinna och den äktenskapliga kärlekens enastående och exklusiva karaktär; vägran att vara fruktsam, som berövar det äktenskapliga livet den gåva som består av barn; och skilsmässa, som strider mot oupplösligheten.

348. När går kyrkan med på fysisk separation mellan makar?
Kyrkan går med på fysisk separation mellan makar när deras samliv av allvarliga skäl blivit praktiskt taget omöjlig, även om en försoning mellan dem är önskvärd. Men dessa är inte fria så länge maken eller makan lever att ingå en ny förening, om inte deras äktenskap är ogiltigt och har förklarats som sådant av den kyrkliga myndigheten.

349. Vilken är kyrkans inställning till frånskilda som gift om sig?
Trogen sin Herre kan kyrkan inte erkänna en förening som frånskilda ingått inför en civil myndighet som äktenskap. “”Den som skiljer sig från sin hustru och gifter om sig är en äktenskapsbrytare, och om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig är hon en äktenskapsbryterska” (Mk 10:11-12). Till dem har kyrkan en inställning präglad av uppmärksam omsorg. Hon uppmanar dem till ett liv i tro, bön och kärlekens gärningar och till att ge barnen en kristen fostran. Men sådana personer kan inte ta emot den sakramentala avlösningen och inte heller gå till den eukaristiska kommunionen och inte inneha vissa poster i kyrkan som medför ansvar, så länge som deras situation fortsätter som objektivt står i motsättning till Guds lag.

350. Varför kallas också den kristna familjen 'huskyrka'?
Detta sker därför att familjen visar fram och aktualiserar kyrkans gemenskaps- och familjenatur som Guds familj. Varje medlem utövar i enlighet med sin egen roll dopets prästadöme och bidrar på detta sätt till att göra familjen till en nådens och bönens gemenskap, en skola för mänskliga och kristna dygder och till den första platsen för förkunnelse av tron för barnen.