I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Markus.
Det var två dagar kvar till påsken och det osyrade
brödets högtid. Översteprästerna och de skriftlärda sökte efter ett sätt att
kunna gripa Jesus med list och döda honom. De sade:
II ”Inte under
själva helgen, för då kan det bli oro bland folket.”
I Medan han
var i Betania och låg till bords hemma hos Simon den spetälske kom en kvinna
med en flaska dyrbar äkta nardusbalsam. Hon bröt upp flaskan och hällde ut
alltsammans över hans huvud. Några blev förargade och sade till varandra:
II ”Vilket
slöseri med balsam. För den oljan hade man ju kunnat få mer än trehundra
denarer att ge åt de fattiga.”
I Och de grälade på henne. Men Jesus sade:
+ ”Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen? Hon har
gjort en god gärning mot mig. De fattiga har ni alltid hos er, och dem kan ni
göra gott mot när ni vill, men mig har ni inte alltid. Hon har gjort vad hon
kunde. I förväg har hon sörjt för att min kropp blev smord till begravningen.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också
berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne.”
I Men Judas
Iskariot, en av de tolv, gick till översteprästerna för att förråda honom. De
blev glada och lovade att ge honom pengar. Och han sökte efter ett lämpligt
tillfälle att förråda Jesus.
Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna:
II ”Vart
vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?”
I Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem:
+ ”Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en
vattenkruka. Följ efter honom, och där han går in skall ni säga till den som
äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina
lärjungar? Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står
färdigt. Där skall ni ordna för oss.”
I Lärjungarna
gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade
sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen kom han dit med de tolv. Medan de låg till
bords och åt sade Jesus:
+ ” Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som
äter med mig.”
I Då blev
de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre:
II ”Det är väl inte jag?”
I Han svarade:
+ ”Det är en av de tolv, han som doppar i skålen
tillsammans med mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men
ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst
för den människan om hon aldrig hade blivit född.”
I Medan de
åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade:
+ ”Ta detta, det är min kropp.”
I Och han
tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. Han sade:
+ ”Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för
många. Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän
den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike.”
I När de
hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Där sade Jesus till dem:
+ ”Ni skall alla komma på fall, ty det står skrivet: Jag
skall dräpa herden, och fåren skall skingras. Men när jag har uppstått
skall jag gå före er till Galiléen.”
I Då svarade Petrus:
II Ӏven om
alla andra kommer på fall, så skall inte jag göra det!”
I Jesus sade:
+ ”Sannerligen,
redan i natt, innan tuppen har galt två gånger, skall du tre gånger ha förnekat
mig.”
I Men Petrus försäkrade: ”
II ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka
dig.”
I Och detsamma sade alla de andra.
Så kom de till ett ställe som heter Getsemane, och han
sade till lärjungarna:
+ ”Sitt kvar här, medan jag ber.”
I Men han
tog med sig Petrus, Jakob och Johannes. Bävan och ångest kom över honom, och
han sade till dem:
+ ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka.”
I Han gick lite
längre bort, föll ner på marken och bad att få slippa denna stund, om det var
möjligt. Han sade:
+ ”Abba! Fader! För dig
är allting möjligt. Ta denna bägare från mig. Men inte som jag vill, utan som
du vill.”
I När han
kom tillbaka fann han att de sov, och han sade till Petrus:
+ ”Simon, sover du? Orkade du inte hålla dig vaken en enda
timme? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen
är svag.”
I Så gick
han bort igen och bad med samma ord. När han kom tillbaka fann han igen att de
sov; de kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle svara.
För tredje gången kom han tillbaka, och då sade han:
+ ”Ja, ni sover och vilar er! Det räcker nu. Stunden är
inne, Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå.
Här kommer han som skall förråda mig.”
I Medan han
ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och
påkar, utsänd från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.
Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken:
II ”Den som
jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning!”
I När han nu kom dit gick han genast fram till
Jesus.
II ”Rabbi”,
I sade han och
kysste honom. Då grep de Jesus och höll fast honom. Men en av dem som stod där
drog sitt svärd, slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat.
Då sade Jesus till dem:
+ ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för
att fängsla mig. Var dag har jag varit med er i templet och undervisat utan att
ni har gripit mig. Men skriftens ord skulle gå i uppfyllelse.”
I Alla
övergav honom och flydde. En ung man som bara hade ett linneskynke på sig ville
följa med Jesus. Honom tog de fast, men han lämnade skynket kvar och sprang sin
väg naken.
De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla
översteprästerna och de äldste och de skriftlärda. Petrus följde efter på
avstånd, ända in på översteprästens gård, och där satt han sedan bland tjänarna
och värmde sig vid elden. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram
vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de lyckades inte.
Många vittnade falskt mot honom, och deras vittnesmål stämde inte överens.
Några kom med det falska vittnesmålet att de hade hört honom säga:
II ”Jag
skall riva ner detta tempel som är byggt av människohand och på tre dagar bygga
upp ett annat som inte är gjort av människohand.”
I Men inte
heller nu stämde vittnesmålen överens. Då reste sig översteprästen från sin
plats och frågade Jesus:
II ”Skall du inte svara på deras beskyllningar?”
I Men han
teg och svarade ingenting. Då ställde översteprästen ännu en fråga:
II ”Är du Messias, den Välsignades son?”
I Jesus svarade:
+ ”Det är jag, och ni skall få se Människosonen sitta på
Maktens högra sida och komma bland himlens moln.”
I Då slet översteprästen sönder sina kläder och
sade:
II ”Vad
skall vi nu med vittnen till? Ni har hört hädelsen. Vad anser ni?”
I Alla fann
att han förtjänade döden. Och några började spotta på honom, de band för ögonen
på honom och slog honom och sade:
II ”Visa att du är profet!”
I Och vakterna gav honom örfilar.
Petrus var nere på gården. Då kom en av översteprästens
tjänsteflickor, och när hon fick syn på honom där han satt och värmde sig såg
hon på honom och sade:
II ”Du
var också med Jesus, han från Nasaret.”
I Men Petrus förnekade detta:
II Jag förstår inte alls vad du menar.”
I Och han
gick ut på den yttre gården. När flickan fick se honom där sade hon återigen
till dem som stod i närheten:
II ”Han är en av dem!”
I Petrus
förnekade det på nytt. Strax efteråt sade de som stod där till Petrus:
II ”Visst är du en av dem, du är ju från
Galiléen.”
I Då svor han och bedyrade: ”
II Jag känner inte den där mannen som ni talar
om!”
I I samma ögonblick gol
tuppen för andra gången. Då kom Petrus ihåg detta som Jesus hade sagt till
honom: ”Innan tuppen har galt två gånger skall du tre gånger ha förnekat mig.”
Och han brast i gråt.
Tidigt på morgonen överlade översteprästerna med de
äldste och de skriftlärda, hela rådet. De lät binda Jesus och förde bort honom
och överlämnade honom till Pilatus. Pilatus frågade honom:
II ”Du är alltså judarnas kung?”
I Han svarade:
+ ”Du själv säger det.”
I Översteprästerna
riktade många anklagelser mot honom, och då frågade Pilatus honom:
II ”Har du
ingenting att svara? Du hör ju hur de anklagar dig!”
I Men han
svarade ingenting mera, och Pilatus blev förvånad.
Vid högtiden brukade Pilatus alltid frige en fånge åt
dem, den som de bad om. Nu satt en som kallades Barabbas
fängslad tillsammans med upprorsmännen som hade begått mord under
oroligheterna. Folket tågade upp till Pilatus och bad honom göra som han
brukade. Han svarade:
II ”Vill ni att jag skall släppa judarnas kung?”
I Han
förstod att det var av avund mot Jesus som översteprästerna hade utlämnat honom.
Men översteprästerna hetsade upp folket till att begära att han skulle släppa Barabbas i stället. Pilatus sade på nytt:
II ”Vad
skall jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”
I De ropade:
II ”Korsfäst honom!”
I Pilatus frågade:
II ”Vad har han gjort för ont?”
I Men de ropade ännu högre:
II ”Korsfäst honom!”
I Pilatus,
som ville göra vad folket begärde, frigav Barabbas.
Jesus lät han piska och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
Soldaterna förde in honom på gården, alltså i residenset,
och kallade samman hela vaktstyrkan. De klädde honom i en purpurröd mantel och
vred ihop en krans av törne och satte den på honom. Sedan hälsade de honom:
II ”Leve judarnas konung!”
I De slog
honom i huvudet med en käpp, spottade på honom och föll på knä och hyllade
honom. Och när de hade hånat honom tog de av honom den röda manteln och satte
på honom hans egna kläder och förde ut honom för att korsfästa honom.
En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon
från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. De
förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det
betyder Skallen). Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. De
korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om
dem. Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. På anslaget med
anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene
till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom
och skakade på huvudet och sade:
II ”Du som
river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu och
stig ner från korset.”
I Likaså
gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade:
II ”Andra
har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han som är Messias, Israels
konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på
honom.”
I Också de
som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.
Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och
varade till nionde timmen. Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:
+ ”Eloi, Eloi, lema sabachtani?”
I (det
betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod intill
hörde det och sade:
II ”Han ropar på Elia.”
I En av dem
sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav
honom att dricka och sade:
II ”Låt oss se om Elia kommer och tar ner
honom.”
I Med ett högt rop slutade Jesus att andas.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån
och ända ner. När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på
det sättet sade han:
II ”Den mannen måste ha varit Guds son.”
I Längre
bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses
mor och Salome. De hade följt med honom och tjänat honom när han var i
Galiléen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till
Jerusalem.
Då det redan hade blivit kväll — det var förberedelsedag,
alltså dagen före sabbaten — kom Josef från Arimataia,
en ansedd rådsherre, som också han väntade på Guds rike. Han tog mod till sig
och gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus blev förvånad över att
Jesus redan skulle ha dött. Han kallade till sig officeren och frågade om Jesus
verkligen var död. När han fick veta det av officeren skänkte han Josef den
döda kroppen. Josef köpte linnetyg, tog ner honom och svepte honom i tyget. Han
lade honom i en grav som var uthuggen i berget och rullade en sten för ingången
till graven. Maria från Magdala och Maria, Joses mor,
såg var han blev lagd.
Evangelium - Joh 18:1-19:42 (Jesu lidande
och död)
I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt
evangelisten Johannes.
Jesus gick tillsammans med sina lärjungar ut
till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård
som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände
till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas
tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariséerna, och de
kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade
honom, gick ut till dem och frågade:
+ ”Vem söker ni?”
I De svarade:
II ”Jesus från Nasaret.”
I Han sade:
+ ”Det är jag.”
I Bland dem stod också Judas, han som förrådde
honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken.
Han frågade dem igen:
+ ”Vem söker ni?”
I De svarade:
II ”Jesus från Nasaret.”
I Då sade han:
+ ”Jag har
ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.”
I Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas:
”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon
Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens
tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos.
Jesus sade då till Petrus:
+ ”Stick
svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”
I Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas
män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att
en enda man dog för folket.
Simon Petrus och en annan lärjunge följde
efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med
Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den
andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade
med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan
vid porten sade till Petrus:
II ”Hör inte du också till den där mannens lärjungar?”
I Han svarade:
II ”Nej, det gör jag inte.”
I Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid
en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och
värmde sig tillsammans med dem.
Översteprästen frågade Jesus om hans
lärjungar och hans lära. Jesus sade:
+ ”Jag har
talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i
templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför
frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet
ju vad jag har sagt.”
I En av vakterna som stod där gav honom då en
örfil och sade:
II ”Skall du svara översteprästen på det sättet?”
I Jesus sade:
+ ”Har jag
sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du
mig?”
I Hannas skickade honom då bunden till
översteprästen Kajafas.
Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De
sade till honom:
II ”Hör inte du också till hans lärjungar?”
I Petrus förnekade det:
II ”Nej, det gör jag inte.”
I Då sade en av översteprästens tjänare, en
släkting till honom som Petrus hade huggit örat av:
II ”Såg jag dig inte tillsammans med honom i
trädgården?”
I Petrus förnekade det än en gång. Och just då
gol en tupp.
Från Kajafas förde
de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de
utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut
till dem och frågade:
II ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
I De svarade:
II ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle
vi inte ha överlämnat honom åt dig.”
I Pilatus sade:
II ”Ta honom då själva och döm honom efter er
egen lag.”
I Men judarna svarade:
II ”Vi har inte rätt att döda någon.”
I Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt
för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät
kalla till sig Jesus och frågade:
II ”Så du är judarnas konung?”
I Jesus svarade:
+ ”Säger du
detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?”
I Pilatus sade:
II ”Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och
översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”
I Jesus svarade:
+ ”Mitt
rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade
mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men
nu är mitt rike av annat slag.”
I Pilatus frågade:
II ”Du är alltså kung?”
I Jesus svarade:
+ ”Du själv
säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda
sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min
röst.”
I Pilatus sade till honom:
II ”Vad är sanning?”
I Sedan gick han ut igen till judarna och sade:
II ”Jag kan inte finna honom skyldig till något.
Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag
skall frige judarnas konung?”
I Då ropade de igen:
II ”Inte honom, utan Barabbas!”
I Barabbas var en rövare.
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de
hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade:
II ”Var hälsad, judarnas konung”,
I och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus
ut igen och sade till judarna:
II ”Jag för ut honom till er för att ni skall
förstå att jag inte finner honom skyldig till något.”
I Jesus kom ut, med törnekransen och den
purpurröda manteln, och Pilatus sade:
II ”Här är mannen.”
I Så snart översteprästerna och deras folk fick
se honom ropade de:
II ”Korsfäst, korsfäst!”
I Pilatus sade:
II ”Ta honom och korsfäst honom själva. Jag
finner honom inte skyldig till något.”
I Judarna svarade:
II ”Vi har en lag, och enligt den lagen måste
han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.”
I När Pilatus hörde detta blev han ännu mer
oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus:
II ”Varifrån är du?”
I Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då:
II ”Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att
jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?”
I Jesus svarade:
+ ”Du
skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför
har den som överlämnade mig åt dig större skuld.”
I Efter det svaret ville Pilatus frige honom.
Men judarna ropade:
II ”Om du släpper honom är du inte kejsarens
vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”
I När Pilatus hörde de orden lät han föra ut
Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska
Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus
sade till judarna:
II ”Här ser ni er kung.”
I Då ropade de:
II ”Bort med honom! Korsfäst honom!”
I Pilatus frågade:
II ”Skall jag korsfästa er kung?”
I Översteprästerna svarade:
II ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
I Då utlämnade han Jesus åt dem till att
korsfästas. De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den
plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där
korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i
mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset,
och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar,
eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden och texten var
på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till
Pilatus:
II ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han
själv har sagt: Jag är judarnas konung.”
I Pilatus svarade:
II ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
I Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans
kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också
långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade
därför till varandra:
II ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om
vem som skall ha den.”
I Ty skriftordet
skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om
min klädnad.
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu
kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han
till sin mor:
+ ”Kvinna, där är din son.”
I Sedan sade han till lärjungen:
+ ”Där är din mor.”
I Från den stunden hade hon sitt hem hos
lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:
+ ”Jag är törstig.”
I Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin.
De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och
förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han:
+ ”Det är fullbordat.”
I Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin
ande.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
I Eftersom det var förberedelsedag och
kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor
sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och
kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var
korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men
när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben,
utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut
blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro;
hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för
att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall
krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på
honom som de har genomborrat.
Josef från Arimataia,
som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad efteråt
Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog
ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första
gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av
myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med
linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en
gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård
och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus,
eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.