Johannes Döparens födelse

Ingångsantifon
(Joh 1:6-7; jfr Luk 1:17)

Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes. Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset och skaffa åt Herren ett folk som var berett.


Inledning

Gud kallar människor och leder dem på sina vägar. Denna kallelse visade sig på ett särskilt sätt vid Johannes döparens födelse och under hela hans liv. Vi är också kallade till att bli Kristi vittnen och för att bereda vägen för honom till människornas hjärtan. Låt oss lovprisa Gud för att han utvalde Johannes, låt oss tacka honom att han också har utvalt oss till att få del i frälsningen och till att bli vittnen om hans son. Herre, förbarma dig.

HERRE - du blev sänd att lysa för dem som sitter i syndens och dödens mörker. Herre, förbarma dig.
KRISTUS - du kallade Johannes döparen till att predika botens dop. Krisus, förbarma dig.
HERRE - du gör oss - syndare - till dina vittnen. Herre, förbarma dig.


Kollektbön

Allsmäktige Gud, du sände den helige Johannes döparen att gå före Herren Kristus och bereda ett folk åt honom. Skänk oss din Andes nåd och glädje, och styr våra fötter in på fredens och frälsningens väg. Genom din Son ...


Första läsningen
Jes 49:1-6 (Herren kallade mig redan i moderlivet)

Läsning ur profeten Jesajas bok.
Hör på mig, ni havsländer, och ge akt på detta, ni folk som bor i fjärran. Herren kallade mig, när jag ännu var i moderlivet, han nämnde mitt namn, medan jag låg i min moders sköte. Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd och gömde mig under sin hands skugga. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger. Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel, genom vilken jag vill förhärliga mig.« Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig, fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft. Dock, min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud.« Och nu säger Herren, han som danade mig till sin tjänare, när jag ännu var i moderlivet, för att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom, så att Israel inte rycktes bort ty jag är ärad i Herrens ögon, och min Gud har blivit min starkhet — han säger: Det är för litet för dig, då du är min tjänare, att endast upprätta Jakobs stammar och föra tillbaka de bevarade av Israel. Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att min frälsning må nå till jordens ända.
Så lyder Herrens ord.


Responsoriepsalm Ps 139:1-3, 13-15

R:  Jag tackar dig för att du har danat mig så underbart.   (689)

Herre, du utrannsakar mig och känner mig. †
Vare sig jag sitter eller står vét du det, *
du förstår mina tankar fjärran ifrån.
Vare sig jag går eller ligger, útforskar du det, *
och med alla mina vägar är du förtrógen.

Ty du har skapat mina njúrar, *
du vävde mig i min moders lív.
Jag tackar dig för att jag är danad så únderbart, *
förunderliga är dina verk, det vet min själ.

Benen i min kropp var inte dolda för dig
när jag bereddes i det fördólda, *
när jag bildades i jordens djúp.


Andra läsningen
Apg 13:22-26 (Johannes förbe¬redde Jesu framträdande)

Läsning ur Apostlagärningarna.
Paulus sade i synagogan i Antiochia i Pisidien: »Gud upphöjde David till kung över dem. Honom gav han sitt vittnesbörd: Jag har funnit David, Ishais son, en man efter mitt sinne, som skall förverkliga alla mina planer. Det är bland hans efterkommande som Gud enligt sitt löfte har kallat fram en räddare åt Israel: Jesus, vars framträdande Johannes förberedde genom att förkunna omvändelse och dop för hela Israels folk. Och när Johannes verk närmade sig sitt slut sade han: ’Jag är inte den som ni tror. Han kommer efter mig, och jag är inte värdig att knyta av honom sandalerna.’
Mina bröder, ni som stammar från Abraham och alla ni här som fruktar Gud, till er har budskapet om denna räddning sänts.«
Så lyder Herrens ord.


Halleluja

Du, mitt barn, skall kallas den Högstes profet,
ty du skall gå före Herren och bana väg för honom.


Evangelium Luk 1:57-66, 80 (Johannes fö¬delse)

Läsning ur det heliga evangeliet enligt Lukas.
För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: »Nej, han skall heta Johannes.« De sade till henne: »Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.« Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: »Johannes är hans namn«, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom. Och pojken växte och blev stark i anden. Och han vistades i öde trakter till den dag då han skulle träda fram inför Israel.
Så lyder Herrens evangelium.


Förbön

Gud har, alltsedan hans födelse, kallat Johannes Döparen till sin sons förelöpare. Vi ber nu till Herren.

1. För den heliga kyrkan, att hon manar till omvändelse och bereder människornas hjärtan på Herrens ankomst, ber vi till Herren:
Herre, hör vår bön.

2. För den helige Fadern, att hans vishet och kraft visar världen frälsningens väg, ber vi till Herren:
Herre, hör vår bön.

3. För barnen som kommer till världen, att de skall få möjlighet att höra frälsningens budskap och ta emot det i tro, ber vi till Herren:
Herre, hör vår bön.

4. För den unga generationen, att den växer till i Andens kraft och blir beredd att tjäna Gud och mänskligheten, ber vi till Herren:
Herre, hör vår bön.

5. För oss själva, att vi lever efter vår kallelse och överallt vittnar om sanningen, ber vi till Herren:
Herre, hör vår bön.

Gud, du kallar människor och visar dem din barmhärtighet. Hör våra böner och lär i din nåd alla att leva endast för dig. Genom Kristus, vår Herre. Amen.


Bön över offergåvorna

Se gåvan på ditt altare, Herre, när vi vördar den store Johannes födelse, han som förutsade att Frälsaren skulle komma och sedan visade att han finns mitt ibland oss, Jesus Kristus, vår Herre.


Prefation IV för påsktiden

Herren vare med er.
Och med din ande.
Upplyft era hjärtan.
Vi har upplyft dem till Herren.
Låt oss tacka och lova Herren, vår Gud.
Det är tillbörligt och rätt.
Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att vi tackar och lovar dig alltid och överallt, helige Fader, allsmäktige, evige Gud, genom Jesus Kristus, vår Herre.
I hans förelöpare, den helige Johannes döparen, prisar vi din härlighet och dina under, ty ingen av kvinna född har trätt fram som är större än han, din utvalde och helgade profet.
Redan i moderlivet fick han veta och jubla över att Frälsaren kommit till jorden, och när han skådade dagens ljus anade många den stora glädjen.
Ensam bland alla profeter fick han peka på Lammet, som borttager världens synder, för att helga det livgivande vattnet döpte han din Smorde, den som är dopets källa och upphov, och slutligen fick han med sitt eget blod avlägga vittnesbördet om honom.
Därför prisar vi dig här på jorden tillsammans med alla himmelens krafter och sjunger inför din upphöjda härlighet den stora lovsång som aldrig skall tystna:


Kommunionantifon (jfr Luk 1:78)

Genom vår Guds barmhärtighet och mildhet har han kommit ner till oss från höjden.


Bön efter kommunionen

Herre, du har mättat oss vid Lammets bröllopsmåltid och låtit oss dela glädjen över den helige Johannes födelse. Låt nu din kyrka tillsammans med honom visa utöver sig själv på den som är större, din Son, det nya livets givare, Jesus Kristus, vår Herre.