Palmsöndagen
2020-04-05

Palmprocessionen

Evangelium
Matt 21:1–11
(Välsignad är han
som kommer i Herrens namn)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Matteus.
När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: »Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem. Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem.« Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas: Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl. Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem. De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen. Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: »Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!« När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: »Vem är han?« Och folket svarade: »Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.«
Så lyder Herrens evangelium.

Första läsningen
Jes 50:4-7
(Jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig)


Läsning ur profeten Jesajas bok.
Herren Gud har gett mig en lärjunges tunga,
så att jag kan inge den trötte mod.
Varje morgon gör han mitt öra villigt
att lyssna på lärjungars vis.
När Herren Gud öppnade mina öron
gjorde jag inte motstånd,
drog mig inte undan.
Jag lät dem prygla min rygg
och slita mig i skägget,
jag gömde inte ansiktet
när de skymfade mig och spottade på mig.
Herren Gud hjälper mig,
därför känner jag inte skymfen,
därför gör jag mitt ansikte hårt som flinta,
jag vet att jag inte blir sviken.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (620)
Ps 22:8-9, 17-20, 23-24 (R. 2a)

R.
Min Gud, min Gud,
varför har du övergivit mig?


Alla som ser mig smädar mig, *
de spärrar upp munnen, de skakar huvudet:
”Befall dig åt Herren! *
Han må befría honom,
han må rädda honom, *
ty han har ju behág till honom.” R.

Hundar omger mig, *
de ondas hop har kríngränt mig,
de har genomborrat mina händer och fötter, *
jag kan räkna alla mina ben. R.

De delar mina kläder mellan sig *
och kastar lott om min klädnad.
Men du, Herre, var inte fjärran, *
du min styrka, skynda till min hjälp. R.

Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, *
mitt i församlingen skall jag prisa dig:
Ni som fruktar Herren, lóva honom, †
ära honom, alla Jakobs barn, *
och bäva för honom, alla Israels barn. R.

Andra läsningen
Fil 2:6-11
(Han var lydig, därför har Gud upphöjt honom)


Läsning ur Paulus brev till filipperna.
Kristus Jesus ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss. När han till det yttre hade blivit människa gjorde han sig ödmjuk och var lydig ända till döden, döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom över allt annat och gett honom det namn som står över alla andra namn, för att alla knän skall böjas för Jesu namn, i himlen, på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna att Jesus Kristus är herre, Gud fadern till ära.
Så lyder Herrens ord.

Lovsång
Fil 2:8-9

Kristus var för vår skull lydig ända till döden,
döden på ett kors. Därför har Gud upphöjt honom
och gett honom det namn som står över alla namn.

Evangelium
Matt 26:14- 27:66
(Jesu lidande och död)


I     Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Matteus.

 

Vid den tiden gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade:

 

II   ”Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?”

 

I     De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

 

Första dagen av det osyrade brödets högtid kom

lärjungarna fram till Jesus och frågade:

 

II   ”Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden

åt dig?”

I     Han svarade:

 

+    ”Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.”

 

 

I     Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

 

På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han:

 

+    ”Sannerligen, en av er skall förråda mig.”

 

I     De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en:

 

II   ”Det är väl inte jag, herre?”

 

I     Han svarade:

 

+    ”Den som doppade handen i skålen tillsammans med
mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.”

 

I     Judas, som skulle förråda honom, sade:

 

II   ”Det är väl inte jag, rabbi?”

 

I     Jesus svarade:

 

+    ”Du har själv sagt det.”

 

I     Medan de åt tog Jesus ett bröd, och efter att ha läst tackbönen bröt han det, gav åt sina lärjungar och sade:

 

+    ”Tag och ät, detta är min kropp.”

 

I     Och han tog en bägare, och efter att ha tackat Gud gav han den åt dem och sade:

+    ”Drick av den alla. Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse. Jag säger er: nu kommer jag inte att dricka av det som vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet med er i min faders rike.”

 

I     När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget. Då sade Jesus till dem:

 

+    ”I natt skall ni alla komma på fall för min skull, ty det står skrivet: Jag skall dräpa herden, och fåren i hjorden skall skingras. Men när jag har uppstått skall jag gå före er till Galiléen.”

 

I     Petrus svarade honom:

 

II   ”Även om alla andra kommer på fall för din skull, så
skall då jag aldrig komma på fall.”

 

I     Men Jesus sade:

 

+    ”Sannerligen, i natt innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger.”

 

I     Petrus sade:

 

II   ”Om jag så måste dö med dig, skall jag aldrig förneka dig.”

 

I     Och detsamma sade alla lärjungarna.

 

Sedan gick Jesus med dem till ett ställe som heter

Getsemane, och han sade till dem:

 

+    ”Sitt kvar här, medan jag går dit bort och ber.”

 

I     Han tog med sig Petrus och Sebedaios båda söner. Sorg och ängslan kom över honom, och han sade till dem:

 

+    ”Min själ är bedrövad ända till döds. Stanna här och vaka med mig.”

 

I     Han gick lite längre bort, kastade sig till marken

      och bad:

 

+    ”Fader, låt denna bägare gå förbi mig, om det är möjligt. Men inte som jag vill, utan som du vill.”

 

I     Han gick tillbaka till lärjungarna och fann att de sov, och han sade till Petrus:

 

+    ”Ni orkade alltså inte hålla er vakna en enda timme med mig? Vaka, och be att ni inte utsätts för prövning. Anden vill, men kroppen är svag.”

 

I     Sedan gick han bort och bad för andra gången:

 

+    ”Fader, om denna bägare inte kan gå förbi mig utan jag måste tömma den, så låt din vilja ske.”

 

I     När han kom tillbaka fann han återigen att de sov; de
orkade inte hålla ögonen öppna. Han lämnade dem och gick bort och bad för tredje gången med samma ord. Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem:

 

+    ”Ja, ni sover och vilar er. Men nu är stunden här då
Människosonen skall överlämnas i syndarnas händer. Stig upp, låt oss gå. Här kommer han som skall förråda mig.”

 

I     Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en stor folkhop med svärd och påkar, utsänd av översteprästerna och folkets äldste. Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken: ”Den som jag kysser är det, grip honom.” Han gick rakt fram till Jesus, hälsade honom med att säga rabbi och kysste honom. Jesus sade till honom:

 

+    ”Min vän, nu har du gjort ditt.”

 

I     Då gick de fram och grep Jesus och höll fast honom. En av dem som var med Jesus lyfte handen och drog sitt svärd, och han slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. Då sade Jesus till honom:

 

+    ”Stick tillbaka ditt svärd. Alla som griper till svärd skall dödas med svärd. Tror du inte att om jag bad min fader skulle han genast skicka mer än tolv legioner änglar till min hjälp? Men hur skulle då skrifterna kunna uppfyllas som säger att detta måste hända?”

 

I     Vid samma tillfälle sade Jesus till folkhopen:

 

+    ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att fängsla mig. Var dag satt jag i templet och undervisade utan att ni grep mig. Men allt detta har skett för att profeternas skrifter skall uppfyllas.”

 

I     Då övergav alla lärjungarna honom och flydde.

De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.

 

Petrus följde efter på avstånd, ända till översteprästens palats. Där gick han in på gården och satte sig bland tjänarna för att se hur det skulle sluta. Översteprästerna och hela rådet sökte få fram något falskt vittnesmål mot Jesus så att de kunde döma honom till döden, men de lyckades inte trots att det uppträdde många falska vittnen. Till sist trädde det fram två som påstod att han hade sagt: ”Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen inom tre dagar.” Då reste sig översteprästen och frågade:

 

II   ”Har du inget att svara på deras beskyllningar?”

 

I     Men Jesus teg. Och översteprästen sade:

 

II   ”Jag besvär dig vid den levande Gudens namn att säga oss om du är Messias, Guds son.”

 

+    Du har själv sagt det. Men jag säger er: efter detta skall ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.

 

I     Då slet översteprästen sönder sina kläder och sade:

 

II   ”Han har hädat. Vad skall vi nu med vittnen till? Ni har själva hört hädelsen. Vad säger ni?”

 

I     De svarade:

 

II   ”Han förtjänar döden.”

 

I     Då spottade de honom i ansiktet och slog honom, och några gav honom örfilar och sade:

 

 

 

II   ”Visa att du är en profet, Messias: vem var det som slog dig?”

 

I     Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade:

 

II   ”Du var också tillsammans med Jesus från

      Galiléen.”

 

I     Men han förnekade det inför alla och sade:

 

II   ”Jag förstår inte vad du talar om.”

 

I     Han gick ut i porten, och där var det en annan kvinna som såg honom, och hon sade till dem runt omkring:

 

II   ”Han där var tillsammans med Jesus från Nasaret.”

 

I     Han förnekade det på nytt och svor på det:

 

II   ”Jag känner inte den mannen.”

 

I     Strax efteråt kom de som stod där fram till Petrus och sade:

 

II   ”Visst är du också en av dem. Det hörs på talet.”

 

I     Då svor han och bedyrade:

 

II   ”Jag känner inte den mannen.”

 

I     I samma ögonblick gol en tupp. Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal skall du ha förnekat mig tre gånger”, och han gick ut och grät bittert.

 

 

På morgonen beslöt alla översteprästerna och folkets
äldste att försöka få Jesus avrättad. De lät binda honom förde bort honom och överlämnade honom åt Pilatus, ståthållaren. När Judas, som hade förrått honom, såg att Jesus blivit dömd, ångrade han sig. Han lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste
och sade:

 

II   ”Jag har syndat och förrått oskyldigt blod.”

 

I     De svarade:

 

II   ”Vad angår det oss? Det är din sak.”

 

I     Då kastade han in pengarna i tempelhuset och gav sig av därifrån och gick bort och hängde sig. Översteprästerna tog pengarna och sade:

 

II   ”Det går inte att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar.”

 

I     Och de beslöt att i stället köpa Krukmakaråkern till

begravningsplats för främlingar. Därför heter denna åker ännu i dag Blodsåkern. Så uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: De tog de trettio silvermynten, priset på den prissatte, honom som några israeliter bestämde priset på, och gav dem i betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.

 

Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade

honom:

 

II   ”Du är alltså judarnas kung?”


I     Jesus svarade:

 

+    ”Du själv säger det.”

 

I     Och när han anklagades av översteprästerna och de
äldste svarade han inte. Då sade Pilatus till honom:

II   ”Hör du inte vad de beskyller dig för?”

 

I     Men han svarade inte på en enda fråga, och ståthållaren blev mycket förvånad.

 

Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge efter folkets önskan. Det fanns just då en känd fånge som hette Jesus Barabbas. När folket nu var samlat frågade Pilatus:

 

II   ”Vem vill ni att jag skall frige, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?”

 

I     Han visste att det var av avund mot Jesus som man hade utlämnat honom. Medan han satt på domartribunen fick han detta bud från sin hustru:

 

II   ”Du skall inte ha med den där rättfärdige mannen att
göra. Jag har haft mardrömmar i natt för hans skull.”

 

I     Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att begära Barabbas fri och få Jesus dödad. Ståthållaren sade nu till dem:

 

II   ”Vilken av de båda vill ni att jag skall frige?”

 

I     De svarade:

 

II   ”Barabbas.”

 

I     Pilatus frågade:

 

II   ”Vad skall jag då göra med den Jesus som kallas           Messias?”

 

I     Alla svarade:

 

II   ”Han skall korsfästas!”

 

I     Han frågade:

 

II   ”Vad har han gjort för ont?”

 

I     Men de ropade ännu högre:

 

II   ”Han skall korsfästas!”

 

I     När Pilatus såg att ingenting hjälpte utan att oron bara blev värre, tog han vatten och sköljde sina händer inför folket och sade:

 

II   ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Detta får bli er sak.”

 

I     Men hela folket ropade:

 

II   ”Hans blod må komma över oss och våra barn.”

 

I     Då frigav han Barabbas, men Jesus lät han prygla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

Då förde ståthållarens soldater Jesus till residenset och samlade hela vaktstyrkan omkring honom. De tog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatkappa och vred ihop en krans av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i högra handen på honom. Sedan föll de på knä för honom och hånade honom och sade:

 

II   ”Leve judarnas konung.”

 

I     De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet. Och när de hade hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästa honom.

På vägen ut träffade de på en man från Kyrene vid namn Simon, och honom tvingade de att bära hans kors. När de kom till ett ställe som kallas Golgota, vilket betyder Skallen, gav de honom vin att dricka, blandat med galla. Han smakade på det men ville inte dricka. När de hade korsfäst honom delade de upp hans kläder genom att kasta lott om dem, och sedan slog de sig ner där och vaktade honom. Ovanför hans huvud hade de satt upp
anklagelsen mot honom som löd: Detta är Jesus, judarnas konung.

 

Samtidigt med honom korsfästes två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade:

 

II   ”Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar — hjälp dig själv nu, om du är Guds son, och stig ner från korset.”

 

I     Översteprästerna, de skriftlärda och de äldste gjorde också narr av honom och sade:

 

II   Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. Han är Israels kung, nu får han stiga ner från korset, så skall vi tro på honom. Han har satt sin lit till Gud. Nu får Gud rädda honom, om han bryr sig om honom. Han har ju sagt att han är Guds son.”

 

 

I     På samma sätt blev han skymfad av rövarna som var
korsfästa tillsammans med honom.

 

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen. Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst:

 

+    ”Eli, Eli, lema sabachtani?

 

I     (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). Några som stod där hörde det och sade:

 

II   ”Han ropar på Elia.”

 

I     En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka. Då sade de andra:

 

II   ”Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom.”

 

I     Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

 

(En stunds tystnad. Man böjer knä.)

 

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och
ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade, och gravarna öppnade sig. Många kroppar av avlidna heliga uppväcktes, och efter hans uppståndelse lämnade de sina gravar och gick in i den heliga staden och kunde ses av många. När officeren och de som bevakade Jesus

tillsammans med honom såg jordbävningen och det andra som hände, greps de av stark fruktan och sade:

 

II   ”Den mannen måste ha varit Guds son.”

I     Där var också många kvinnor som stod längre bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galiléen för att tjäna honom, och bland dem var Maria från Magdala och Maria som var Jakobs och Josefs mor och modern till Sebedaios söner.

 

På kvällen kom en rik man från Arimataia som hette
Josef och som också han hade blivit lärjunge till Jesus. Josef gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus gav då order om att den skulle utlämnas, och Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i berget. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt mitt emot graven. Nästa dag — det var dagen efter förberedelsedagen — gick översteprästerna och fariséerna tillsammans till Pilatus och sade:

 

II   ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå’ Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.”

 

I     Pilatus svarade:

 

II   ”Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.”

 

I     De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

 


--------------------------------------------------

måndag i stilla veckan
2020-04-06

Första läsningen
Jes 42:1-7
(Han skall inte skria eller ropa)


Läsning ur profeten Jesajas bok.
Se, över min tjänare, som jag uppehåller,
min utkorade, till vilken min själ har behag,
över honom har jag låtit min Ande komma.
Han skall utbreda rätten bland folken.
Han skall inte skria eller ropa
och inte låta höra sin röst på gatorna.
Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa,
och en tynande veke skall han inte utsläcka.
Han skall i trofasthet utbreda rätten.
Hans kraft skall inte tyna bort eller brytas,
intill dess att han har grundat rätten på jorden.
Havsländerna väntar efter hans lag.
Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himmelen och utspänt den,
han som har utbrett jorden
med vad som alstras av den,
han som har givit liv åt folket som är på den,
och ande åt dem som vandrar där:
Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
och jag vill fatta dig vid handen
och bevara dig och fullborda i dig förbundet med folket
och sätta dig till ett ljus för folkslagen,
för att du må öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ja, ur fångenskapen dem som sitter i mörkret.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 27:1-3,13-14 (R. 1a)

R.
Herren är mitt ljus och min frälsning.

Herren är mitt ljus och min frälsning,
för vem skulle jag frukta?
Herren är mitt livs värn,
för vem skulle jag rädas? R.

När de onda drar emot mig och vill förtära mig,
då stapplar de och faller,
mina motståndare och fiender. R.

Om än en här lägrar sig mot mig
så fruktar ändå inte mitt hjärta,
om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg. R.

Ja, jag tror förvisso att jag skall få se Herrens goda
i de levandes land.
Hoppas på Herren,
var frimodig och oförfärad i ditt hjärta,
ja, hoppas på Herren. R.

Lovsång

Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus,
du som förbarmar dig över oss syndare.

Evangelium
Joh 12:1-11
(Hon har sparat sin balsam till min begravningsdag)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasaros var en av dem som låg till bords med honom. Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade dem sedan med sitt hår, och huset fylldes av doften från denna balsam. Men Judas Iskariot, en av lärjungarna, den som skulle förråda honom sade: »Varför sålde man inte oljan för trehundra denarer och gav till de fattiga?« Detta sade han inte för att han brydde sig om de fattiga utan för att han var en tjuv; han hade hand om kassan och tog av det som lades dit. Men Jesus sade: »Låt henne vara, hon har sparat sin balsam till min begravningsdag. De fattiga har ni alltid bland er, men mig har ni inte alltid.«
En stor mängd judar fick reda på att Jesus var där, och de kom dit inte bara för hans skull utan också för att få se Lasaros, som han hade uppväckt från de döda. Översteprästerna bestämde sig då för att döda Lasaros också, eftersom så många judar för hans skull gick ifrån dem och trodde på Jesus.
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

tisdag i stilla veckan
2020-04-07

Första läsningen
Jes 49:1-6
(Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken)


Läsning ur profeten Jesajas bok.
Hör på mig, ni havsländer,
och ge akt på detta, ni folk som bor i fjärran.
Herren kallade mig, när jag ännu var i moderlivet,
han nämnde mitt namn, medan jag låg i mi n moders sköte.
Och han gjorde min mun lik ett skarpt svärd
och gömde mig under sin hands skugga.
Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.
Och han sade till mig: »Du är min tjänare, Israel,
genom vilken jag vill förhärliga mig.«
Men jag tänkte: »Förgäves har jag mödat mig,
fruktlöst och fåfängt har jag förtärt min kraft.
Dock, min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud.«
Och nu säger Herren, han som danade mig till sin tjänare,
när jag ännu var i moderlivet,
för att jag måtte föra Jakob tillbaka till honom,
så att Israel inte rycktes bort -
ty jag är ärad i Herrens ögon,
och min Gud har blivit min starkhet - han säger:
Det är för litet för dig, då du är min tjänare,
att endast upprätta Jakobs stammar
och föra tillbaka de bevarade av Israel.
Jag vill sätta dig till ett ljus för hednafolken,
för att min frälsning må nå till jordens ända.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 71:1-4a,5-6b, 15,17 (R. 15)

R.
Min mun skall förkunna din rättfärdighet.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
Rädda och befria mig i din rättfärdighet,
hör min bön och hjälp mig. R.

Var mig en klippa där jag får bo
och dit jag alltid kan fly,
ty du har lovat mig din hjälp,
du är mitt bergfäste och min borg.
Min Gud, befria mig ur den gudlöses våld. R.

Du, Herre, min Gud, är mitt hopp,
min tillförsikt alltifrån min ungdom.
Du har varit mitt stöd ända från moderlivet,
du har förlöst mig ur min moders liv. R.

Min mun skall förkunna din rättfärdighet,
hela dagen din godhet,
ty jag känner inget mått på den.
Gud, du har undervisat mig ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag dina under. R.

Lovsång

Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus.
Lydig Fadern fördes du bort till att korsfästas,
lik ett lamm som förs bort till att slaktas.

Evangelium
Joh 13:21-33, 36-38
(En av er kommer att förråda mig)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
Vid den tiden hade Jesus och hans lärjungar samlats till måltid. Han skakades i sittinnersta och vittnade: »Sannerligen, jag säger er: en av er kommer att förråda mig.« Hans lärjungar såg på varandra och undrade vem han menade. En av dem, den som Jesus älskade, låg intill honom. Simon Petrus gjorde tecken åt honom att fråga Jesus vem han talade om. Lärjungen lutade sig bakåt mot Jesu bröst och sade: »Herre, vem är det?« Jesus svarade: »Han som får brödet som jag nu doppar .« Och han doppade brödet och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. När Judas hade fått brödet, for Satan in i honom. Jesus sade: »Gör genast vad du skall göra!« Ingen av dem som var med vid bordet visste varför han sade detta till honom. Eftersom Judas hade hand om kassan, trodde några att Jesus hade sagt åt honom att köpa vad som behövdes till högtiden eller att ge något till de fattiga. Men Judas tog brödet och gick genast ut. Det var natt.
När Judas hade gått, sade Jesus: »Nu har Människosonen förhärligats, och Gud har förhärligats i honom. Är nu Gud förhärligad i honom, skall Gud också förhärliga honom i sig, och han skall snart förhärliga honom. Ännu en ort tid är jag hos er, mina barn. Ni kommer att söka efter mig, och jag säger nu till er vad jag sade till judarna: Dit jag går kan ni inte komma.«
Simon Petrus frågade: »Vart går du, herre?« Jesus svarade: »Dit jag går kan du inte följa mig nu, men längre fram kall du följa mig.« Petrus sade: »Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Jag skall ge mitt liv för dig.« Då sade Jesus: »Du skall ge ditt liv för mig?
Sannerligen, jag säger dig: tuppen skall inte gala förrän du tre gånger har förnekat mig. «
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

onsdag i stilla veckan
2020-04-08

Första läsningen
Jes 50:4-9a
(Jag dolde inte mitt ansikte mot smädelse och spott)


Läsning ur profeten Jesajas bok.
Herren, Herren har givit mig en tunga med lärdom
så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte.
Han väcker var morgon mitt öra,
han väcker det till att höra på lärjungesätt.
Ja, Herren, Herren har öppnat mitt öra,
och jag har ej varit motsträvig, jag har ej vikit tillbaka.
Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig
och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget.
Jag dolde inte mitt ansikte mot smädelse och spott.
Men Herren, Herren hjälper mig,
därför kände jag ej smädelsen,
därför gjorde jag min panna hård som sten.
Jag visste ju att jag ej skulle komma på skam.
Den som dömer mig fri är nära,
vem vill då gå till rätta med mig?
Må han träda fram tillsammans med mig.
Vem vill vara min anklagare? Må han komma hit till mig.
Se, Herren, Herren hjälper mig,
vem vill då döma mig skyldig?
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 69:8-10, 21b-22, 31, 33- 34 (R. jfr 14)

R.
Herre, svara mig i din godhet.

För din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte.
Främmande har jag blivit för mina bröder,
en främling för min moders barn.
Lidelsen för ditt hus har förtärt mig,
dina smädares smädelser har fallit över mig. R.

Jag väntade på medlidande, men förgäves,
och på tröstare, men jag fann ingen.
De gav mig galla att äta
och ättika att dricka i min törst. R.

Jag vill lova Guds namn med sång
och med tacksägelse upphöja honom.
När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig,
ni som söker Gud, era hjärtan skall leva.
Ty Herren lyssnar till de fattiga
och föraktar inte sina fångna. R.

Lovsång

Var hälsad, du vår konung Jesus Kristus,
du som förbarmar dig över oss syndare.

Evangelium
Matt 26:14-25
(Ve den människa genom vilken Människosonen blir förråd)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Matteus.
Vid den tiden gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: »Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?« De räknade upp trettio silvermynt åt honom. Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.
Första dagen av det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skall ordna för påskmåltiden åt dig?« Han svarade: »Gå in till staden och hälsa den och den att er mästare säger: Min stund är nära. Jag vill hålla påskmåltid hos dig med mina lärjungar.« Lärjungarna gjorde som Jesus hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.
På kvällen lade han sig till bords med de tolv. Medan de åt sade han: »Sannerligen, en av er skall förråda mig.« De blev mycket bedrövade och började fråga honom, en efter en: »Det är väl inte jag, herre?« Han svarade: »Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han skall förråda mig. Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född.« Judas, som skulle förråda honom, sade: »Det är väl inte jag, rabbi?« Jesus svarade: »Du har själv sagt det.«
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

Skärtorsdag
2020-04-09

Första läsningen
2 Mos 12:1-8, 11-14
(Påskhögtiden instiftas)


Läsning ur andra Moseboken.
Herren sade till Mose och Aron i Egypten: »Denna månad skall inleda raden av månader; den skall för er vara årets första månad. Säg till Israels menighet att varje familjefar den tionde i denna månad skall ta ett lamm eller en killing, ett djur för varje hushåll. Men om hushållet är för litet för ett helt djur skall husfadern och hans närmaste granne tillsammans ta ett djur, alltefter antalet personer; ni skall göra beräkningen med hänsyn till vad var och en äter. Djuret skall vara felfritt, årsgammalt och av hankön och tas från fåren eller från getterna. Ni skall spara det till den fjortonde dagen i denna månad; då skall hela Israels församlade menighet slakta det mellan skymning och mörker. Man skall ta av blodet och stryka på båda dörrposterna och på tvärbjälken i de hus där man äter det. Köttet skall ätas samma natt; det skall vara stekt över eld och det skall ätas med osyrat bröd och beska örter. Vid måltiden skall ni ha kläderna uppfästa, skor på fötterna och stav i handen. Ät i hast. Detta är Herrens påsk. Den natten skall jag gå fram genom Egypten och döda allt förstfött i landet, både människor och boskap, och alla Egyptens gudar skall drabbas av min dom — jag är Herren. Men blodet skall vara ett tecken på husen där ni bor. När jag ser blodet skall jag gå förbi, och det förödande slaget skall inte träffa er när jag slår Egypten.
Den dagen skall vara en minnesdag för er. Ni skall fira den som en Herrens högtid; i släkte efter släkte skall det vara en oföränderlig ordning att ni firar den.«
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (675)
Ps 116:12-13, 15-18 (R. jfr 1 Kor 10:16)

R.
Välsignelsens kalk ger oss del av Kristi blod.

Hur skall jag löna Herren *
alla hans välgärningar mot míg?
Jag vill lyfta frälsningens bägare *
och åkalla Herrens namn. R.

Dyrbar i Herrens ögon *
är hans heligas död.
O Herre, jag är ju din tjänare, †
jag är din tjänare, din tjänarinnas son, *
du har lossat mina band. R.

Åt dig vill jag offra lovets offer, *
jag vill åkalla Herrens námn.
Jag vill infria mina löften åt Hérren *
inför hela hans folk. R.

Andra läsningen
1 Kor 11:23-26
(Eukaristins instiftande)


Läsning ur Paulus första brev till korinthierna.
Jag har själv tagit emot från Herren det som jag har fört vidare till er: Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: »Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig.« Likaså tog han bägaren efter måltiden och sade: »Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Var gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.«
Var gång ni äter det brödet och dricker den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, till dess han kommer.
Så lyder Herrens ord.

Lovsång
Jfr Joh 13:34

Ett nytt bud ger jag er, säger Herren:
att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Evangelium
Joh 13:1-15
(Fottvagningen)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: »Herre, skall du tvätta mina fötter!« Jesus svarade: »Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det.« Petrus sade: »Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!« Jesus sade till honom: »Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig.« Då sade Simon Petrus: »Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet.« Men Jesus sade till honom: »Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla.« Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: »Förstår ni vad det är jag har gjort med er? Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.«
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

Långfredag
2020-04-10

Första läsningen
Jes 52:13 - 53:12
(Han var föraktad och övergiven av alla)


Läsning ur profeten Jesajas bok.
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (628)
Ps 31:2, 6, 12-13, 15-17, 25 (R. Luk 23:46)

R.
Fader, i dina händer lämnar jag min ande.

Till dig, Herre, tar jag min tíllflykt, †
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.
I dina händer lämnar jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du sanne Gud. R.

Jag har blivit till stor skam inför mina grannar †
och till skräck för mina förtrogna, *
de som ser mig på gatan flyr undan.
Jag är bortglömd som om jag var död, *
jag har blivit som ett sönderslaget kärl. R.

Men jag förtröstar på dig, *
Herre, jag säger: ”Du är min Gud.”
Min tid står i dina händer, †
rädda mig från mina fienders hand *
och från mina förföljare. R.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
hjälp mig i din nåd.
Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
alla ni som sätter ert hopp till Herren. R.

Andra läsningen
Heb 4:14-16; 5:7-9
(En överstepräst som har prövats på alla sätt)


Läsning ur Hebreerbrevet.
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.
Så lyder Herrens ord.

Lovsång
Fil 2:8-9

Kristus var för vår skull lydig
ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom
och gett honom det namn som står över alla namn.

Evangelium
Joh 18:1 - 19:42
(Jesu lidande och död)


Evangelium - Joh 18:1-19:42 (Jesu lidande och död)

 

I      Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt evangelisten Johannes.

 

Jesus gick tillsammans med sina lärjungar ut till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariséerna, och de kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade honom, gick ut till dem och frågade:

 

+    ”Vem söker ni?”

 

I     De svarade:

 

II    ”Jesus från Nasaret.”

 

I     Han sade:

 

+    ”Det är jag.”

 

I      Bland dem stod också Judas, han som förrådde honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken. Han frågade dem igen:

 

+    ”Vem söker ni?”


I     De svarade:

 

II    ”Jesus från Nasaret.”

 

I     Då sade han:

 

+     ”Jag har ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.”

 

I      Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas: ”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos. Jesus sade då till Petrus:

 

+     ”Stick svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”

 

I      Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att en enda man dog för folket.

 

Simon Petrus och en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan vid porten sade till Petrus:

 

II    ”Hör inte du också till den där mannens lärjungar?”

 

I     Han svarade:

 

II    ”Nej, det gör jag inte.”

 

I      Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och värmde sig tillsammans med dem.

 

Översteprästen frågade Jesus om hans lärjungar och hans lära. Jesus sade:

 

+     ”Jag har talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet ju vad jag har sagt.”

 

I      En av vakterna som stod där gav honom då en örfil och sade:

 

II    ”Skall du svara översteprästen på det sättet?”

 

I     Jesus sade:

 

+     ”Har jag sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du mig?”

 

I      Hannas skickade honom då bunden till översteprästen Kajafas.

 

Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De sade till honom:

 

II    ”Hör inte du också till hans lärjungar?”

 

I     Petrus förnekade det:

 

II    ”Nej, det gör jag inte.”

 

I      Då sade en av översteprästens tjänare, en släkting till honom som Petrus hade huggit örat av:

 

II       ”Såg jag dig inte tillsammans med honom i trädgården?”

 

I        Petrus förnekade det än en gång. Och just då gol en tupp.

 

Från Kajafas förde de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut till dem och frågade:

 

II    ”Vad anklagar ni den här mannen för?”

 

I     De svarade:

 

II     ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle vi inte ha överlämnat honom åt dig.”

 

I     Pilatus sade:

 

II     ”Ta honom då själva och döm honom efter er egen lag.”

 

I     Men judarna svarade:

 

II    ”Vi har inte rätt att döda någon.”

 

I      Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät kalla till sig Jesus och frågade:

 

II    ”Så du är judarnas konung?”

 

I     Jesus svarade:

 

+     ”Säger du detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?”

 

I     Pilatus sade:

 

II     ”Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”

 

I     Jesus svarade:

 

+     ”Mitt rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men nu är mitt rike av annat slag.”

 

I     Pilatus frågade:

 

II    ”Du är alltså kung?”

 

I     Jesus svarade:

 

+     ”Du själv säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min röst.”

 

I     Pilatus sade till honom:

 

II    ”Vad är sanning?”

 

I     Sedan gick han ut igen till judarna och sade:

 

II     ”Jag kan inte finna honom skyldig till något. Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag skall frige judarnas konung?”

 

I     Då ropade de igen:

 

II    ”Inte honom, utan Barabbas!”

 

I     Barabbas var en rövare.

 

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom. Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade:

 

II    ”Var hälsad, judarnas konung”,

 

I      och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna:

 

II     ”Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något.”

 

I      Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade:

 

II    ”Här är mannen.”

 

I      Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de:

 

II    ”Korsfäst, korsfäst!”

 

I     Pilatus sade:

 

II     ”Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något.”

 

I     Judarna svarade:

 

II     ”Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.”

 

I      När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus:

 

II    ”Varifrån är du?”

 

I     Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då:

 

II     ”Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?”

 

I     Jesus svarade:

 

+       Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld.”

 

I      Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade:

 

II     ”Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”

 

I      När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna:

 

II    ”Här ser ni er kung.”

 

I     Då ropade de:

 

II    ”Bort med honom! Korsfäst honom!”

 

I     Pilatus frågade:

 

II    Skall jag korsfästa er kung?”

 

I     Översteprästerna svarade:

 

II    ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”

 

I      Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden och texten var på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till Pilatus:

 

II     Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung.”

 

I     Pilatus svarade:

 

II    Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”

 

I      Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade därför till varandra:

 

II     ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den.”

 

I      Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.

 

Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala. När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor:

 

+    ”Kvinna, där är din son.”

 

I     Sedan sade han till lärjungen:

 

+    ”Där är din mor.”

 

I      Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:

 

+    ”Jag är törstig.”

 

I      Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han:

 

+    ”Det är fullbordat.”

 

I      Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.

 

(En stunds tystnad. Man böjer knä.)

 

I      Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben, utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

 

Josef från Arimataia, som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad efteråt Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus, eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.


--------------------------------------------------

Påskafton
2020-04-11

Första läsningen
1 Mos 1:1-2:2
(Skapelsen)


Läsning ur första Moseboken.
I begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram över vattnet. Gud sade: »Ljus, bli till!« Och ljuset blev till. Gud såg att ljuset var gott, och han skilde ljuset från mörkret. Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den första dagen.
Gud sade: »I vattnet skall ett valv bli till, och det skall skilja vatten från vatten.« Och det blev så. Gud gjorde valvet och skilde vattnet under valvet från vattnet ovanför valvet. Gud kallade valvet himmel. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den andra dagen.
Gud sade: »Vattnet under himlen skall samlas till en enda plats, så att land blir synligt.« Och det blev så. Gud kallade det torra landet jord, och vattenmassan kallade han hav. Och Gud såg att det var gott. Gud sade: »Jorden skall ge grönska: fröbärande örter och olika arter av fruktträd med frö i sin frukt skall växa på jorden.« Och det blev så. Jorden frambringade grönska: olika arter av fröbärande örter och olika arter av träd med frö i sin frukt. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den tredje dagen.
Gud sade: »På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden.« Och det blev så. Gud gjorde de två stora ljusen, det större ljuset till att härska över dagen och det mindre till att härska över natten, och han gjorde stjärnorna. Han satte ljusen på himlavalvet att lysa över jorden, att härska över dag och natt och att skilja ljus från mörker. Och Gud såg att det var gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den fjärde dagen.
Gud sade: »Vattnet skall vimla av levande varelser, och fåglar skall flyga över jorden, under himlavalvet.« Gud skapade de stora havsdjuren och alla olika arter av levande varelser som vattnet myllrar och vimlar av och alla olika arter av fåglar. Och Gud såg att det var gott. Gud välsignade dem och sade: »Var fruktsamma och föröka er och uppfyll sjöar och hav. Och på jorden skall fåglarna föröka sig.« Det blev kväll och det blev morgon. Det var den femte dagen.
Gud sade: »Jorden skall frambringa olika arter av levande varelser: boskap, kräldjur och vilda djur av olika arter.« Och det blev så. Gud gjorde de olika arterna av vilda djur, boskap och markens kräldjur. Och Gud såg att det var gott.
Gud sade: »Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss. De skall härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.« Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne. Som man och kvinna skapade han dem. Gud välsignade dem och sade till dem: »Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.«
Gud sade: »Jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha att äta. Åt markens djur, åt himlens fåglar och åt dem som krälar på jorden, allt som har liv i sig, ger jag alla gröna örter att äta.« Och det blev så. Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott. Det blev kväll och det blev morgon. Det var den sjätte dagen.
Så fullbordades himlen och jorden och allt vad där finns. Den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk, och han vilade på den sjunde dagen efter allt han hade gjort.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (668)
Ps 104:1-2a, 5-6,10,12-14, 24, 35c

R.
Herre, sänd ut din Ande, och förnya jordens ansikte.

Lova Herren, min själ. *
Herre, min Gud, du är hög och stor.
I majestät och härlighet är du klädd, *
du höljer dig i ljus som i en mantel, R.

Du grundade jorden på hennes fästen, *
så att den aldrig i evighet vacklar.
Med djupet betäckte du den som med en klädnad, *
vattnen stod högt över bergen. R.

Du lät källor flyta fram i dalarna, *
mellan bergen tog de sin väg.
Vid dem bor himlens fåglar, *
från trädens grenar höjer de sin röst. R.

Du vattnar bergen från dina salar, *
jorden mättas av den frukt du skapar.
Du låter gräs skjuta upp för djuren †
och växter till människans tjänst. *
Så låter du bröd framgå ur jorden. R.

Herre, mångfaldiga är dina verk!
Med vishet har du gjort dem alla. *
Jorden är full av vad du har skapat.
Lova Herren, min själ. R.

Tredje läsningen
2 Mos 14:15-15:1
(Uttåget ur Egypten)


Läsning ur första Moseboken.
Herren talade till Mose: »Säg åt israeliterna att vända om och slå läger utanför Pi Hachirot mellan Migdol och havet; mitt emot Baal Sefon skall ni slå läger vid havet. Farao kommer att tro att israeliterna har gått vilse och inte kan ta sig igenom öknen. Jag skall förhärda honom så att han sätter efter dem. Då skall jag visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, och egypterna skall inse att jag är Herren.« Israeliterna gjorde som Herren hade sagt.
När kungen av Egypten fick veta att folket hade flytt kom han och hans hovmän på andra tankar. »Vad är det vi har gjort?« sade de. »Varför släppte vi ifrån oss våra israelitiska slavar?« Farao lät spänna för sin vagn och tog med sig sina män. Han tog de 600 bästa stridsvagnarna och alla andra stridsvagnar i Egypten, under befäl av höga officerare. Herren förhärdade farao, kungen av Egypten, så att han satte efter israeliterna, som dristigt hade tågat ut. Egypterna förföljde dem och hann upp dem där de hade slagit läger vid havet — alla faraos hästar, vagnar och vagnskämpar och hela hans här — vid Pi Hachirot, mitt emot Baal Sefon. Då farao närmade sig upptäckte israeliterna att egypterna var på marsch mot dem. De blev förfärade och ropade till Herren. Och de sade till Mose: »Fanns det inga gravar i Egypten, så att du måste ta oss hit för att dö i öknen? Varför har du gjort så mot oss? Varför förde du oss ut ur Egypten? Bad vi inte redan där att du skulle låta oss vara i fred och låta oss tjäna egypterna? Hellre träla för egypterna än dö i öknen!« Mose svarade: »Var inte rädda! Stanna här; i dag skall ni bli vittnen till den seger som Herren vinner åt er. Ty så som ni ser egypterna i dag skall ni aldrig någonsin se dem mer. Herren skall strida för er, och ni skall vara tysta!«
Herren sade till Mose: »Varför ropar du till mig? Säg åt israeliterna att dra vidare. Lyft din stav och sträck ut din hand över havet och klyv det, så att israeliterna kan gå torrskodda tvärs igenom havet. Jag skall förhärda egypterna, så att de följer efter dem. Jag skall visa min makt genom att krossa farao och hela hans här, hans vagnar och vagnskämpar. Och egypterna skall inse att jag är Herren, när jag visar min makt och krossar farao och hans vagnar och vagnskämpar.«
Guds ängel, som hade gått framför israeliternas här, flyttade sig nu och gick bakom dem. Molnpelaren som gick framför dem flyttade sig och tog plats bakom dem, så att den kom mellan egypternas här och israeliternas. Mörkret föll, och hela natten gick utan att härarna fick känning med varandra.
Mose sträckte ut sin hand över havet, och Herren drev undan havet med en stark östanvind, som blåste hela natten. Så gjorde han havet till torrt land. Vattnet klövs, och israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, medan vattnet stod som en vägg på båda sidor. Egypterna förföljde dem, och alla faraos hästar, hans vagnar och vagnskämpar satte efter dem ut i havet. Strax före gryningen såg Herren från pelaren av eld och moln ner mot egypternas här, och han spred förvirring bland dem. Han lät vagnshjulen fastna så att det gick trögt att köra. Då ropade egypterna: »Låt oss fly! Herren strider för Israel mot oss egypter!«
Herren sade till Mose: »Sträck ut din hand över havet, så att vattnet strömmar tillbaka över egypterna, över deras vagnar och vagnskämpar.« Mose sträckte ut sin hand över havet, och i gryningen vände vattnet tillbaka. Egypterna flydde och det kom rakt emot dem; Herren störtade dem ut i havet. Vattnet vände tillbaka och dränkte vagnarna och vagnskämparna, hela faraos här som hade följt efter israeliterna ut i havet. Inte en enda kom undan. Men israeliterna gick torrskodda tvärs igenom havet, och vattnet stod som en vägg på båda sidor. Den dagen räddade Herren Israel från egypterna; israeliterna såg dem ligga döda på stranden. Då Israels folk såg vilket storverk Herren hade utfört mot egypterna fruktade de Herren och litade på honom och på hans tjänare Mose. Då sjöng Mose och israeliterna denna lovsång till Herren:

Responsoriepsalm (696)
2 Mos 15:1-6, 17-18

R.
Låt oss sjunga till Herrens ära.

Låt oss sjunga till Herrens ära. †
Högt är han upphöjd. *
Häst och man störtade han i havet.
Herren är min styrka och min lovsång, *
han blev min räddning.
Han är min Gud, honom vill jag prisa, *
min faders Gud, honom vill jag ära. R.

Herren är en krígare, *
”Herren” är hans namn.
Han vräkte faraos här och vagnar i havet, *
hans bästa kämpar dränktes i Röda havet. R.

De täcktes av vattnen, *
de sjönk som sten i djupen.
Din högra hand, Herre, du härlige och starke, *
din högra hand, Herre, krossar fienden. R.

Du leder dem fram och planterar dem *
på det berg som är din egendom,
i din befästa boning, som du förvärvat, *
det tempel som dina händer har grundlagt.
Herren är konung * alltid och i evighet. R.

Femte läsningen
Jes 55:1-11
(Lyssna, så får ni liv)


Läsning ur profeten Jesajas bok.

Så säger Herren:
Kom, alla ni som törstar,
kom hit och få vatten,
kom, även om ni inte har pengar!
Förse er med säd, så att ni får äta!
Kom och få säd utan pengar,
vin och mjölk utan att betala!
Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,
er lön på sådant som inte mättar?
Lyssna till mig, så får ni äta gott
och njuta av feta rätter.
Kom till mig och hör noga på,
lyssna, så får ni liv.
Jag sluter ett evigt förbund med er,
den nåd jag visat David skall bestå.
Honom gjorde jag till ett vittne för folken,
till furste och härskare över dem.
Du skall kalla på folkslag du inte känner,
folkslag som inte känner dig skyndar till
för Herrens, din Guds, skull,
Israels Helige, som skänkt dig härlighet.
Sök Herren medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
Må den gudlöse överge sin väg,
den ondskefulle sina planer.
Må han vända om till Herren,
så skall han förbarma sig över honom,
vända om till vår Gud,
som alltid vill förlåta.
Mina planer är inte era planer
och era vägar inte mina vägar,
säger Herren.
Liksom himlen är högt över jorden,
så är mina vägar högt över era vägar,
mina planer högt över era planer.
Liksom regn och snö faller från himlen
och inte vänder tillbaka dit
utan vattnar jorden,
får den att grönska och bära frukt,
och ger säd att så och bröd att äta,
så är det med ordet
som kommer från min mun:
det vänder inte fruktlöst tillbaka
utan gör det jag vill
och utför mitt uppdrag.
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (698)
Jes 12:2-3, 4bcd, 5-6

R.
Jublande skall vi ösa vatten ur frälsningens källor.

Gud är min frälsning, *
jag är trygg och behöver inte frukta.
Herren är min styrka och min lovsång, *
han blev min räddning. R.

Jublande skall ni skall ösa vatten †
ur frälsningens källor, *
Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken, *
förkunna att hans namn är upphöjt. R.

Lovsjung Herren, ty han har gjort härliga tíng, *
låt dem bli kända över hela jorden.
Höj jubelrop, ni som bor på Sion, *
ty väldig är han mitt ibland er, Israels Helige. R.

Epistel
Rom 6:3-11
(Genom dopet har vi dött och uppstått med Kristus)


Läsning ur Paulus brev till romarna.
Alla vi som har döpts in i Kristus Jesus har också blivit döpta in i hans död. Genom dopet har vi alltså dött och blivit begravda med honom för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet. Ty har vi blivit ett med honom genom att dö som han skall vi också bli förenade med honom genom att uppstå som han. Vi vet att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att den syndiga kroppen skall berövas sin makt, så att vi inte längre är slavar under synden. Ty den som är död är frikänd från synden. När vi nu har dött med Kristus är vår tro att vi också skall leva med honom. Vi vet ju att Kristus har uppväckts från de döda och inte mer skall dö. Döden är inte längre herre över honom. När han dog, dog han bort från synden, en gång för alla. När han nu lever, lever han för Gud. Så skall också ni se på er själva: i Kristus Jesus är ni döda för synden men lever för Gud.
Så lyder Herrens ord.

Psalm (677)
Ps 118:1-2, 16-17, 22-23

R.
Halleluja, halleluja, halleluja.

Tacka Herren, ty han är god, *
evigt varar hans nåd.
Så må Israel säga, *
evigt varar hans nåd. R.

Herrens högra hand är upplyft, *
Herrens högra hand gör mäktiga ting.
Jag skall inte dö utan leva *
och berätta om Herrens gärningar. R.

Stenen som husbyggarna ratade *
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta, *
underbar är den i våra ögon. R.

Evangelium
Matt 28:1-10
(Den tomma graven)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Matteus.
Efter sabbaten, i gryningen den första veckodagen, kom Maria från Magdala och den andra Maria för att se på graven. Då blev det ett kraftigt jordskalv, ty Herrens ängel steg ner från himlen och kom och rullade undan stenen och satte sig på den. Hans utseende var som blixten och hans kläder vita som snö. Vakterna skakade av skräck för honom och blev liggande som döda. Men ängeln sade till kvinnorna: "Var inte rädda. Jag vet att ni söker efter Jesus, som blev korsfäst. Han är inte här, han har uppstått, så som han sade. Kom och se var han låg. Skynda er sedan till hans lärjungar och säg till dem: 'Han har uppstått från de döda, och nu går han före er till Galiléen. Där skall ni få se honom.’ Nu har jag sagt er detta." De lämnade genast graven, och fyllda av bävan och glädje sprang de för att berätta det för hans lärjungar. Då kom Jesus emot dem och hälsade dem, och de gick fram, grep om hans fötter och hyllade honom. Men Jesus sade till dem: "Var inte rädda. Gå och säg åt mina bröder att bege sig till Galiléen. Där skall de få se mig.”
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------

Påskdagen - Kristi Uppståndelse
2020-04-12

Första läsningen
Apg 10:34a, 37–43
(Vi åt och drack med honom efter hans uppståndelse)


Läsning ur Apostlagärningarna.
När Petrus var i Caesarea, hos Cornelius, tog han till orda: »Ni känner till det som har skett i hela Judeen, med början i Galileen efter det dop som Johannes predikade: hur Jesus från Nasaret blev smord av Gud med helig ande och kraft och hur han vandrade omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld; Gud var med honom. Vi kan vittna om allt han gjorde både på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på en träpåle och dödade. Men Gud uppväckte honom på tredje dagen och lät honom visa sig, inte för hela folket utan för vittnen som Gud i förväg hade utvalt, nämligen för oss som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda. Han gav oss uppdraget att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har bestämt till att döma levande och döda. Om honom vittnar alla profeterna att var och en som tror på honom får syndernas förlåtelse genom hans namn.«
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm (677)
Ps 118:1–2, 16–17, 22–23 (R. jfr 24)

R.
Detta är den dag som Herren har gjort,
låt oss jubla och vara glada.


Tacka Herren, ty han är god, *
evigt varar hans nåd.
Så må Israel säga, *
evigt varar hans nåd. R.

Herrens högra hand är upplyft, *
Herrens högra hand gör mäktiga ting.
Jag skall inte dö utan leva *
och berätta om Herrens gärningar. R.

Stenen som husbyggarna ratade *
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta, *
underbar är den i våra ögon. R.

Andra läsningen
Kol 3:1–4
(Ni har uppstått med Kristus)


Läsning ur Paulus brev till kolosserna.
Om ni har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe där Kristus sitter på Guds högra sida. Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden. Ni har ju dött, och ni lever ett osynligt liv tillsammans med Kristus hos Gud. Men när Kristus träder fram, han som är ert liv, då skall också ni träda fram i härlighet tillsammans med honom.
Så lyder Herrens ord.

Påsksekvensen

Lovets offer alla trogna
ger åt det Lamm som offrats.

Kristus som själv var skuldlös
gav sitt liv för oss alla,
återlöste oss från våra synder.

Död och liv gick i närkamp.
Allt i häpnad höll andan.
I sin död förintade Gud döden.

Vad såg du, Maria,
när du kommit till graven?
— Jag såg den plats där han lades.
Men han var ej där, han hade uppstått.

Hans huvudduk såg jag
och bindlarna som låg där.
Guds ängel sade: »Han lever,
han väntar på er i Galileen.«

Han har uppstått. Han oss leder
från döden till livet,
och hans är makten, äran och riket.

Halleluja
1 Kor 5:7–8

Vårt påskalamm, Kristus, är slaktat.
Låt oss därför fira högtid
med renhetens och sanningens osyrade bröd.

Evangelium
Joh 20:1–9
(Den tomma graven)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Johannes.
Tidigt på morgonen efter sabbaten, medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven och fick se att stenen för ingången var borta. Hon sprang genast därifrån och kom och sade till Simon Petrus och den andre lärjungen, den som Jesus älskade: »De har flyttat bort Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom.« Petrus och den andre lärjungen begav sig då ut till graven. De sprang båda två, men den andre lärjungen sprang fortare än Petrus och kom först fram till graven. Han lutade sig in och såg linnebindlarna ligga där men gick inte in. Simon Petrus kom strax efter, och han gick in i graven. Han såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig. Då gick också den andre lärjungen in, han som hade kommit först till graven. Och han såg och trodde. Ännu hade de nämligen inte förstått skriftens ord att han måste uppstå från de döda.
Så lyder Herrens evangelium.

--------------------------------------------------