Långfredag
Inledning:
Vid den timme då man på gården i Jerusalems tempel slaktade påskalammen, dog Jesus, det sanna Påskalammet på korset, utanför staden. Det var vid nionde timmen, på Långfredagens eftermiddag. Jesus, Guds lamm som hade tagit alla våra synder på sina axlar. Ända sedan de första århundradena, firar inte kyrkan någon Eukaristi denna dag. Hon förblir i tystnad och betraktar korset - trädet på vilket världens frälsning hängde.
Låt oss böja knä, och låt oss i djupaste tystnad och ödmjukhet minnas den timme då Jesus dog.
Dagens bön:
Herre, tänk på din nåd och barmhärtighet mot oss, och välsigna för evigt dina tjänare, för vilka din Son Jesus Kristus gjutit sitt blod och instiftat påskens mysterium. Han som lever och råder från evighet till evighet.
Läsningar: Jes 52:13-53:12, Ps 31, Heb 4:14-16,5:7-9, Joh 18:1-19:42
Första läsningen
Jes 52:13 - 53:12
(Han var föraktad och övergiven av alla)
Läsning ur profeten Jesajas bok.
Min tjänare skall ha framgång,
han skall bli upphöjd, mäktig och ärad.
Många förfärades över honom,
så vanställt var hans yttre,
så föga mänskligt hans utseende.
Men nu får han många folk att häpna,
och kungar förstummas inför honom,
ty de ser något de aldrig hört talas om,
bevittnar något de aldrig anat.
Vem av oss trodde på det vi hörde,
för vem var Herrens makt uppenbar?
Som en späd planta växte han upp inför oss,
som ett rotskott ur torr mark.
Han hade inget ståtligt yttre
som drog våra blickar till sig,
inget utseende som tilltalade oss.
Han var föraktad och övergiven av alla,
en plågad man, van vid sjukdom,
en som man vänder sig bort ifrån.
Han var föraktad, utan värde i våra ögon.
Men det var våra sjukdomar han bar,
våra plågor han led,
när vi trodde att han blev straffad,
slagen av Gud, förnedrad.
Han blev pinad för våra brott,
sargad för våra synder,
han tuktades för att vi skulle helas,
hans sår gav oss bot.
Vi gick alla vilse som får,
var och en tog sin egen väg,
men Herren lät vår skuld drabba honom.
Han fann sig i lidandet,
han öppnade inte sin mun.
Han var som lammet som leds till slakt
eller tackan som är tyst när hon klipps,
han öppnade inte sin mun.
Han blev fängslad och dömd och fördes bort,
men vem ägnade hans öde en tanke?
Han blev utestängd från de levandes land,
straffad för sitt folks brott.
Han fick sin grav bland de gudlösa,
fick vila bland ogärningsmän,
fastän han aldrig hade gjort något orätt,
aldrig tagit en lögn i sin mun.
Men Herren tog sig an den han sargat,
botade den som gjort sig till ett skuldoffer.
Han skall få ättlingar och ett långt liv,
och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.
När hans elände är över skall han se ljuset
och bli mättad av insikt.
Min tjänare, den rättfärdige,
ger rättfärdighet åt många
och bär deras skuld.
Jag skall ge honom hans andel bland de stora,
låta honom dela byte med de mäktiga,
för att han var beredd att dö
och blev räknad som syndare,
när han bar de mångas skuld
och bad för syndarna.
Så lyder Herrens ord.
Responsoriepsalm (628)
Ps 31:2, 6, 12-13, 15-17, 25 (R. Luk 23:46)
R. Fader, i dina händer lämnar jag min ande.
Till dig, Herre, tar jag min tíllflykt, †
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.
I dina händer lämnar jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du sanne Gud. R.
Jag har blivit till stor skam inför mina grannar †
och till skräck för mina förtrogna, *
de som ser mig på gatan flyr undan.
Jag är bortglömd som om jag var död, *
jag har blivit som ett sönderslaget kärl. R.
Men jag förtröstar på dig, *
Herre, jag säger: ”Du är min Gud.”
Min tid står i dina händer, †
rädda mig från mina fienders hand *
och från mina förföljare. R.
Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
hjälp mig i din nåd.
Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
alla ni som sätter ert hopp till Herren. R.
Andra läsningen
Heb 4:14-16; 5:7-9
(En överstepräst som har prövats på alla sätt)
Läsning ur Hebreerbrevet.
När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning.
Så lyder Herrens ord.
Lovsång
Fil 2:8-9
Kristus var för vår skull lydig
ända till döden, döden på ett kors.
Därför har Gud upphöjt honom
och gett honom det namn som står över alla namn.
Evangelium
Joh 18:1 - 19:42
(Jesu lidande och död)
Evangelium - Joh 18:1-19:42 (Jesu lidande
och död)
I Vår Herre Jesu Kristi lidande enligt
evangelisten Johannes.
Jesus gick tillsammans med sina lärjungar ut
till andra sidan av Kidrondalen. Där låg en trädgård
som han och lärjungarna gick in i. Också Judas, han som förrådde honom, kände
till platsen, eftersom Jesus och hans lärjungar ofta hade samlats där. Judas
tog med sig vaktstyrkan och folk från översteprästerna och fariséerna, och de
kom dit med lyktor, facklor och vapen. Jesus, som visste om allt som väntade
honom, gick ut till dem och frågade:
+ ”Vem söker ni?”
I De svarade:
II ”Jesus från Nasaret.”
I Han sade:
+ ”Det är jag.”
I Bland dem stod också Judas, han som förrådde
honom. När Jesus nu sade: ”Det är jag” vek de tillbaka och föll till marken.
Han frågade dem igen:
+ ”Vem söker ni?”
I De svarade:
II ”Jesus från Nasaret.”
I Då sade han:
+ ”Jag har
ju sagt er att det är jag. Om det är mig ni söker, så låt de andra gå.”
I Ty det som han hade sagt skulle uppfyllas:
”Av dem som du har gett mig har jag inte låtit någon gå förlorad.” Men Simon
Petrus, som hade ett svärd med sig, drog det och slog till mot översteprästens
tjänare och högg av honom högra örat; tjänaren hette Malkos.
Jesus sade då till Petrus:
+ ”Stick
svärdet i skidan. Skulle jag inte dricka den bägare som Fadern har räckt mig?”
I Kommendanten med sin vaktstyrka och judarnas
män grep Jesus och band honom och förde honom först till Hannas, svärfar till Kajafas, som var överstepräst det året. Det var Kajafas som hade förklarat för judarna att det var bäst att
en enda man dog för folket.
Simon Petrus och en annan lärjunge följde
efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen, och han följde med
Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod kvar utanför porten. Den
andre lärjungen, han som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade
med tjänsteflickan som vaktade porten och tog med sig Petrus in. Men flickan
vid porten sade till Petrus:
II ”Hör inte du också till den där mannens lärjungar?”
I Han svarade:
II ”Nej, det gör jag inte.”
I Tjänarna och vakterna stod och värmde sig vid
en koleld som de hade tänt, eftersom det var kallt. Petrus stod där också och
värmde sig tillsammans med dem.
Översteprästen frågade Jesus om hans
lärjungar och hans lära. Jesus sade:
+ ”Jag har
talat öppet till världen. Jag har alltid undervisat i synagogorna och i
templet, där alla judar samlas. Jag har inte sagt något i hemlighet. Varför
frågar du mig? Fråga dem som har hört mig vad jag har förkunnat för dem. De vet
ju vad jag har sagt.”
I En av vakterna som stod där gav honom då en
örfil och sade:
II ”Skall du svara översteprästen på det sättet?”
I Jesus sade:
+ ”Har jag
sagt något som var fel, så säg vad det var. Men om jag har rätt, varför slår du
mig?”
I Hannas skickade honom då bunden till
översteprästen Kajafas.
Men Simon Petrus stod där och värmde sig. De
sade till honom:
II ”Hör inte du också till hans lärjungar?”
I Petrus förnekade det:
II ”Nej, det gör jag inte.”
I Då sade en av översteprästens tjänare, en
släkting till honom som Petrus hade huggit örat av:
II ”Såg jag dig inte tillsammans med honom i
trädgården?”
I Petrus förnekade det än en gång. Och just då
gol en tupp.
Från Kajafas förde
de Jesus till residenset. Det var tidigt på morgonen. Själva stannade de
utanför, för att inte bli orena utan kunna äta påskmåltiden. Pilatus gick då ut
till dem och frågade:
II ”Vad anklagar ni den här mannen för?”
I De svarade:
II ”Om han inte hade varit en förbrytare skulle
vi inte ha överlämnat honom åt dig.”
I Pilatus sade:
II ”Ta honom då själva och döm honom efter er
egen lag.”
I Men judarna svarade:
II ”Vi har inte rätt att döda någon.”
I Ty det ord skulle uppfyllas som Jesus hade sagt
för att ange hur han skulle dö. Pilatus gick tillbaka in i residenset och lät
kalla till sig Jesus och frågade:
II ”Så du är judarnas konung?”
I Jesus svarade:
+ ”Säger du
detta av dig själv, eller har andra sagt det om mig?”
I Pilatus sade:
II ”Jag är väl ingen jude. Dina landsmän och
översteprästerna har överlämnat dig åt mig. Vad har du gjort?”
I Jesus svarade:
+ ”Mitt
rike hör inte till denna världen. Om mitt rike hörde till denna världen hade
mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle bli utlämnad åt judarna. Men
nu är mitt rike av annat slag.”
I Pilatus frågade:
II ”Du är alltså kung?”
I Jesus svarade:
+ ”Du själv
säger att jag är kung. Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda
sak: att vittna för sanningen. Den som hör till sanningen lyssnar till min
röst.”
I Pilatus sade till honom:
II ”Vad är sanning?”
I Sedan gick han ut igen till judarna och sade:
II ”Jag kan inte finna honom skyldig till något.
Men det är sed att jag friger någon åt er vid påsken. Vill ni alltså att jag
skall frige judarnas konung?”
I Då ropade de igen:
II ”Inte honom, utan Barabbas!”
I Barabbas var en rövare.
Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de
hängde på honom en purpurröd mantel. De gick fram till honom och sade:
II ”Var hälsad, judarnas konung”,
I och de gav honom örfilar. Sedan gick Pilatus
ut igen och sade till judarna:
II ”Jag för ut honom till er för att ni skall
förstå att jag inte finner honom skyldig till något.”
I Jesus kom ut, med törnekransen och den
purpurröda manteln, och Pilatus sade:
II ”Här är mannen.”
I Så snart översteprästerna och deras folk fick
se honom ropade de:
II ”Korsfäst, korsfäst!”
I Pilatus sade:
II ”Ta honom och korsfäst honom själva. Jag
finner honom inte skyldig till något.”
I Judarna svarade:
II ”Vi har en lag, och enligt den lagen måste
han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son.”
I När Pilatus hörde detta blev han ännu mer
oroad. Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus:
II ”Varifrån är du?”
I Men Jesus gav honom inget svar. Pilatus sade då:
II ”Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att
jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?”
I Jesus svarade:
+ ”Du
skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför
har den som överlämnade mig åt dig större skuld.”
I Efter det svaret ville Pilatus frige honom.
Men judarna ropade:
II ”Om du släpper honom är du inte kejsarens
vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren.”
I När Pilatus hörde de orden lät han föra ut
Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska
Gabbata. Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus
sade till judarna:
II ”Här ser ni er kung.”
I Då ropade de:
II ”Bort med honom! Korsfäst honom!”
I Pilatus frågade:
II ”Skall jag korsfästa er kung?”
I Översteprästerna svarade:
II ”Vi har ingen annan kung än kejsaren.”
I Då utlämnade han Jesus åt dem till att
korsfästas. De tog honom alltså med sig. Han bar själv sitt kors ut till den
plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota. Där
korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i
mitten. Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset,
och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung. Detta lästes av många judar,
eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden och texten var
på hebreiska, latin och grekiska. Men judarnas överstepräster sade till
Pilatus:
II ”Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han
själv har sagt: Jag är judarnas konung.”
I Pilatus svarade:
II ”Vad jag har skrivit, det har jag skrivit.”
I Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans
kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också
långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke. De sade
därför till varandra:
II ”Vi skär inte sönder den utan kastar lott om
vem som skall ha den.”
I Ty skriftordet
skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om
min klädnad.
Det var vad soldaterna gjorde. Men vid Jesu
kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han
till sin mor:
+ ”Kvinna, där är din son.”
I Sedan sade han till lärjungen:
+ ”Där är din mor.”
I Från den stunden hade hon sitt hem hos
lärjungen. Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han:
+ ”Jag är törstig.”
I Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin.
De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och
förde den till hans mun. När Jesus hade fått det sura vinet sade han:
+ ”Det är fullbordat.”
I Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin
ande.
(En stunds tystnad. Man böjer knä.)
I Eftersom det var förberedelsedag och
kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten — det var en stor
sabbat — bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och
kropparna tas bort. Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var
korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre. Men
när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben,
utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut
blod och vatten. Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro;
hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning. Detta skedde för
att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall
krossas på honom. Och på ett annat ställe heter det: De skall se på
honom som de har genomborrat.
Josef från Arimataia,
som var lärjunge till Jesus fast i hemlighet av rädsla för judarna, bad efteråt
Pilatus att få ta ner Jesu kropp. Pilatus tillät det, och Josef gick och tog
ner kroppen. Nikodemos kom också dit, han som första
gången hade sökt upp Jesus på natten, och han hade med sig en blandning av
myrra och aloe, omkring trettio kilo. De tog Jesu kropp och lindade den med
linnebindlar tillsammans med kryddorna så som judarna brukar göra vid en
gravläggning. Intill platsen där Jesus hade blivit korsfäst fanns en trädgård
och i trädgården en ny grav där ännu ingen hade blivit lagd. Där lade de Jesus,
eftersom det var den judiska förberedelsedagen och graven låg nära.
Förböner: