Liturgiska texter


Den 2 augusti 2021, måndag
måndag i 18 veckan 'under året'

Katarina av Vadstena jungfru, Eusebius av Verceli biskop, Pierre-Julien Eymard präst

Helgon: Katarina av Vadstena jungfru, Eusebius av Verceli biskop, Pierre-Julien Eymard präst
Katarina. Ulf Gudmarssons och Birgittas dotter, enligt uppgift mycket vacker. Kom 1350 till Rom och stannade där till moderns död 1373. Bidrog verksamt till birgittinordens stadfästelse och ledde klostret i Vadstena utan att formellt vara nunna eller insatt till abbedissa. Död i Vadstena den 24 mars 1381, skrinlades den l augusti 1489.

Eusebius född på Sardinien i början av 300-talet. Blev präst i Rom och 354 biskop av Vercelli vid Milano. Flitig predikant, grundade kommuniteter i sitt stift. Drevs i landsflykt av kejsar Constantius p.g.a. envist motstånd mot arianerna, som han fortsatte att bekämpa även efter hemkomsten. Dog år 371. Den förste biskop i västkyrkan som införde vita communis för präster.

Petrus. Född i La Mure i Frankrike 1811. Efter sin prästvigning arbetade han några år i själavården och inträdde därefter i Marie Sällskap. Han var en framstående förkunnare av den heliga eukaristin och grundade kongregationer för män och kvinnor i syfte att sprida den eukaristiska tillbedjan. För att främja vördnaden för eukaristin bland människor av alla slag startade och ledde han flera olika rörelser. Död 1 augusti 1868 i sin hemstad.


Dagens bön:

Gud, du som skapat och uppehåller allt, låt oss känna din närvaro i vår bön och i vårt liv, så att all vår strävan förbereds och fullbordas i din nåd.

eller
Din kyrka gläder sig, Herre, över skönheten i den saliga Katarinas liv. Låt oss, som vill vara dina tjänare, betrakta hennes föredöme och växa i vårt inre liv i skydd av hennes förbön mot hotande faror.

Gud, du skänkte den helige Petrus Julianus en enastående kärlek till Kristi kropps och blods ofattbara mysterier. Låt också oss få smaka den ljuvlighet som han öste ur denna gudomliga källa.


Läsningar: 4 Mos 11:4b-15, Ps 81, Matt 14:13-21

Första läsningen
4 Mos 11:4b–15
(Jag förmår inte ensam bära hela detta folk)


Läsning ur fjärde Moseboken.
Israels barn började att gråta och sade: »Ack om vi hade kött att äta! Vi kommer ihåg fisken som vi åt för ingenting i Egypten, likaså gurkorna, melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken. Men nu försmäktar våra själar, ty här finns ingenting. Vi får inget annat se än manna.«
Men mannat liknade korianderfrö och hade samma utseende som bdelliumharts. Folket gick omkring och samlade sådant och malde det därefter på handkvarn eller stötte sönder det i mortel och kokte det sedan i gryta och bakade kakor av det. Och det smakade som fint bakverk med olja. När daggen om natten föll över lägret, föll också mannat där.
Och Mose hörde hur folket i sina särskilda släkter grät, var och en vid ingången till sitt tält. Och Herrens vrede upptändes i hög grad, och Mose själv blev misslynt. Och Mose sade till Herren: »Varför har du gjort så illa mot din tjänare, och varför har jag så litet funnit nåd för dina ögon, att du har lagt på mig bördan av hela detta folk? Är då jag moder eller fader till hela detta folk, eftersom du säger till mig att jag skall bära det i min famn, som spenabarnet bärs av sin vårdare, in i det land som du med ed har lovat åt deras fäder? Varifrån skall jag få kött att ge åt hela detta folk? De gråter ju och vänder sig mot mig och säger: ’Ge oss kött, så att vi får äta.’ Jag förmår inte ensam bära hela detta folk, ty det blir mig för tungt. Vill du handla så mot mig, dräp mig hellre då med ens, om jag har funnit nåd för dina ögon, och låt mig slippa detta elände.«
Så lyder Herrens ord.

Responsoriepsalm
Ps 81:12–17 (R. 2a)

R.
Höj glädjerop till Gud, vår starkhet.

Mitt folk ville inte höra min röst,
Israel var mig inte till viljes.
Då lät jag dem gå i sitt hjärtas hårdhet
de fick handla efter sina egna planer. R.

Ack om mitt folk ville höra mig,
om Israel ville vandra på mina vägar!
Då skulle jag snabbt kuva deras fiender
och vända min hand mot deras förtryckare. R.

Då skulle de som hatar Herren visa honom lydnad,
han skulle underkuva dem för alltid.
Och han skulle bespisa sitt folk med bästa vete,
ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig. R.

Halleluja
Matt 4:4b

Människan skall inte leva bara av bröd,
utan av varje ord som utgår ur Guds mun.

Evangelium
Matt 14:13–21
(Jesus bröt bröden och lärjungarna gav dem till folket)


Läsning ur det heliga evangeliet enligt Matteus.
Vid den tiden drog sig Jesus undan och for över sjön till en öde trakt för att vara ensam. Men folket i städerna fick reda på det och följde efter honom till fots. När han steg i land, fick han se en stor skara människor, och han fylldes av medlidande med dem och botade dem som var sjuka.
På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: »Trakten är öde och det har redan blivit sent. Låt folket gå härifrån, så att de kan köpa sig mat borta i byarna.« Jesus svarade: »De behöver inte gå härifrån. Ge dem något att äta, ni själva.« De sade: »Här har vi inte mer än fem bröd och två fiskar.« — »Lämna dem till mig«, svarade han. Han sade åt folket att slå sig ner i gräset, och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och läste tackbönen. Sedan bröt han bröden och gav dem till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, tolv fulla korgar. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Så lyder Herrens evangelium.


Andra liturgiska texter