Läsningsgudstjänst
Den 14 december 2019, lördag
Johannes av Korset präst och kyrkolärare

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Du som är gåvan, himlens Ord
och ljus av ljus, av Fadern född,
vid tidens ände trädde fram
att resa världen ur dess fall.

I hjärtat lys med härlig glans
och tänd i oss din kärleks brand.
Må budet om ditt närmande
fördriva från oss fienden.

Då du skall pröva oss till sist,
kan intet döljas för din blick.
Det mörkas makt skall få sin dom,
rättfärdigheten evig lön.

Låt oss, fast mycket ont vi gjort,
ej räknas till de ondas hop
men med de saliga få del
av himmelrikets ljuvlighet.

Din är all makt och härlighet,
0 Kristus, Konung, Frälsare,
med Fadern och med Hjälparen
en enda Gud i evighet. Amen.

eller: När vintermörkret... ⇓⇑


Ant. 1 Tänk på oss, Herre, besök oss med din frälsning.

Psalm 106
Herrens godhet och hans folks trolöshet
Allt det som hände dem är exempel, och det skrevs nerför att vägleda oss som har tidsåldrarnas slut inpå oss (1 Kor 10:11)

I


Tacka Herren, ty han är god, *
evigt varar hans nåd.

Vem kan berätta om Herrens väldiga gärningar *
och förkunna allt hans lov?

Saliga de som gör det rätta, *
de som alltid handlar rättfärdigt.

Tänk på mig, Herre,
du som besöker ditt folk med din nåd, *
kom till mig och hjälp mig,

så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, +
glädja mig med ditt folks glädje *
och jubla med dem som är din egendom.

Vi har syndat som våra fäder, *
vi har gjort illa, vi har varit gudlösa.

Våra fäder i Egypten förstod inte dina under, *
de tänkte inte på din stora godhet,

utan gjorde uppror vid havet, *
invid Röda havet.

Men han räddade dem för sitt namns skull, *
för att visa dem sin makt.

Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, *
och förde dem genom djupen som genom en öken.

Han befriade dem ur deras motståndares våld, *
han räddade dem från fiendens hand.

Vattnet täckte deras ovänner, *
inte en enda av dem blev kvar.

Då trodde de på hans ord, *
då sjöng de till hans ära.

Men de glömde snart hans gärningar, *
de väntade inte på vad han hade berett.

De greps av lystnad i öknen *
och satte Gud på prov i ödemarken.

Då gav han dem vad de begärde *
men lät dem drabbas av tärande sjukdom.

De satte sig upp mot Mose i lägret *
och mot Aron, Herrens helige.

Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan *
och täckte över Abirams hop.

Eld flammade upp mot deras hop, *
en låga brände upp de gudlösa.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Tänk på oss, Herre, besök oss med din frälsning.

Ant. 2 Ta er tillvara för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er.

II

De gjorde en kalv vid Horeb *
och tillbad en gjuten gudabild,

de bytte bort sin ära *
mot bilden av en oxe som äter gräs.

De glömde Gud, sin frälsare, *
som hade gjort så stora ting i Egypten,

så underbara verk i Hams land, *
så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

Då hotade han att förgöra dem, +
men Mose, den man som han hade utvalt, *
trädde fram som medlare inför honom

för att avvända hans vrede, *
så att den inte skulle fördärva.

De föraktade det ljuvliga landet *
och trodde inte på hans ord.

De klagade i sina tält *
och lyssnade inte till Herrens röst.

Då lyfte han sin hand *
och svor att slå ner dem i öknen,

att kasta ut deras barn bland folken *
och sprida ut dem i länderna.

De slöt sig till Baal-Peor, *
och de åt det som offrats åt döda.

De förtörnade Gud med sina gärningar, *
och en svår plåga kom över dem.

Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, *
och så upphörde plågan.

Det räknades honom till rättfärdighet *
från släkte till släkte, för evigt.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Ta er tillvara för att glömma det förbund som Herren, er Gud, har slutit med er.

Ant. 3 Hjälp oss, Herre vår Gud, och för oss samman från folken.

III

De förtörnade honom vid Meribas vatten, *
och för deras skull gick det Mose illa.

Ty de trotsade hans ande, *
och han talade obetänksamt med sina läppar.

De förgjorde inte folken *
så som Herren hade befallt dem

utan beblandade sig med hedningar *
och lärde av deras gärningar.

De tjänade deras avgudar, *
och dessa blev dem till en snara.

De offrade sina söner och döttrar *
till offer åt onda andar.

De utgöt oskyldigt blöd, *
sina söners och döttrars blod,

och offrade dessa åt Kanaans avgudar, *
och landet blev ohelgat genom blodskuld.

Så blev de orena genom sina gärningar *
och betedde sig trolöst i sina verk.

Då tändes Herrens vrede mot hans folk, *
hans arvedel blev honom en styggelse.

Och han gav dem i hedningars hand, *
i deras våld som hatade dem.

Deras fiender trängde dem, *
och de blev kuvade under deras händ.

Han räddade dem många gånger, +
men de trotsade hans beslut *
och gick så under genom sin skuld.

Men han såg till dem i deras nöd, *
när han hörde deras rop.

Och han tänkte, dem till godo, på sitt förbund *
och förbarmade sig i sin stora nåd.

Han lät dem finna barmhärtighet *
inför dem som hade fört dem i fångenskap.

Hjälp oss, Herre, vår Gud, *
och samla oss från folken,

så att vi får prisa ditt heliga namn *
och med stolthet sjunga ditt löv.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Hjälp oss, Herre vår Gud, och för oss samman från folken.

Herren förkunnar för Jakob sitt ord,
för Israel sina stadgar och bud.

Första läsningen
Jes 35:1-10
Själv kommer han och frälser er


Öknen och ödemarken skall glädja sig, och hedmarken skall fröjdas och blomstra som en lilja.
Den skall blomstra skönt och fröjda sig, ja, fröjda sig och jubla. Libanons härlighet skall bli den given, Karmels och Sarons prakt. Ja, de skall få se Herrens härlighet, vår Guds prakt.
Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän.
Säg till de modfällda: "Var frimodiga, frukta inte." Se, er Gud kommer med hämnd, vedergällning kommer från Gud, ja, själv kommer han
och frälser er.
Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron upplåtas.
Då skall den lame hoppa som en hjort, och den stummes tunga skall jubla. Ty vatten skall bryta fram i öknen och strömmar på hedmarken.
Av förbränt land skall bli en sjö och av torr mark vattenkällor. På den plats där ökenhundar vilade sig skall växa gräs, tillsammans med vass och rör.
Och en banad väg, en färdväg, skall gå där fram, och den skall kallas "den heliga vägen". Ingen oren skall färdas på den, den skall vara för dem själva. Den som vandrar den vägen skall inte gå vilse, om han också hör till de okunniga.
Där skall inte vara något lejon, ej heller skall något annat vilddjur komma dit. Inget sådant skall finnas där, men ett frälst folk skall vandra på den.
Ja, Herrens befriade skall vända tillbaka och komma till Sion med jubel. Evig glädje skall kröna deras huvuden, fröjd och glädje skall de få, men sorg och suckan skall fly bort.

Responsorium Jes 35:3-5

Stärk maktlösa händer, ge kraft åt vacklande knän.
+ Gud själv kommer och frälser er.
De blindas ögon skall öppnas och de dövas öron upplåtas.
+ Gud själv kommer och frälser er.


Andra läsningen
Ur Johannes av Korsets kommentar till Andlig Sång.
Kunskapen om Jesu Kristi fördolda mysterier


Hur många mysterier och under som de heliga kyrkolärar- na än har upptäckt och de heliga själarna har förstått i detta livet, återstår ändå största delen att skriva ner och ännu mer att förstå. Det finns många djup i Kristus. Han är som en rik gruva med oräkneliga lager av skatter. Hur djupt man än gräver, kommer man aldrig till något slut; i stället finner man överallt, i varje nytt lager, nya ådror med rikedomar.
Därför sade aposteln Paulus om Kristus: I honom finns vis-hetens och kunskapens alla skatter gömda. Men själen kan inte tränga in i dem eller ens nå fram till dem, om hon inte (som vi redan sagt) först träder in genom det inre och yttre lidandet i all dess skärpa för att så nå fram till Guds kunskap. Man kan ju inte ens nå fram till det som man i detta livet kan utröna om dessa Kristi mysterier utan att ha lidit mycket och av Gud ha fått ta emot många nådebevis, på både förståndets och sinnenas plan. Och dessförinnan måste man under lång tid ha ägnat sig åt andliga övningar. Alla dessa nådebevis är dock av en lägre halt än den vishet som finns i Kristi mysterier, ty de är bara något som bereder oss för att nå fram till den.
O om man äntligen kunde fatta att man inte kan nå fram till det djup och den vishet som finns i Guds rikedomar - och de är av många olika slag - om man inte träder in i lidandet i hela dess djup, och även det är av många olika slag! Om ändå den själ som verkligen önskar gudomlig kunskap först önskade lidandet för att så nå fram till den, under korsets tyngd! Därför förmanade Paulus de kristna i Efesos: Jag ber er att inte tappa modet i lidandet, var starka och fast rotade i tron, sä att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er. Det är korset som är den trånga porten in till Guds vishets rikedomar. Många önskar sig den glädje som kommer genom dem, men få vill gå in genom korsets port.

Responsorium 1 Kor 2:9-10

Vi förkunnar vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat,
+ det som Gud har berett åt dem som älskar honom.
Gud har uppenbarat detta för oss genom Anden,
+ det som Gud har berett åt dem som älskar honom.

Slutbön

Fader, i den helige prästen Johannes visade du vad det vill säga att förneka sig själv och älska korset. Lär oss att leva som han, så att vi sedan får skåda din eviga härlighet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.