Kalender - breviar
Juli 2020

TiOnToFr
1onsdag i 13 veckan 'under året'

2torsdag i 13 veckan 'under året'

3fredag i 13 veckan 'under året'
Tomas apostel

4lördag i 13 veckan 'under året'
Elisabeth av Portugal

514 söndagen 'under året'
Antonio Maria Zaccaria präst

6måndag i 14 veckan 'under året'
Maria Goretti jungfru och martyr

7tisdag i 14 veckan 'under året'

8onsdag i 14 veckan 'under året'

9torsdag i 14 veckan 'under året'
Augustinus Zhao Rong präst och hans följeslagare martyrer

10fredag i 14 veckan 'under året'
Knut konung och martyr Danmarks skyddspatron

11lördag i 14 veckan 'under året'
Benedictus av Nursia abbot Europas skyddspatron

1215 söndagen 'under året'

13måndag i 15 veckan 'under året'
Henrik II

14tisdag i 15 veckan 'under året'
Camillo de Lellis präst

15onsdag i 15 veckan 'under året'
Bonaventura biskop och kyrkolärare

16torsdag i 15 veckan 'under året'
Vår Fru av berget Karmel

17fredag i 15 veckan 'under året'

18lördag i 15 veckan 'under året'

1916 söndagen 'under året'
Apollinaris biskop och martyr

20måndag i 16 veckan 'under året'
Thorlak biskop Islands skyddspatron

21tisdag i 16 veckan 'under året'
Lorenzo da Brindisi präst och kyrkolärare

22onsdag i 16 veckan 'under året'
Maria från Magdala

23torsdag i 16 veckan 'under året'
Birgittas av Vadstena himmelska födelsedag

24fredag i 16 veckan 'under året'
Charbel Makhluf präst

25lördag i 16 veckan 'under året'
Jakob apostel

2617 söndagen 'under året'
Joakim och Anna jungfru Marias föräldrar

27måndag i 17 veckan 'under året'
Marta

28tisdag i 17 veckan 'under året'
Botvid martyr

29onsdag i 17 veckan 'under året'
Olav konung och martyr Norges skyddshelgon

30torsdag i 17 veckan 'under året'
Elin av Skövde martyr, Petrus Chrysologus biskop och kyrkolärare

31fredag i 17 veckan 'under året'
Ignatius av Loyola präst


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 6 juli 2020, måndag



Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

Se. detta är en vakans tid
— så talar Skriften manande —
då himmelrikets härskare
skall komma till sin bröllopsfest.

Med tända facklor i sin hand
och under glädjerop och dans
skall då de visa jungfrur
gå att möta själens sanne vän.

Därutanför de fåvitska
skall lämnas kvar i natt och kval;
för sent de klappat på den port
som leder in till rikets bord.

Låt oss med hjärtan brinnande
gå vägen fram med vaksamhet,
beredda för det ögonblick
då Kristus kommer, högtidsklädd.

O Herre, gör oss värdiga
att träda in i ärans sal,
och låt oss med de heliga
där sjunga evig jubelsång. Amen.

Under dagen:

Ej finns i himmel, ej på jord
så tröstrikt namn, så dyrbart ord
som Jesu namn; dess salighet
når över tid och evighet.

I Jesu namn i dopets stund
Gud gjort med oss ett livsförbund.
I detta namn i all vår tid
vi vinner seger, äger frid.

Det namnet över alla namn
oss lede till en salig hamn.
O Fader vår, av nåd oss giv
i Jesu namn ett evigt liv. Amen.



Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Psalm 31:2-17,20-25
En plågad människas bön
Fader, i dina händer lämnar jag min ande (Luk 23:46)

I


Till dig, Herre, tar jag min tillflykt, +
låt mig aldrig komma på skam, *
befria mig i din rättfärdighet.

Vänd ditt öra till mig, skynda att rädda mig, *
var mig en fast klippa,
en borg som blir min räddning.

Ty du är mitt bergfäste och min borg, *
och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

Du skall dra mig ur det nät som de lade ut för mig, *
ty du är mitt värn.

I din hand befaller jag min ande, *
du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som håller sig till fåfängliga avgudar, *
men jag förtröstar på Herren.

Jag vill jubla och vara glad över din nåd,
ty du såg till mitt lidande, *
du tog dig an mig när jag var i nöd,

du överlämnade mig inte i fiendens hand *
utan ställde mina fötter på rymlig plats.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Vänd ditt öra till mig, o Gud. Skynda att rädda mig.

Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

II

Var mig nådig, Herre, ty jag är i nöd,
av sorg är mitt öga förmörkat, *
ja, både min själ och min kropp.

Mitt liv har försvunnit i bedrövelse *
och mina år i suckan.

Min kraft är bruten genom min missgärning, *
och benen i min kropp är maktlösa.

För alla mina ovänners skull har jag blivit till skam, *
ja, till stor skam inför mina grannar

och till skräck för mina förtrogna; *
de som ser mig på gatan flyr undan.

Jag är bortglömd, som om jag var död, *
jag har blivit som ett sönderslaget kärl.

Jag hör mig förtalas av många, *
skräck från alla sidor!

De rådslår med varandra *
och stämplar för att ta mitt liv.

Men jag förtröstar på dig, *
Herre, jag säger: "Du är min Gud."

Min tid står i dina händer, *
rädda mig från mina fienders hand
och mina förföljare.

Låt ditt ansikte lysa över din tjänare, *
hjälp mig i din nåd.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

III

Stor är din godhet, +
den du förvarar åt dem som fruktar dig, *
och i allas åsyn
bevisar dem som tar sin tillflykt till dig!

Du bevarar dem i ditt ansiktes beskydd
när människor gaddar sig samman, *
du döljer dem i din hydda mot tungornas angrepp.

Lovad vare Herren, +
ty han har bevisat mig sin underbara nåd *
genom att ge mig en tillflykt.

Ty jag sade i min ångest: +
"Jag är bortdriven från dina ögon." *
Ändå hörde du mina böner, när jag ropade.

Älska Herren, alla ni hans fromma, +
Herren bevarar de trogna, *
men han vedergäller i fullt mått
de högmodigas gärningar.

Var frimodiga och oförfärade i era hjärtan, *
alla ni som sätter ert hopp till Herren.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Lovad vare Herren, som bevisat mig sin underbara nåd.

Led mig i din sanning, och lär mig,
ty du är min frälsnings Gud.

Första läsningen
2 Sam 15:7-14, 24-30; 16:5-13
Absalom planerar för uppror.
David flyr från Jerusalem


Fyrtio år hade gått, då Absalom en gång sade till kungen: "Låt mig bege mig till Hebron för att där infria det löfte som jag har gett åt Herren. Ty din tjänare gav ett löfte, när jag bodde i Gesur i Aram. Jag sade: 'Om Herren låter mig komma tillbaka till Jerusalem, så skall jag hålla en gudstjänst åt Herren.'"
Kungen sade till honom: "Gå i frid." Då reste han sig och begav sig till Hebron. Men Absalom sände ut hemliga budbärare till alla Israels stammar och lät säga: "När ni hör basunen ljuda, så säg: 'Nu har Absalom blivit kung i Hebron."' Och med Absalom hade följt 200 män från Jerusalem, som var inbjudna och följde med i god tro utan att veta om någonting. Medan Absalom offrade slaktoffren, sände han också och lät hämta giloniten Ahitofel, Davids rådgivare, från hans stad Gilo. Och sammansvärjningen växte i styrka, och i allt större antal gick folket över till Absalom.
Men en budbärare kom till David och sade: "Israels män har vänt sina hjärtan till Absalom."
Då sade David till alla sina tjänare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: "Upp, låt oss fly, ty ingen annan räddning finns för oss undan Absalom. Skynda er iväg, så att han inte snabbt kommer över oss och drar olycka över oss och slår stadens invånare med svärd."
Bland de andra såg man också Sadok tillsammans med alla leviterna, och de bar med sig Guds förbundsark. Men de satte ned Guds ark - då också Ebjatar kom dit upp - tills allt folket hade hunnit vandra ut ur staden. Då sade kungen till Sadok: "För Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner nåd för Herrens ögon, låter han mig komma tillbaka, så att jag åter får se honom och hans boning. Men om han säger så: 'Jag har inte behag till dig' - se, då är jag redo. Han må då göra med mig som det behagar honom." Och kungen sade till prästen Sadok: "Du är ju siare. Vänd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, båda era söner, må följa med er. Se, jag vill dröja vid färjeställena i öknen, tills ett budskap kommer från er med underrättelser till mig." Då förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade där.
Men David gick gråtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud och bara fötter. Och allt folket som följde med honom hade också höljt över sina huvuden och gick dit upp gråtande.
När sedan kung David hade kommit till Bahurim, då trädde därifrån ut en man som var besläktad med Sauls hus och hette Simei, Geras son. Han steg fram och for ut i förbannelser. Och han kastade stenar på David och på alla kung Davids tjänare, fastän allt folket och alla hjältarna omgav denne, både till höger och till vänster. Och Simeis ord, när han förbannade honom, var dessa: "Bort, bort, du blodsman, du ogärningsman! Herren låter nu allt Sauls hus' blod komma tillbaka över dig, du som har blivit kung i hans ställe. Herren ger nu kungadömet åt din son Absalom. Se, nu har du råkat i den olycka du förtjänade, ty en blodsman är du."
Då sade Abisai, Serujas son, till kungen: "Varför skall den döda hunden där få förbanna min herre kungen? Låt mig gå dit och hugga huvudet av honom."
Men kungen svarade: "Vad har ni med mig att göra, ni Serujas söner? Om han förbannar, och om det är Herren som har befallt honom att förbanna David, vem törs då fråga: 'Varför gör du så?"' Och David sade vidare till Abisai och till alla sina tjänare: "Min son, han som har utgått från mitt eget liv, traktar ju efter mitt liv, med hur mycket större skäl då denne benjaminit! Låt honom vara, må han förbanna. Ty Herren har befallt honom det. Kanske skall Herren se till den orätt som sker mig, så att Herren åter ger mig lycka, i utbyte mot den förbannelse som i dag uttalas över mig." Och David gick med sina män vägen fram, medan Simei gick längs berget, jämsides med honom, och for ut i förbannelser och kastade stenar och grus, där han gick jämsides med honom.

Responsorium Ps 41:10; Mark 14:18

Ja, också min vän, som jag litade på,
+ han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
En av er kommer att förråda mig, han som äter med mig.
+ Han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

Andra läsningen
Ur Clemens av Roms första brev till korinthierna.
Håll er till de heliga


Det står skrivet: "Håll er till de heliga, ty de som håller sig till dem skall helgas." Och det står också på ett annat ställe: Med en ostrafflig man kommer du att vara ostrafflig, med en utvald man kommer du att vara utvald, men med en vrång kommer du att vara vräng. Låt oss alltså hålla oss till de oförvitliga och rättfärdiga, ty dessa är Guds utvalda. Varför finns det tvedräkt, vrede, söndring, split och strid bland er? Eller har vi inte en enda Gud och en enda Kristus och en enda nådens Ande, som utgjutits över oss? Och en enda kallelse i Kristus? Varför sliter vi sönder och river isär Kristi lemmar och gör uppror mot den egna kroppen? Varför har vi blivit så oförståndiga att vi glömt att vi är varandras lemmar?
Kom ihåg vår Herre Jesu ord. Ty han sade: Ve den människan, det hade varit bättre för henne om hon aldrig hade blivit född än att hon skulle förleda en av dessa mina utvalda. Det vore bättre för henne att få en kvarnsten hängd om halsen och bli sänkt i havet än att hon förför en av mina utvalda. Er söndring har förvillat många, har gjort många modlösa, fört många till tvivel och oss alla till sorg. Och ert uppror håller i sig.
Tag fram den salige aposteln Paulus brev. Vad skrev han till er under evangeliets första tid? Han skrev verkligen på ett andligt sätt till er om sig själv, Kefas och Apollos, därför att ni även då hade tvister. Men den tvisten drog endast en lättare synd med sig. Ni slöt er då till betygade apostlar och till en man som prövats av dem.
Låt oss alltså raskt bringa detta ur världen och låt oss falla ner för Herren och under tårar be honom att han i nåd försonar sig med oss och återför oss till vår heliga vandel i brödrakärlek. Ty detta är en rättfärdighetens port, som står öppen till livet, så som det är skrivet: Öppna för mig rättfärdighetens portar, jag vill gå in genom dem och bekänna för Herren. Detta är Herrens port, de rättfärdiga skall gå in genom den. Många portar står öppna, men det är rättfärdighetens port som är öppen i Kristus. Saliga är alla de som gått in genom den och styr sin vandel i helighet och rättfärdighet; de fullgör allt utan att förvillas. Man må äga tro, kunna delge djup kunskap, förstå att skilja på olika slags tal och vara helig i gärningar; ju större man ser ut att vara, dess ödmjukare måste man vara och söka det som är till allas gemensamma nytta och inte till sin egen.

Responsorium 1 Kor 9:19,22: Job 29:15-16

Fri och oberoende av alla har jag gjort mig till allas slav. För att vinna de svaga har jag inför dem varit svag.
+ Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några,
Ett öga har jag blivit för den blinde, en fot för de stapplande och en fader för de fattiga.
+ Allt har jag varit inför alla, för att åtminstone rädda några,

Slutbön

Gud, vår Fader, du som i din Sons förnedring har upprättat den fallna världen, låt vår befrielse från syndens makt glädja oss nu och för evigt. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.