Kalender - breviar
Mars 2020

TiOnToFr
1Första söndagen i fastan

2måndag i 1 fasteveckan

3tisdag i 1 fasteveckan

4onsdag i 1 fasteveckan
Kasimir

5torsdag i 1 fasteveckan

6fredag i 1 fasteveckan

7lördag i 1 fasteveckan
Perpetua och Felicitas martyrer

8Andra söndagen i fastan
Johannes av Gud ordensman

9måndag i 2 fasteveckan
Francesca Romana ordenskvinna

10tisdag i 2 fasteveckan

11onsdag i 2 fasteveckan

12torsdag i 2 fasteveckan

13fredag i 2 fasteveckan

14lördag i 2 fasteveckan

15Tredje söndagen i fastan

16måndag i 3 fasteveckan

17tisdag i 3 fasteveckan
Patrick biskop Irlands apostel

18onsdag i 3 fasteveckan
Kyrillos av Jerusalem biskop och kyrkolärare

19Josef Jungfru Marias Brudgum
Josef Jungfru Marias Brudgum

20fredag i 3 fasteveckan

21lördag i 3 fasteveckan

22Fjärde söndagen i fastan

23måndag i 4 fasteveckan
Toribio av Mongrovejo biskop

24tisdag i 4 fasteveckan

25Jungfru Marie Bebådelsedag
Jungfru Marie Bebådelsedag

26torsdag i 4 fasteveckan

27fredag i 4 fasteveckan

28lördag i 4 fasteveckan

29Femte söndagen i fastan

30måndag i 5 fasteveckan

31tisdag i 5 fasteveckan


Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 1 april 2020, onsdag


Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

O Vishet, Son av evighet,
allt skapats källa, liv och mål,
låt dina vänner i din nåd
få smaka av din ljuvlighet.

I strid har du en väldig kraft
— du segrar i vårt nederlag —
var då vårt fäste och vår borg,
för sårad kämpe läkedom.

Du är vårt hjärtas jubelsång,
i dig all sanning uppenbar.
In i vår tankes dolda rum
når prövande ditt ögas ljus.

Du gode herde för din hjord,
som söker dem som irrat bort,
låt oss med alla dina lamm
få beta på din rika mark.

Bevara oss till vredens dag
från vilsenhet och flykt och fall,
och när du dömer, räkna oss
till dem du vunnit med ditt blod.

Din, Kristus, är all härlighet,
med Fadern och vår Hjälpare,
du som med alla heliga
regerar i all evighet. Amen.


eller: Till öknens tystnad... ⇓⇑

Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Psalm 18:2-30
Tacksägelse för räddning och seger
De som tror på Kristus frambär lovsång till honom för befrielsen från fienderna, dvs. för att denna världens furste fråntagits sin makt (Kyrillos av Alexandria)

I


Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka, *
Herre, mitt bergfäste, min borg och min räddare,

min Gud, min klippa, till vilken jag tar min tillflykt, *
min sköld och mitt räddande horn, mitt värn.

Lovad vare Herren! Jag ropar till honom, *
och jag blir räddad från mina fiender.

Dödens bränningar brusade kring mig, *
fördärvets stormflod förskräckte mig,

dödsrikets snaror omgav mig, *
dödens band föll över mig.

Men jag åkallade Herren i min nöd, *
jag ropade till min Gud.

Han hörde från sin himmelska boning min röst, *
mitt rop inför honom kom till hans öron.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 1 Av hjärtat har jag dig kär, Herre, min styrka.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

II

Då skalv jorden och bävade, +
bergens grundvalar darrade, *
de skakades, ty hans vrede var upptänd.

Ett rökmoln steg upp från hans näsa +
och förtärande eld från hans mun, *
kring honom flammade eldsglöd.

Han sänkte himlen och for ned, *
och töcken var under hans fötter.

Han for på keruben och flög, *
han svävade på vindens vingar.

Han dolde sig i mörker som i en hydda, *
i mörka vatten, tjocka moln.

Av glansen framför honom vek molnen undan, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Och Herren dundrade i himlen, +
den Högste lät höra sin röst, *
hagel föll och eldsglöd for ned.

Han sköt sina pilar och förskingrade dem, *
blixtar i mängd och förvirrade dem.

Vattnens bäddar kom i dagen, *
jordens grundvalar blottades,

Herre, för ditt rytande, *
för din vredes stormvind.

Han räckte ut sin hand från höjden och grep mig, *
han drog upp mig ur de stora vattnen.

Han räddade mig från min mäktige fiende *
från mina ovänner, som var mig för starka.

De överföll mig på min olyckas dag, *
men Herren blev mitt stöd.

Han förde ut mig på rymlig plats, *
han räddade mig, ty han hade behag till mig.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Herren räddar mig, ty han har behag till mig.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart; Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

III

Herren lönar mig för min trohet, *
han lönar mig för mina händers renhet.

Ty jag höll mig på Herrens vägar *
och avföll inte från min Gud i trolöshet.

Jag hade alla hans lagar för ögonen, *
jag lät inte hans stadgar vika ifrån mig.

Så var jag ostrafflig inför honom *
och tog mig till vara för att synda.

Därför lönade mig Herren, för min trohet, *
för mina händers renhet inför hans ögon.

Mot den fromme bevisar du dig from, *
mot den redlige bevisar du dig redlig.

Mot den rene bevisar du dig ren, *
men mot den vrånge bevisar du dig avog.

Du upprättar de förnedrade *
men ödmjukar de stolta.

Du låter min lampa brinna klart. *
Herren, min Gud, gör mitt mörker till ljus.

Med dig kan jag besegra härar, *
med min Gud stormar jag murar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Du låter min lampa brinna klart; Herre min Gud, du gör mitt mörker till ljus.

Vänd om, ja, vänd er bort från alla era överträdelser,
och skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande.

Första läsningen
Heb 6:9-20
Guds löfte


Mina kära, vad er sak beträffar, är jag trots dessa ord över-tygad om att den ligger bättre till och att ni är nära frälsningen. Gud är inte orättvis och glömmer inte vad ni har gjort och vilken kärlek ni har visat hans namn genom att nu som förut tjäna hans heliga. Jag önskar att ni alla ända till slutet måtte visa samma iver att få se ert hopp uppfyllt. Förslöas inte utan sträva efter att likna dem som genom tro och tålamod får sin del av vad Gud har lovat.
Då Gud gav Abraham löftet svor han vid sig själv - någon högre kunde han ju inte svära vid - och sade: Ja, jag skall rikligt välsigna dig och göra din ätt talrik. Abraham fick också efter tålig väntan vad Gud hade lovat. Människor svär vid en som är högre än de; eden blir en säkerhet som tystar varje invändning. Då nu Gud särskilt ville bevisa för dem som hans löfte gällde hur orubbligt hans beslut är, gick han i borgen för det med en ed. Hans avsikt var att genom två orubbliga utfästelser, i vilka han som Gud omöjligt kan ha ljugit, ge oss en stark uppmuntran, oss som har tagit vår tillflykt till det hopp som ligger framför oss. Detta hopp är vår själs ankare. Det är tryggt och säkert och når innanför förhänget, dit Jesus öppnade vägen för oss då han blev övers-tepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.

Responsorium Jfr Heb 6:19,20; 7:24,25

Jesus trädde genom förhänget före oss och för vår skull, då han blev överstepräst för evigt, en sådan som Melkisedek.
+ Han lever för evigt för att vädja för oss.
Han behåller för alltid sitt prästämbete. Därigenom har han nu och för all framtid makt att rädda dem som nalkas Gud genom honom.
+ Han lever för evigt för att vädja för oss.

Andra läsningen
Ur Augustinus utläggning av Psaltaren.
Bön i och genom och till Kristus


Ingen större gåva kunde Gud ge åt människorna än att han gjorde sitt Ord, genom vilket han hade skapat allt, till deras huvud och inlemmade dem i honom. Så blev Gudssonen även Människoson, han som är en människa med människorna, så att vi, när vi talar till Gud i bönen, inte utesluter Sonen och, när Sonens kropp ber, den inte skiljer sig från sitt huvud. Så är han som är sin kropps frälsare, vår Herre Jesus Kristus, Guds Son, den som ber för oss och i oss och som tillbeds av oss. Han ber för oss såsom vår präst. Han ber i oss såsom vårt huvud. Han tillbeds av oss såsom vår Gud.
Må vi alltså i honom känna igen vår röst och i oss känna igen hans röst! Må vi inte, när något - i synnerhet i profetian - sägs om Herren Jesus som verkar alltför ringa och lågt för att tillskrivas Gud, tveka att härföra det till honom, han som inte tvekade att förena sig med oss! Honom tjänar ju hela skapelsen, ty genom honom har hela skapelsen blivit till. Därför: när vi betraktar hans höghet och gudomlighet [såsom den förkunnas i Skriften] så må vi i andra skriftställen även höra, hur han klagar, ber och bekänner. Skapelsen må alltså vakna och vaka i tro och inse, att han, som den just har betraktat i hans gudsgestalt, antog tjänareskepnad när han kom i människogestalt och ödmjukade sig och blev lydig intill döden. När han hängande på korset sade: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?, så ville han göra psalmens ord till sina egna.
Man ber alltså till honom i hans gudsgestalt, han ber i sin tjänaregestalt; å ena sidan är han Skaparen, å den andra är han den skapade, som antar skapelsen för att förvandla den utan att själv förvandlas [till något skapat]. Han gör oss till en enda människa med sig - huvud och kropp. Vi ber alltså till honom, genom honom, i honom; vi talar med honom och han talar med oss.
Må ingen, när han hör dessa ord, säga: Kristus talar inte, utan må han snarare säga: jag talar inte. Om man nämligen förstår, att man tillhör Kristi kropp, är det båda som talar: Kristus talar, men också jag. Säg alltså inte något utan ho-nom, och han säger inte något utan dig!

Responsorium Joh 16:24, 23

Ännu har ni inte bett om något i mitt namn.
+ Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.
Sannerligen, jag säger er: vad ni ber Fadern om i mitt namn, det skall han ge er.
+ Be, och ni skall få, så att er glädje blir fullkomlig.

Slutbön

Barmhärtige Gud, helga och upplys våra hjärtan genom boten, och liksom du har gett oss viljan att tjäna dig, så ge oss också svar på våra böner. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.