Läsningsgudstjänst
Den 20 april 2024, lördag
lördag i 3 påskveckan
lördag i 3 påskveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Tacka Herren för hans nåd och för hans under med människor. Halleluja.

Psalm 107
Tacksägelse för befrielse
Gud sände sitt ord till israeliterna med budskapet om fred genom Jesus Kristus (jfr Apg 10:36)

I

Tacka Herren, ty han är god, *
evigt varar hans nåd.

Så må Herrens förlossade säga, *
de som han har räddat ur nöden,

de som han har samlat från länderna, *
från öster och från väster, från norr och från söder.

De irrade omkring i öknen på öde stigar, *
de fann ingen stad där de kunde bo,

de hungrade och törstade, *
de var nära döden.

Men de ropade till Herren i sin nöd, *
och han befriade dem ur deras trångmål.

Han ledde dem på den rätta vägen, *
så att de kom till en stad där, de kunde bo.

De må tacka Herren för hans nåd *
och för hans under med människor,

att han mättade dem som försmäktade *
och uppfyllde de hungrande med sina gåvor.

De satt i mörker och dödsskugga, *
fångna i elände och bojor,

därför att de hade trotsat Guds befallning *
och föraktat den Högstes planer.

Han kuvade deras hjärtan med olycka, *
de kom på fall och hade ingen hjälpare.

Men de ropade till Herren i sin nöd, *
och han befriade dem ur deras trångmål.

Han förde ut dem ur mörkret och dödsskuggan, *
och deras bojor slet han sönder.

De må tacka Herren för hans nåd *
och för hans under med människor,

att han krossade kopparportarna *
och bröt sönder järnbommarna.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Tacka Herren för hans nåd och för hans under med människor. Halleluja.

Ant. 2 De fick se Herrens gärningar och hans under. Halleluja.

II

De var oförnuftiga och bröt mot hans bud *
och blev nu plågade för sina synders skull.

De kände avsmak för all mat, *
och de var nära dödens portar.

Men de ropade till Herren i sin nöd, *
och han befriade dem ur deras trångmål.

Han sände sitt ord och botade dem *
och räddade dem från graven.

De må tacka Herren för hans nåd *
och för hans under med människor,

de må offra lovets offer *
och förkunna hans verk med jubel.

De for på havet med sina skepp *
och drev sin handel på stora vatten.

Där fick de se Herrens gärningar, *
hans under på det djupa havet.

Med sitt ord väckte han stormen, *
så att den hävde upp dess böljor.

De for upp mot himlen, ner i djupen, *
då svek deras mod, och de fylldes av ångest.

De raglade och stapplade som druckna, *
all deras vishet blev till intet.

Men de ropade till Herren i sin nöd, *
och han förde dem ut ur deras trångmål.

Han förbytte stormen i lugn, *
och böljorna omkring dem tystnade.

De blev glada att det blev stilla, *
och han förde dem till den hamn dit de ville.

De må tacka Herren för hans nåd *
och för hans under med människor,

de må upphöja honom i folkets församling *
och lova honom bland de äldste.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 De fick se Herrens gärningar och hans under. Halleluja.

Ant. 3 De trogna ser det och gläder sig och besinnar Herrens gärningar. Halleluja.

III

Han gjorde strömmar till öken, *
källsprång till ödemark,

bördigt land till salthed, *
ty dess inbyggare var onda.

Han gjorde öknen till en vattenrik sjö, *
det torra landet till källsprång.

Där lät han de hungrande slå sig ner, *
och de byggde en stad där de kunde bo.

De besådde åkrar och planterade vingårdar, *
som gav dem rika skördar.

Han välsignade dem, och de växte till ett stort folk, *
och han gav dem mängder av boskap.

De blev sedan ringa och föraktade, *
olycka och bedrövelse tryckte dem,

men han som utgjuter förakt över furstar *
och låter dem irra omkring i den väglösa öknen,

han upphöjde den fattige ur eländet *
och lät stammarna växa till, som en fårhjord.

De trogna ser det och gläder sig, *
men alla onda människor förstummas.

Den som är vis skall ge akt på detta *
och besinna Herrens gärningar.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De trogna ser det och gläder sig och besinnar Herrens gärningar. Halleluja.

Gud har fött oss på nytt till ett levande hopp, halleluja,
genom Jesu Kristi uppståndelse från de döda, halleluja.

Första läsningen
Upp 11:1-19
De två vittnena. Den sjunde basunen

En måttstock som var som en stav gavs åt mig, Johannes, med orden: "Gå och mät Guds tempel och altaret och räkna dem som tillber där. Men templets yttre gård skall du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna, och den heliga staden skall trampas av dem i fyrtiotvå månader. Och jag skall låta mina två vittnen profetera under tolvhundrasextio dagar, klädda i säckväv." Vittnena är de två olivträden och de två lampställen som står framför jordens herre. Om någon vill skada dem, kommer det eld ur deras mun och förtär deras fiender. Var och en som vill skada dem måste bli dödad på det sättet. De har makt att stänga himlen så att inget regn faller under den tid då de profeterar, och de har makt att förvandla allt vatten till blod och att slå jorden med alla slags plågor så ofta de vill.
Och när de har fullbordat sitt vittnesbörd, skall odjuret som stiger upp ur avgrunden börja krig mot dem och besegra dem och döda dem. Deras lik skall ligga på gatan i den stora stad som på andligt språk kallas Sodom och Egypten och där deras herre också blev korsfäst. Människor från alla länder och stammar och språk och folk kommer och ser på deras lik i tre och en halv dagar och låter dem inte läggas i någon grav. Och jordens invånare gläder sig över deras öde och jublar och skickar gåvor till varandra, eftersom dessa båda profeter hade varit en plåga för jordens invånare. Och efter de tre och en halv dagarna kom livsande från Gud in i dem, och de ställde sig upp, och stor skräck föll över alla som såg dem. Och de hörde en stark röst från himlen som sade till dem: "Kom hit upp." Och de steg upp till himlen i ett moln, och deras fiender såg dem. I samma stund blev det en väldig jordbävning, och en tiondel av staden störtade samman, sju tusen människor dödades av jordbävningen och de andra slogs av skräck och gav himlens Gud sin hyllning. Det andra veropet är över. Se, det tredje kommer strax.
Den sjunde ängeln blåste i sin basun. Då hördes starka röster i himlen som sade: "Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde, och han skall vara konung i evigheters evighet." Och de tjugofyra äldste, som satt på sina troner inför Gud, föll ner på sina ansikten och tillbad Gud och sade: "Vi tackar dig, Herre Gud, allhärskare, du som är och som var, för att du har tagit makten, din stora makt, och blivit konung. Folken vredgades, men din vrede har kommit och stunden då de döda skall dömas och då du skall löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som fruktar ditt namn, höga och låga, och förgöra dem som förgör jorden."
Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, och det kom blixtar och dån och åska och jordbävning och väldiga hagel.

Responsorium Upp 11:15b; Dan 7:27c

Herraväldet över världen tillhör nu vår Herre och hans smorde,
+ och han skall vara konung i evigheters evighet, halleluja.
Hans rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skall tjäna och lyda honom.
+ Och han skall vara konung i evigheters evighet, halleluja.

Andra läsningen
Ur Betraktande böner av Wilhelm av Saint-Thierry.
Den öppnade himlen

Sedan himlens port blivit öppnad, kunde man, såsom Jo-hannes säger, se förbundsarken i himlen. Men vad är denna förbundsark, synlig i himlen, annat än uppenbarelsen av den frälsningsplan som från världens början varit fördold i den Gud som har skapat allt? Du [Kristus] är i sanning för-bundsarken. Allt det som från världens början betygats av alla heliga och profeter, i lagen, profetiorna, tecknen och kraftgärningarna, var gömt i dig från världens början men har i den yttersta tiden blivit förverkligat. Du är arken, på alla sidor täckt av rent guld, ty i dig vilade Guds visdoms fullhet, och den omslöt dig helt och hållet och gav dig ära.
De goda ting, som från världens början hade varit fördolda i din hemlighets himmel, uppenbarade du vid tidens fullbordan för en längtande värld, då du öppnade den port i himlen som är du själv. Du öppnade den, då din nåd blev uppenbarad för alla människor för att uppfostra oss, då din godhet och människokärlek blev uppenbarad för att frälsa oss - inte genom några rättfärdighetens gärningar som vi hade gjort, utan i överensstämmelse med din barmhärtighet. Sedan du hade öppnat himlen, göts allt gott, all härlighet, all himlens ljuvlighet ut över jorden.
Du välsignade vår jord, och från den stunden började den att ge sin frukt. Från den stunden finns för alla en väg mot din himmel, beträdd av martyrernas och alla heligas fötter. På grund av den förebild och den kärlekens nåd som du givit dem, har de älskat dig ända därhän att de föraktat sig själva och har de inte fruktat att ge sina liv för dig.
Dessa din härlighets outgrundliga rikedomar, o Herre, var fördolda hos dig i din hemlighets himmel ända till den stund, då soldatens lans öppnade din Sons, vår herres och frälsares sida, då han hängde på korset, och vår återlösnings sakrament strömmade fram. Detta skedde för att vi, inte såsom Tomas endast skulle sticka vårt finger eller vår hand in i hans sida, utan helt och hållet skulle kunna träda in i den öppnade sidan, ända till ditt hjärta, o Jesus, till barmhärtighetens säkra plats, ända till din heliga själ, full av all Guds fullhet, full av nåd och sanning, full av vår frälsning och tröst.
Öppna, o Herre, porten på din arks sida, så att alla de som du vill rädda undan den syndaflod som översvämmar jorden kan stiga in. Öppna för oss din kropps sida, så att de som längtar efter att se Sonens hemligheter kan stiga in och ta emot de mysterier som strömmar ut ur den och ta emot priset för sin återlösning. Öppna din himmels port, så att de kan se Herrens goda i de levandes land, dessa dina återlösta, som ännu mödar sig i de dödas land, så att de kan se och längta och brinnande kan löpa framåt. För dem har du ju blivit gjord till vägen, på vilken man går, sanningen, till vilken man går, livet, för vars skull man går; vägen - förebilden i ödmjukhet, sanningen - förebilden i renhet, livet - det eviga livet.

Responsorium 1 Kung 8:6; Upp 11:19; jfr Kol 1:19

Och prästerna bar in Herrens förbundsark till dess plats i husets kor, i det allraheligaste, till platsen under kerubernas vingar.
+ Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, halleluja.
Gud har låtit all fullhet bo i Kristus.
+ Och Guds tempel i himlen öppnades, och förbundsarken blev synlig i hans tempel, halleluja.

Slutbön

Gud, vår Fader, du har genom vattnet och Anden fött oss på nytt. Bevara detta nya liv, så att vi motstår ondskans lockelser och troget lever i dopets nåd. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.