Läsningsgudstjänst
Den 16 april 2024, tisdag
tisdag i 3 påskveckan
tisdag i 3 påskveckan

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Må allt folk med glädje prisa
Herrens stora ödmjukhet,
ty han klädde sig i köttet
för att bota Adams fall;
vad gudomlig vishet skapat
räddar Sonen med sin död.

I sin kärlek bär han alla
i sin kropp som offer fram,
när han, slagen och förhånad
och med törnekrona krönt,
låter sig med grymma spikar
naglas fast vid korsets stam.

Se, på stocken mognar druvan,
livets träd bär härlig frukt,
ty när skalet brister, strömmar
ur dess kött två sakrament.
Här är rening för all världen:
vatten och ett vinrött blod.

Så han öppnar stängda portar
och besegrar dödens makt,
jorden bävar, bergen brister
när den nya tiden gryr,
och ur gravens djup står många
heliga till livet upp.

Nu må glädje fylla jorden,
varje hjärta slå av fröjd;
Juda lejon vinner seger
över draken och hans här;
han som led är nu uppstånden,
med triumf han träder fram.

Lovad vare Gud, vår Fader,
och den gode Frälsaren,
som är mitt ibland oss alltid
— o vår Präst, vårt Offerlamm —
du i Andens enhet råder
nu och i all evighet. Amen.



Ant. 1 Gud står upp, och de som hatar honom flyr för hans ansikte. Halleluja.

Psalm 68
Herrens intåg i triumf
Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor (Ef 4:8)

I

Gud står upp, hans fiender skingras, *
och de som hatar honom flyr för hans ansikte.

Som rök fördrivs, så fördrivs de av dig, *
som vaxet smälter för eld
förgås de gudlösa för Guds ansikte.

Men de rättfärdiga är glada, *
de fröjdar sig inför Gud och jublar i glädje.

Sjung och spela till Guds ära, *
jubla inför honom som drar fram genom öknarna.

Hans namn är Herren, *
fröjdas inför honom,

de faderlösas fader och änkors försvarare, *
Gud i sin heliga boning.

Gud hjälper de ensamma till ett hem
och för de fångna ut till lycka, *
men de trotsiga får bo där marken ligger öde.

Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, *
när du gick fram i öknen,

då bävade jorden, +
då utgöt himlen sina flöden inför Gud, *
inför Sinais Herre, inför Israels Gud.

Ett rikligt regn lät du falla, o Gud, *
du gav liv åt ditt land, som försmäktade.

Din skara fick bo där, *
i din godhet, Gud, beredde du det åt de arma.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Gud står upp, och de som hatar honom flyr för hans ansikte. Halleluja.

Ant. 2 Vår Gud är den Gud som vinner seger, och hos Herren finns räddning från döden. Halleluja.

II

Herren sänder ut sitt ord, *
stor är skaran av kvinnor som bär glädjebud:

"Härarnas konungar flyr! *
I husen får man utskifta bytet!

Vill ni då ligga stilla inom era hägnader, +
när duvans vingar blir höljda i silver, *
och hennes fjädrar skimrar av guld?

När den Allsmäktige skingrar kungarna i landet, *
faller snö på Salmon."

Ett väldigt berg är Bashan, *
ett berg rikt på höjder är Bashan.

Ni höga berg, varför ser ni med avund
på det berg som Gud har utvalt till sitt säte *
och där Herren skall bo för alltid?

Guds vagnar är tiotusenden, *
tusen och åter tusen.

Herren drog fram med dem, *
Sinais Gud är nu i templet.

Du for upp i höjden, du tog fångar, +
du krävde gåvor av de trotsiga, *
för att de skulle få bo hos Herren Gud.

Lovad vare Herren dag efter dag! *
Han bär oss, Gud ger oss seger.

Vår Gud är den Gud som vinner seger, *
och hos Herren finns räddning från döden.

Men han krossar sina fienders huvuden, *
krossar hjässan på den som övar orätt.

Herren säger: "Från Bashan skall jag hämta dem, *
från havets djup skall jag hämta upp dem,

så att du kan vada i blod *
och dina hundars tunga får sin del av dina fiender."

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Vår Gud är den Gud som vinner seger, och hos Herren finns räddning från döden. Halleluja.

Ant. 3 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, spela och sjung till Herrens lov. Halleluja.

III

Man ser, o Gud, ditt högtidståg, *
min Guds, min konungs, tåg inne i templet.

Främst går sångare, +
harpospelare följer efter, *
mitt ibland unga kvinnor som slår på pukor.

Lova Gud i den stora församlingen, *
lova Herren, ni av Israels brunn.

Där går Benjamin, den yngste, han för dem an. *
Där går skaran av Judas furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.

Gud, stå upp i din makt, *
den väldiga makt som du har visat oss.

Träd fram i ditt tempel i Jerusalem, *
låt kungarna bära fram sina gåvor.

Straffa odjuret i vassen, *
tjurarnas hop med deras kalvar.

De är giriga efter silver, tvinga dem till lydnad! *
Ja, han skingrar de folk som vill föra krig.

De mäktiga skall komma hit från Egypten, *
Etiopien skall skynda hit till Gud,
med gåvor i händerna.

Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, *
spela och sjung till Herrens lov.

Han far fram på urtidshimlarnas himmel *
och låter höra sin röst, sin mäktiga röst.

Ge Gud äran! +
Han råder över Israel i härlighet, *
och hans makt når ända till skyarna.

Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom, *
du som är Israels Gud.

Han ger makt och styrka åt sitt folk. *
Lovad vare Gud!

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Ni riken på jorden, sjung till Guds ära, spela och sjung till Herrens lov. Halleluja.

Kristus har uppväckts från de döda och skall inte mer dö, halleluja.
Döden är inte längre herre över honom, halleluja.

Första läsningen
Upp 8:1-13
Det sjunde sigillet. De fyra första basunerna

När Lammet bröt det sjunde sigillet, blev det tyst i himlen i kanske en halv timme. Och jag såg de sju änglarna som står inför Gud, och åt dem gavs sju basuner. Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret inför tronen. Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner. Och ängeln tog rökelsekaret och fyllde det med eld från altaret och kastade ner det på jorden. Då blev det åska och dån och blixtar och jordbävning.
Och de sju änglarna med de sju basunerna gjorde sig redo att blåsa i dem.
Den förste blåste i sin basun. Då kom hagel och eld, blandat med blod, och slog ner på jorden, och en tredjedel av jorden brändes av, och en tredjedel av träden brann upp, och allt grönt gräs brann upp.
Den andre ängeln blåste i sin basun. Då var det som om ett stort brinnande berg slog ner i havet, och en tredjedel av havet blev till blod, en tredjedel av alla levande väsen i havet dog, och en tredjedel av alla fartyg gick under.
Den tredje ängeln blåste i sin basun. Då föll en stor stjärna från himlen, brinnande som en fackla, och den föll på en tredjedel av floderna och på vattenkällorna. Och stjärnans namn är Malört. En tredjedel av vattendragen blev till mal-ört, och många människor dog av vattnet, därför att det hade blivit bittert.
Den fjärde ängeln blåste i sin basun. Då träffades en tredjedel av solen och en tredjedel av månen och en tredjedel av stjärnorna, så att tredjedelen av dem förmörkades och dagen miste en tredjedel av sitt ljus och natten likaså. Och jag såg, och jag hörde hur en örn som flög över himlens mitt ropade med hög röst: "Ve, ve, ve över jordens invånare när de tre andra änglarna snart låter sina basuner ljuda."

Responsorium Jfr Upp 8:3-4; 5:8b

En ängel med ett rökelsekar av guld stod vid templets altare, och åt honom gavs mycket rökelse.
+ Och röken från rökelsen steg upp inför Gud, halleluja.
Var och en av änglarna hade en guldskål fylld med rökelse, som är de heligas böner.
+ Och röken från rökelsen steg upp inför Gud, halleluja.

Andra läsningen
Ur en predikan tillskriven Gottfrid av Admont.
Ängeln vid templets altare

Och en ängel ställde sig vid templets altare, och han hade ett rökelsekar av guld i sin hand, och åt honom gavs mycket rökelse. Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud. Denne ängel är medlaren mellan Gud och människor, människan Jesus Kristus. Han är i sanning budbäraren, som Gud Fadern sänder för att rädda människosläktet. Han kom till denna världen genom sitt människoblivandes mysterium, för att förkunna denna räddning.
Det tempel om vilket det här talas, är den heliga, universella kyrkan, i vars tempel altaret är Herrens kors. På det frambärs åt Gud Kristi kropps och blods rena offer såsom en ren och obefläckad offergåva. Alla offer som under föregående tider hade framburits för att utverka försoning från Herren och som från världens begynnelse hade behagat honom, var en förebild av den kommande återlösningens ädla frukt, Jesus Kristus. Så var det lamm som den rättfärdige Abel bar fram en förebild av det offer som Kristus, det sanna och obefläckade påskalammet, för vår räddning bar fram på korsets altare. Så förebildade också patriarken Abraham genom offret av Isak, sin ende arvinge, samme vår Återlösare, Guds enfödde Son, han som för vår skull bar fram sig själv åt den evige Fadern på korsets altare.
Han som alltså är världens frälsare, ställde sig vid templets altare, när han blev människa, för att, som jag redan har sagt, på korset utge sig själv som priset för vår återlösning. Det var i sanning tillbörligt, att människan som hade fallit i fördärvets fördömelse genom ett träd, också skulle återlösas genom ett träd och så vinna frälsningens nåd. "Templet" är den heliga kyrka som ännu mödar sig på jorden. Men vi kan också tolka "templet" som den kyrka som i salig odödlighet redan regerar med Gud i himlen. Vid båda dessa tempels altare - vid den innevarande tidsålderns och vid den himmelska kyrkans altare - står Gud, han som är frälsningens upphov. Härom vittnar Paulus som säger: Han beredde frid genom blodet på sitt kors, mellan allt som finns i himlen och på jorden.
Den himmelska kyrkan är de heligas andar som den barmhärtige Frälsaren räddade undan dödsrikets portar genom sitt lidandes triumf - och av vilka även många upp-stod med honom - och alla de utvalda andar som här i tiden lägger av köttets börda och går över från döden till livet. Den innevarande tidsålderns kyrka kallas för "tempel" på grund av de utvalda, de som är ett Guds tempel, de vilkas moder hon är. Dessa är de som Gud själv bor och härskar i genom sin nåd, enligt apostelns ord: Guds tempel är heligt, och det templet är ni.
Vi bör alltså med en särskild hängivenhet vörda och älska Herrens ärorika kors, ty genom det har vi blivit lösta från den gamla människan och hennes fördömelse. Men de vördar och firar på rätt sätt det livgivande korsets åminnelse, som efterliknar det genom återhållsamhet, som korsfäster sitt kött tillsammans med dess lustar och begärelser, som bär den korsfäste Herrens sårmärken på sin kropp, som ständigt i sina lemmar bär hans kors.
Alla som så har sökt att efterlikna Herrens kors skall, näi i deras dödskamp det heliga korset hålls inför deras ögon, med glädje skåda det. De skall utan tvivel skyddas genom dess hjälp från de kringvärvande onda andarnas anslag m h ryckas undan deras makt. Fria och obehindrade och avklädda denna dödlighets elände skall de så gå över till den eviga salighetens glädje.

Responsorium Upp 8:3-4; Heb 7:26, 25

Och en annan ängel kom och ställde sig vid altaret med ett rökelsekar av guld, och åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret inför tronen.
+ Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner, halleluja.
En sådan överstepräst var det vi behövde: så kan han nu och för alltid rädda dem som nalkas Gud genom honom.
+ Och röken från rökelsen steg ur ängelns hand upp inför Gud tillsammans med de heligas böner, halleluja.

Slutbön

Gud, vår Fader, du som i vatten och helig Ande tagit bort all synd, fött oss på nytt och öppnat himlens port, skänk oss din nåd alltmer, så att vi inte går miste om något av det som du har lovat oss. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.