Läsningsgudstjänst
Den 25 april 2024, torsdag
Markus evangelist

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

R. Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:

att så och plantera
vad andra skall skörda,
att ge och förlåta,
att lyfta och bära,
att läka och vårda,
att öppna en port till Guds rike.

R. Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:

På okända vägar
min längtan er driver.
Min Ande er följer
till slutet av vägen,
där Fadern er väntar,
där bordet är dukat för festen.

R. Så som min Fader sände mig
   sänder jag er:



Ant. 1 Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.

Psalm 19 A
Lovsång till Skaparen
Han har kommit ner till oss från höjden och styr våra fötter in på fredens väg (jfr Luk 1:78-79)

Himlarna förkunnar Guds ära, *
och fästet vittnar om hans händers verk.
     Den ena dagen talar därom till den andra, +
     den ena natten kungör det för den andra, *
     det är ett tal och ett ljud, vars röst inte hors.
De sträcker sig ut över hela jorden, *
och deras ord går till världens ändar.
     Åt solen har han gjort en hydda i dem,
     och den är som en brudgum
     som går ut ur sin kammare, *
     den fröjdar sig, som en hjälte, att löpa sin bana.
Vid himmelens ände går den upp,
dess omlopp når till himmelens gränser, *
och inget är dolt för dess hetta.
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Över hela jorden nådde deras röst och till världens ändar deras ord.

Ant. 2 De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.

Psalm 64
Bön om skydd mot fiender
Herrens lidande ställs fram för våra ögon i denna psalm (Augustinus)

Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, *
skydda mitt liv mot fiendens hot.
     Göm mig för de ondas skåra, *
     för ogärningsmännens larmande hop,
De vässar sina tungor som svärd, *
de lägger an med bittra ord som med pilar,
     för att skjuta den skuldlöse ur bakhåll. *
     Plötsligt skjuter de på honom, utan försköning.
De står fast i sitt onda uppsåt, +
de ordar om hur de skall lägga ut snaror, *
de säger: "Vem skulle se oss?"
     De tänker ut lömska planer: +
     "Nu är vi redo att slå till!" *
     Deras inre är fördärvat, deras hjärta är en avgrund.
Då skjuter Glid dem, *
plötsligt sårar dem hans pil.
     Deras tunga får dem på fall, de blir straffade, *
     alla som ser dem skakar på huvudet.
Och alla människor blir förskräckta, *
de förkunnar vad Gud har gjort
och besinnar hans verk.
     Den rättfärdige skall glädja sig i Herren +
     och ta sin tillflykt till honom, *
     och alla rättsinniga skall jubla.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 De förkunnade vad Gud har gjort, och de förstod hans verk.

Ant. 3 De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.

Psalm 97
Herrens härlighet när han träder fram till dom
Denna psalm syftar på hur världen räddas och alla folk kommer till tro på honom (Athanasios)

Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig *
och alla havsländerna glädja sig.
     Han omges av moln och töcken, *
     rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron.
Eld går framför honom *
och förbränner hans ovänner runt omkring.
     Hans blixtar lyser upp jordkretsen, *
     jorden ser det och bävar.
Bergen smälter som vax för Herren, *
för hela jordens Herre.
     Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, *
     och alla folk ser hans ära.
Alla de skall komma på skam som dyrkar gudabilder, +
de som berömmer sig av avgudar, *
honom skall alla gudar tillbe.
     Sion hör det och gläder sig, +
     och Judas döttrar fröjdar sig, *
     Herre, de jublar över dina domar.
Ty du, Herre, är den Högste över hela jorden, *
du är högt upphöjd över alla gudar.
     Ni som älskar Herren, hata det onda. +
     Han beskyddar sina fromma, *
     han räddar dem ur de gudlösas hand.
Ljus går upp för den rättfärdige *
och för de rättsinniga glädje.
     Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, *
     och prisa hans heliga namn.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 De förkunnade hans rättfärdighet, och alla folk fick se hans ära.

De förkunnade Herrens lov
och hans makt och de under som han gjort.

Första läsningen
Ef 4:1-16
Den andliga enheten

Jag uppmanar er alltså, jag som är fånge för Herrens skull, att leva värdigt er kallelse, alltid ödmjuka och milda. Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek. Sträva efter att med friden som band bevara den andliga enheten: en enda kropp och en enda ande, liksom ni en gång kallades till ett och samma hopp. En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas fader, han som står över allting, verkar genom allt och finns i allt.
Var och en av oss har fått just den nåd som Kristus har velat ge honom. Därför heter det: Han steg upp i höjden och tog fångar, han gav människorna gåvor. (Att han steg upp, måste inte det betyda att han också har stigit ner i underjorden? Han som har stigit ner är också den som steg upp högt över alla himlar för att uppfylla allting.) Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund. Nej, låt oss i kärlek hålla fast vid sanningen och växa i alla avseenden så att vi förenas med honom som är huvudet, Kristus. Han låter hela kroppen fogas samman och hållas ihop genom att alla lederna hjälper och stöder, med just den kraft han ger åt varje särskild del. Då växer hela kroppen till och byggs upp i kärlek.

Responsorium Jfr 2 Pet 1:21; Ords 2:6

Ingen profetia har förmedlats genom mänsklig vilja.
+ När människor talat ord från Gud har de varit drivna av helig ande, halleluja.
Herren är den som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och förstånd.
+ När människor talat ord från Gud har de varit drivna av helig ande, halleluja.

Andra läsningen
Ur Irenaeus av Lyons skrift Mot heresierna.
Kyrkan förkunnar sanningen

Kyrkan är utspridd till jordens gränser likt sädeskorn på ett åkerfält. Hon mottog från apostlarna och deras lärjungar tron på den ende Guden, den allsmäktige Fadern, som skapat himmel och jord och havet och allt som finns i dem; och på den ende Jesus Kristus, Guds Son, som för vår frälsnings skull blev människa; och på den helige Ande, som förkunnat Guds rådslut genom profeterna. Hon mottog hans uppståndelse från de döda, på vår älskade Herres Jesu Kristi kroppsliga himmelsfärd, på hans återkomst från himlen i Faderns härlighet, för att sammanfatta allt under ett huvud och uppväcka människosläktets alla människor, så att enligt den osynlige Faderns rådslut alla människor i himlen, på jorden och under jorden skulle böja sina knän för Jesus Kristus vår Herre och Gud och varje mun bekänna: Jesus Kristus är Herre - och han hålla en rättvis dom över alla.
Denna förkunnelse som hon mottagit, den härovan for-mulerade tron, bevarar kyrkan noggrant, som bodde hon i ett enda hus, trots att hon är utspridd över hela jorden. Hon tror den förkunnade sanningen som hade hon bara ett hjärta och en själ. Hon predikar, lär och förmedlar den enstämmigt vidare, som hade hon bara en mun. Ty även om värl-dens språk är olika, så är dock traditionens kraft en och densamma.
De i Germanien grundade kyrkorna tror och förmedlar inte något annat än de spanska eller de keltiska, de i östern inte något annat än de i Egypten, i Libyen och i världens medelpunkt Jerusalem. Tvärtom, liksom solen, Guds skapelse, är en och densamma i hela världen, så lyser också förkunnandet av sanningen överallt och upplyser alla män-niskor som vill komma till insikt om sanningen. Också den bland kyrkans föreståndare som utmärker sig genom sin förkunnelse, förkunnar inte något annat än detta - ty ingen är förmer än mästaren; inte heller den som har svårt att predika reducerar traditionen. Eftersom tron är en och densamma förökas den inte av den som talar mycket därom; inte heller förminskas den av den som talar mindre därom.

Responsorium 1 Kor 1:17-18, 21

Kristus har inte sänt mig med en vältalares vishet: det skulle göra Kristi kors till tomma ord.
+ Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.
Eftersom världen inte lärde känna Gud genom visheten, beslöt Gud att genom dårskapen i förkunnelsen rädda dem som tror.
+ Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Himmelske Fader, du gav den helige Markus nåden och äran att förmedla glädjebudet om din Son. Låt oss bli trogna lärjungar som följer i Kristi spår i allt. Genom honom, Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.