Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 24 maj 2018, torsdag
Vår Herre Jesus Kristus, den evige Översteprästen

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

I himlens hus, oändligt stort,
Guds tempel, ej av händer gjort,
gör Jesus tjänst som evig Präst
och ber om det som är oss bäst.

Han som här nere för vårt väl
göt ut sitt blod, gav ut sin själ,
han utför ännu samma plan
till värn för alla Faderns barn.

Fast hem till Faderns hus han gick
han ser oss med en broders blick.
Som en i samma mänsklighet
förstår han all vår utsatthet.

Vadhelst som här oss smärta kan,
det kände också Smärtans man.
Han prövades i allt, som vi,
och står i prövningen oss bi.

Han minns sitt lidande, sitt dop,
sin gråt och sin förtvivlans rop,
han minns sin vånda för sin död
och finns hos oss i all vår nöd.

Så låt oss tveklöst träda fram
till nådens tron och till Guds lamm
och be om hans förbarmande
den stund vi bäst behöver det.

106 Nya helgon- och festdagar
Ge oss din frid, o Fader god,
i kraft av Herdens gjutna blod.
Hans är all makt och härlighet
i evigheters evighet. Amen.



Ant. 1 Min Fader gav mig folken till arvedel, så som jag begärde av honom.

Psalm 2
Messias, konung och segrare
De har sannerligen gaddat sig samman mot din tjänare Jesus, som du har smort (jfr Apg 4:27)


Varför larmar hedningarna, *
varför smider folken fåfänga planer?

Jordens kungar gör sig redo, +
furstarna gaddar sig samman *
mot Herren och hans smorde:

”Låt oss slita sönder deras bojor *
och kasta av oss deras band.”

Han som bor i himlen ler åt dem, *
Herren ser på dem med förakt.

Han talar till dem i sin vrede *
och förskräcker dem i sin förgrymmelse:

”Jag själv har insatt min konung *
på Sion, mitt heliga berg.”

Jag vill kungöra hans beslut:
Herren sade till mig: ”Du är min son, *
jag har fött dig i dag.

Begär av mig, så skall jag ge dig folken till arvedel *
och jordens ändar till egendom.

Du skall slå dem med järnspira, *
som lerkärl skall du krossa dem.”

Så kom nu till förstånd, ni konungar, *
låt varna er, ni domare på jorden.

Tjäna Herren med fruktan, *
och jubla mot honom i bävan.

Hylla sonen, så att han inte vredgas och ni går under, +
ty hans vrede kan lätt bli upptänd. *
Saliga alla de som förtröstar på honom.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Min Fader gav mig folken till arvedel, så som jag begärde av honom.

Ant. 2 Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer, som behagar Gud.

Psalm 40:2-14,17-18
Tacksägelse och bön om hjälp
Offer och gåvor begärde du inte, men en kropp har du danat åt mig (Heb 10:5)


Jag satte allt mitt hopp till Herren, *
och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
     Han drog mig upp ur fördärvets grop,
ur den djupa dyn,
     han ställde mina fötter på en klippa, *
     mina steg gjorde han fasta,
han lade en ny sång i min mun, *
en lovsång till vår Gud.
     Det skall många se och bli häpna, *
     de skall förtrösta på Herren.
Salig den man som sätter sin förtröstan till Herren *
och inte vänder sig till de stolta,
till dem som viker av i lögn.
     Stora är de under du har gjort, Herre, min Gud,
     och de tankar du har tänkt för oss *
     - inget kan liknas vid dig.
Jag ville förkunna dem och tala om dem, *
men de går inte att räkna.
     Till slaktoffer och matoffer har du inte behag
     - öppna öron har du givit mig - *
     du begär inte brännoffer och syndoffer.
Därför säger jag: "Se, jag kommer, *
i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
     Att göra din vilja, min Gud, är min lust, *
     och din lag är i mitt hjärta."
Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet *
i den stora församlingen.
     Se, jag tillsluter inte mina läppar; *
     du, Herre, vet det.
Din rättfärdighet döljer jag inte i mitt hjärta, *
jag talar om din trofasta hjälp.
     Jag förtiger inte din nåd och din trofasthet *
     för den stora församlingen.
Du, Herre,
skall inte tillsluta din barmhärtighet för mig,
din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
     Lidanden omger mig, fler än jag kan räkna, *
     mina synder har hunnit upp mig,
     så att jag inte kan se.
De är flera än håren på mitt huvud, *
och mitt mod har lämnat mig.
     Herre, jag ber dig: rädda mig! *
     Herre, skynda till min hjälp!
Alla de som söker dig *
må fröjdas och vara glada i dig,
     de som längtar efter din räddning *
må alltid säga: "Herren är stor".
     Jag är betryckt och fattig, *
     men Herren sörjer för mitt liv.
Min hjälp och min befriare är du. *
Dröj inte, du min Gud!
     Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 2 Frambär era kroppar som ett levande och heligt offer, som behagar Gud.

Ant. 3 Kristus har älskat Kyrkan och utlämnat sig själv för henne för att helga henne.

Psalm 85
Vår räddning är nära
Genom vår Frälsares nedstigande till jorden välsignade Gud sitt land (Origenes)


Herre, du var en gång nådig mot ditt land, *
du återupprättade Jakobs hus.
     Du förlät ditt folks missgärning, *
     du överskylde all deras synd.
Du lät din förgrymmelse fåra *
och dämpade din glödande vrede.
     Så vänd dig nu åter till oss, Gud, vår frälsare, *
     och upphör med din förtörnelse mot oss.
Vill du vredgas på oss för evigt *
och låta din vrede vara från släkte till släkte?
     Vill du inte åter ge oss liv, *
     så att ditt folk får glädjas i dig?
Herre, låt oss se din nåd, *
och ge oss din frälsning.
     Jag vill höra Guds ord,
     ty Herren talar frid till sitt folk och till sina fromma, *
     må de då inte vända åter till dårskap.
Ja, hans frälsning är nära dem som fruktar honom, *
och hans ära skall bo i vårt land.
     Godhet och trofasthet skall mötas där, *
     rättfärdighet och frid skall kyssas,
trofasthet skall växa upp ur jorden *
och rättfärdighet blicka ned från himmelen.
     Herren skall ge oss goda gåvor, *
     och vårt land skall ge sin gröda.
Rättfärdighet skall gå framför honom, *
frälsning skall följa i hans spår.
     Ara vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
     nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Kristus har älskat Kyrkan och utlämnat sig själv för henne för att helga henne.

Kristus frambar ett enda syndoffer.
Han har för all framtid fullkomnat dem som blir helgade.

Första läsningen
Heb 4:14–16; 5:1–10
Läsning ur Hebreerbrevet.


När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp.
Varje överstepräst utses bland människor, och det är människor han får till uppgift att företräda inför Gud, genom att frambära offergåvor för deras synder. Han kan ha fördrag med de okunniga och vilsegångna, eftersom han själv är behäftad med svaghet och därför måste frambära syndoffer lika mycket för sig själv som för folket. Ingen tar sig denna värdighet; han blir kallad av Gud, liksom Aron. Så är det också med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst utan fick den av honom som sade: Du är min son, jag har fött dig i dag, liksom han på ett annat ställe säger: Du är för evigt präst, en sådan som Melkisedek.
Under sitt liv på jorden uppsände han med höga rop och tårar enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja. Fast han var Son lärde han sig lyda genom att lida, och när han hade fullkomnats blev han för alla som lyder honom den som bringar evig frälsning, av Gud kallad överstepräst, en sådan som Melkisedek.

Responsorium Fil 2:8; jfr Jes 53:7

Kristus gjorde sig ödmjuk,
† Och blev lydig intill döden.
Av fri vilja frambar han sig själv.
† Och blev lydig intill döden.

Andra läsningen
Ur encyklikan Mediator Dei av påven Pius XII.
Kristus, präst och offergåva


Kristus är präst, men han är präst för vår skull, inte för sin egen, eftersom han på hela mänsklighetens vägnar frambär dess böner och överlåtelse till den evige Fadern; han är likaledes offergåva, och detta för vår skull, eftersom han frambär sig själv i den skuldtyngda människans ställe. Apostelns ord: Låt det sinnelag råda bland er som fanns hos Kristus Jesus (Fil 2:5) kräver av alla kristna att de, så långt detta ligger i mänsklig förmåga, är besjälade av samma hållning som den gudomlige Återlösaren, när han frambar sig själv som Offergåvan: de måste visa sann och äkta ödmjukhet, de måste frambära tillbedjan, förhärligande, lovprisning och tacksägelse inför Guds upphöjda Majestät. Det kräver också av dem att de på något sätt accepterar att bli en offergåva, så att de enligt evangeliets anvisningar förnekar sig själva, att de självmant och självklart strävar efter att göra bot, och att var och en avskyr och sonar sina egna synder. Det kräver slutligen att vi alla förenar oss med Kristus i den mystiska döden på korset, så att vi får rätt att på oss själva tillämpa Paulus ord: Jag är korsfäst tillsammans med Kristus (Gal 2:19).

Responsorium Jfr Gal 2:20

Jag lever i tron på Guds Son,
† Han som har älskat mig och offrat sig själv för mig.
Jag lever, fast inte längre jag själv, den som lever i mig är Kristus.
† Han som har älskat mig och offrat sig själv för mig.

Te Deum

O Gud, vi lovar dig, o Herre, vi bekänner dig.
Dig, evige Fader, ärar hela jorden.
Dig prisar alla änglar, himlarna och alla makter.
Dig prisar kerubim och serafim och sjunger utan ände:
'Helig, helig, helig är Herren Gud Sebaot.
Fulla är himlarna och jorden av din äras majestät.'
Dig prisar apostlarnas saliga kör.
Dig lovar profeternas prisvärda skara.
Dig ärar martyrernas vitklädda här.
Över hela jorden bekänner dig den heliga kyrkan:
dig, Fader allsmäktig,
din högtlovade, sanne, enfödde Son
och Tröstaren, den helige Ande.
Du Kriste, ärans konung,
Faderns Son är du i evighet.
Till människans förlossning tog du mandom
och försmådde icke jungfruns sköte.
Du övervann dödens udd
och upplät himmelriket för de trogna.
Du sitter på Guds högra hand i Faderns härlighet.
Därifrån igenkommande
till att döma levande och döda.
Därför beder vi: Hjälp dina tjänare
som du återlöst med ditt dyra blod
och giv åt dem bland dina helgon din eviga härlighet.
Herre, fräls ditt folk och välsigna din arvedel,
och var deras herde och bär dem till evig tid.
Vi prisar dig alla dagar
och lovsjunger ditt namn i evigheternas evighet.
[Värdigas, Herre, denna dag bevara oss utan synd.
Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss.
Din barmhärtighet, Herre, vare över oss,
såsom vi hoppas på dig.
På dig hoppas jag, o Herre,
jag skall icke komma på skam till evig tid.]


Slutbön

Gud, du som till ditt majestäts större ära och till människosläktets frälsning har insatt din enfödde Son som evig Överstepräst, skänk den helige Andes gåvor, så att de som han har utvalt till sina tjänare och förvaltare av sina hemligheter visar sig troget uppbära det anförtrodda ämbetet. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg