Arbetar med sidan !!! Oblatmissionärerna

Breviar - Kyrkans dagliga bön


Läsningsgudstjänst
Den 16 augusti 2018, torsdag
torsdag i 19 veckan 'under året'

Gud, kom till min räddning.
Herre, skynda till min hjälp.
Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande,
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen. (Halleluja.)

Hymn

Under natten eller tidigt om morgonen:

På starka vingar lyfts ur natt
den nya dagen med sitt bud.
Som ljuset tänds väck anden upp,
ty Kristus kallar till sitt liv.

"Stå upp ur bädden", är hans rop,
"byt håglöshet mot Andens mod,
var fasta, rena i ert verk,
var vakande, jag kommer snart."

Må himlavalvets gryningsljus
och vindens fläkt i morgonstund
åt de betryckta skänka nåd
att sätta till ditt ljus sitt hopp.

O Jesus, hör vår morgonbön,
ur ångerns bittra tårar född,
behåll vårt hjärta ständigt rent,
håll vakt, att det ej somnar mer.

Driv, Herre, du all slummer bort,
spräng nattens bojor med din arm,
bryt upp den gamla syndens mark,
sänd ut ditt ständigt nya ljus.

Gud Fadern vare evigt lov
och ära ske hans ende Son
och helga Anden, Tröstaren,
i evigheters evighet. Amen.

Under dagen:

Du alla trognas frälsning, liv och glädje,
Kristus, all godhets och all endräkts källa,
låt oss besjunga och av hjärtat prisa,
Herre, din ära.

Du är allena dina helgons styrka,
kunskap och visdom, längtan och förtröstan,
din är den låga som i världen tänder
kärlekens iver.

Giv oss som gåva frid och trons förvissning,
hela det brustna, res av nåd de fallna,
sida vid sida låt oss vandra vägen
fram till ditt rike.

Makten och väldet tillhör Gud, vår Fader,
mottag vår dyrkan, Frälsare och Konung,
må hela världen enigt med oss lova
heliga Anden. Amen.



Ant. 1 Herren tänker på oss, han ser vår smälek.

Psalm 89:39-53
Klagosång över Jerusalems förstörelse
Han reser för oss frälsningens horn i sin tjänare Davids hus (Luk 1:69)

IV


Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde *
och handlat mot honom i vrede.

Du har upplöst förbundet med din tjänare, *
du har vanärat hans krona och kastat den till marken.

Du har brutit ner hans murar, *
du har gjort hans fästen till spillror.

Alla som går vägen fram plundrar honom, *
han har blivit till vanära för sina grannar.

Du har upphöjt hans ovänners högra hand *
och berett alla hans fiender glädje.

Du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka *
och inte hållit honom uppe i striden.

Du har gjort slut på hans glans *
och slagit hans tron till jorden.

Du har förkortat hans ungdoms dagar, *
du har höljt honom i skam.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 1 Herren tänker på oss, han ser vår smälek.

Ant. 2 Jag är skottet på Davids rot, den strålande morgonstjärnan, säger Herren.

V

Hur länge, Herre, skall du dölja dig? *
Hur länge skall din vrede brinna som eld?

Tänk på hur kort mitt liv varar, *
hur förgängliga du skapat alla människor.

Ty vem kan leva för evigt och undgå att se döden? *
Vem räddar sitt liv från dödsrikets våld?

Herre, var är dina forna gärningar, *
vad du lovade David med ed i din trofasthet?

Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, *
på vad jag måste fördra av alla de många folken.

Herre, tänk på hur dina fiender smädar, *
hur de smädar din smordes fotspår.

Välsignad är Herren i evighet. *
Amen, amen.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.


Ant. 2 Jag är skottet på Davids rot, den strålande morgonstjärnan, säger Herren.

Ant. 3 Våra år liknar gräset som förgår, men från evighet till evighet är du, o Gud.

Psalm 90
Må Herrens ljuvlighet komma över oss
För Herren är en dag som tusen år och tusen år som en dag (2 Pet 3:8)


Herre, du har varit vår tillflykt *
från släkte till släkte.

Förrän bergen blev till
och du födde jorden och världen, *
ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

Du låter människorna vända åter till stoft, *
du säger: ”Vänd åter, ni människor.”
T

y tusen år är i dina ögon +
som den dag som förgick i går, *
de är som en nattväkt.

Du sköljer dem bort,
de är som en sömn, *
de är förgängliga som gräset:

det blomstrar upp och frodas om morgonen, *
men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

Ty vi förgås genom din vrede, *
genom din förtörnelse rycks vi plötsligt bort.

Du ställer våra missgärningar inför dig, *
våra hemliga synder i ditt ansiktes ljus.

Alla våra dagar försvinner genom din förgrymmelse, *
vi slutar våra år som en suck.

Vårt liv varar sjuttio år *
eller åttio år om det blir långt,

och när det är som bäst är det möda och fåfänglighet, *
det går snabbt förbi, vi flyger bort.

Vem besinnar din mäktiga vrede *
och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

Lär oss betänka hur få våra dagar är, *
så att vi får hjärtats vishet.

Herre, vänd åter. +
Hur länge dröjer du? *
Förbarma dig över dina tjänare.

Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, *
så att vi får jubla och vara glada i alla våra dagar.

Ge oss glädje så många dagar som du plågat oss, *
så många år som vi har lidit olycka.

Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare *
och din härlighet över deras barn.

Herre, låt oss förnimma din ljuvlighet, *
ge framgång åt våra händers verk.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, *
nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.

Ant. 3 Våra år liknar gräset som förgår, men från evighet till evighet är du, o Gud.

Hos dig är livets källa,
i ditt ljus ser vi ljus.

Första läsningen
Mik 5:1-8
Du Betlehem Efrata


Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad. Bålverk har man rest upp mot oss, Israels domare slår man med ris på kinden.
Men du Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Judas släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bli en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.
Därför skall de prisgivas intill den tid då hon som skall föda har fött. Då skall återstoden av hans bröder få vända tillbaka till Israels barn. Och han skall träda fram och vakta sin hjord i Herrens kraft, i Herrens, sin Guds, namns höghet. Och den skall ha ro, ty han skall då vara stor intill jordens ändar.
Och tryggheten skall vara sådan, att om Assur vill falla in i vårt land och tränga in i våra palats, så kan vi ställa upp mot honom sju herdar, ja, åtta furstliga herrar, och dessa skall avbeta Assurs land med svärd och Nimrods land ända in i dess portar. Så skall han rädda oss från Assur, om denne vill falla in i vårt land och tränga fram över våra gränser.
Då skall Jakobs kvarleva vara bland många folk som dagg från Herren, som en regnskur på gräs, vilken inte dröjer för någon mans skull eller väntar för människobarns skull. Och Jakobs kvarleva skall då vara bland hedningarna, mitt ibland många folk, som ett lejon bland boskap i skogen, som ett ungt lejon bland fårhjordar, vilket förtrampar, var det går fram, och griper sitt rov utan räddning.

Responsorium Jfr Mik 5:2,4; Sak 9:10

Du Betlehem, den högste Gudens stad, av dig skall utgå en som skall bli furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar. Han skall vara stor intill jordens ändar.
+ Han själv skall vara frid.
Han skall tala frid till folken och hans herradöme skall nå från hav till hav.
+ Han själv skall vara frid.

Andra läsningen
Ur Gregorios av Nyssas skrift Om den kristna fullkomligheten.
Kristus är vår fred och vårt ljus


Han är vår fred, han har gjort de två lägren till ett. Eftersom vi tänker på Kristus som vår fred, så kan vi kalla oss kristna endast om vi i våra liv vittnar om Kristus genom vår egen fred. Han har rivit skiljemuren, fiendskapen, säger aposteln. Vi får därför inte på något villkor åter låta den flamma upp i oss, utan vi skall visa i våra liv att den är helt och hållet död. Må vi aldrig riskera våra själar genom att vredgas och minnas oförrätter! Må vi aldrig väcka upp fiendskapen som Gud har dödat för vår frälsnings skull eller återkalla den till livet - den ligger bäst död som den ligger.
Om vi har Kristus, som är vår fred, så bör även vi döda fiendskapen i oss själva, för att leva liksom vi tror att han levde. Han har rivit skiljemuren och i sin person skapat en enda människa av de två, en ny människa, och så stiftat fred. På samma sätt bör vi föra till försoning inte endast dem som utifrån angriper oss utan också dem som i oss själva vållar söndring, för att inte längre köttet skall vara fiende till anden eller anden till köttet. När köttets tänkesätt har lagts under Guds lag bör vi, som av två har blivit en, hålla fred med varandra, då vi har blivit återskapade till en enda ny och fridstiftande människa.
Fred kan definieras som endräkt mellan dem som är söndrade. När vi gör slut på inbördeskriget i vår natur och håller fred med varandra, så blir vi till fred. Så visar vi att det är med all rätt som vi bär Kristi namn.
När vi förstår att Kristus är det sanna ljuset, som inte har något gemensamt med lögnen, då lär vi oss att också vårt liv bör lysa med den sanne Faderns strålar. Strålarna från rättfärdighetens sol är dygderna, som flyter fram för att upplysa oss så att vi kan lägga av oss mörkrets gärningar och leva värdigt, som det hör dagen till. När vi förkastar mörkrets gärningar och gör allt i ljuset, så blir vi själva till ljus och upplyser med våra gärningar, som det anstår ljuset.
Om vi anser att Kristus är vår helighet skall vi avhålla oss från allt ont och orent i tankar och gärningar och så visa oss som värdiga bärare av hans namn. Helighetens väsen visas nämligen inte i vad vi säger utan vad vi gör i våra liv.

Responsorium Luk 1:78,79

Kristus skall komma ner till oss från höjden
+ och styra våra fötter in på fredens väg.
En soluppgång för dem som är i mörkret och i dödens skugga
+ och styra våra fötter in på fredens väg.

Slutbön

Allsmäktige, evige Gud, vi vågar kalla dig Fader, ty du har gjort oss till dina barn och sänt din Sons Ande in i våra hjärtan. Låt oss växa i vårt andliga liv och en gång ta vår arvslott i besittning. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande, lever och råder i evigheters evigheter.



Texter från: "Kyrkans dagliga bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1990 Tryckt med bidrag från Missionary Oblates of Mary Immaculate, United States Province, överlämnat till minne av bp John Taylor OMI.
Läsningar från "Läsningar till Kyrkans Dagliga Bön" - Stockholm Katolska Stift - Liturgiska Nämnden 1996.
Förord till "Kyrkans dagliga Bön" av bp Hubertus Brandenburg